Aftonbladet – 17 maj 1852, sida 2

nvarföre vredgas borgerskapet, då mån också afjdens fordrar något dylikt? Der finnes dock mången, som skinnar och skafver. Jag talar ej om hela ståndet, utan blott om ockrare.n — Thegner inföll: herr guvernören må väl icke tillvita hela ståndet, hvad blott några få göra?. — Lichtone sade: jag tillviter ej hela ständet, men kan dock bevisa, att på deras kälare säljes en tunna spisöl för 24 daler, ehuru hon kostar dem blott 6 mark., Borgerskapet blef mycset uppbragt och ingick till konungen med en skrift, hvilken de begärde skydd och upprättelse, och pästodo, att Lichtone anklagat hela ständet för att vara skinnare och skafvare. Lichtones svar visade, att han icke sagt något dylikt; och äfven Thegner medgaf, att orden icke fallit sådana, som de af ståndet uppgåtvos. Denna tvist mellan konungens gunstling ä ena sidan och hans vänner i borgarståndet ä den andra var obehaglig. Karl ålade derföre tystnadzå ömse sider. Munläset tyckes hafva gällt icke blott den personliga trätan, utan ock hela förslaget; ty detta sednare afstannade helt och hället, och utan: att vid den riksdagen komma ytterligare i fråga. Borgerskapet var ätminstone för tillfället räddadt undan den hotande reduktionen. Ständets förmögnare medlemmar hade emellertid li-dit och kommo också efter 1682 att lida ganska myeket genom nägra af de förut omtalade räfsterna; t. ex. kammardeputationen, kammarkommissionen, myntförvandlingen, efterräkningarna med pantegods m. m. Stundom indrogs äfven en del af den jord, som blifvit förlänad åt städerna. Karl kunde likväl icke i Fingden nöja sig med dessa mindre fördelar. Efter nägra ärs framgång djerfvare än förut, gjorde han numera sjelf ett nytt, ett fjerde reduktionsförsök. (Forts följer.)