Aftonbladet – 17 maj 1852, sida 2

Cl Ar AO ro. md2 4. s 2 umera sjelf ett nytt, ett fjerde reduktionsförsök. (Forts följer.) UTRIKES Vi hafva i går och i dag mottagit utländka blad med underrättelser från London och Paris af den 10, från Briissel och Leipzig af len 11, från Berlin af den 12 och från Hamurg af den 13 dennes. . I Frankrike har den 10 Maj aflupit utan ejsardömets proklamerande. I Engelska underhuset har ministören förorat en votering, hvilket betraktas såsom nisstroendevotum. Uti Spanien har en partiell ministörföränlring egt rum. DANMARE. Prins Christian af Gläcksburg har den 9 est genom Kiel, såsom det troddes, för att vegifva sig till Londons. Baron v. Dirkinck-Holmfeldt har kommit ill Läbeck, såsom dansk fullmäktig, för att fsluta den redan uppgjorda postkonventionen nellan Danmark och Libeck. Danmark erhåller, enligt jernvägsfördraget 1847, såsom rättning för tillåtelsen till anläggandet af iibeck-Bichenerjernvägen, ett eget posthus i iibeck, för hvilket ändamål en gård blifvit nköpt för Dansk räkning, De närmare bestämmelserna i konventionen skulle med det första föreläggas Liibecks borgareförsamling till ratifikation. FRANKRIEE. Den stora revyen på Marsfältet är naturligtvis hvad som uteslutande upptager allmänna uppmärksamheten och fyller tidningarnes spalter. Vi skola lemna en kort resumå af redogörelsen för detta storartade skådespel, men skynda till en början att nämna det dess politiska betydelse icke blef den, som mången hade väntat. Kejsarefrågans ställning har genom denna högtidlighet icke blifvit i någon mån förändrad. Trupperna hafva visserligen höjt lefverop, men dessa hafva nästan uteslutande varit lefve Napoleon ! Ett och annat lefve kejsaren förspordes väl äfven, men så sällsynt att en del korrespondenter till utländska blad till och med säga sig icke hafva hört dem. Måhända var detta till följd af mottagna instruktioner. Hos massan saknades deremot all entusiasm och nyfikenheten på det stora skådespelet syntes vara den ensamt rådande känslan. Med ett ord, det hela bar prägeln af en viss köld. Kejsarenamnet har således för denna gång uteblifvit, men hvad betyder det också om detta kommer några veckor eller månader förr eller sednare; man är ju redan allmänt ense derom att kejsaredömet i verkligheten längesedan är färdigt. . Men återvändom till högtidligheterna på Marsfältet. Oaktadt revyen skulle hållas först vid middagstiden, började dock redan kl. 7 på morgonen åskådare strömma till denna plats, på hvilken man sett så många fester af olika natur, och hvilkas blotta uppräknande är en tänkvärd lexa för dem som makten hafva. Kl. 9 började en fil ekipager anlända med dem som voro försedda med inträdeskort till de läktare, som omgåfvo den plats på hvilken trupperna skulle defilera. Småningom uppmarscherade trupperna och fylldes läktarne, hvilka dock ej lära rymt mer än omkring 12,000 personer, så att konkurrensen om in trädeskorts erhållande lärer varit ytterst liflig. Midt emot den för republikens president uppförda estrad och nästan midt på Marsfältet höjde sig ett altare, skuggadt af rika och praktfulla draperier. På de öfra trappstegen till detta altare tog presterskapet plats. Slutligen lanlände erkebiskopen, klädd i full skrud, och luppgick med långsamma steg till altaret. Nu Ivar allt färdigt och man slog ställning, Straxt Iderefter dundrade kanonerna; prinsen-presidenten anlände öfver Jenabron. Kl. var då 20 minuter öfver 12. Fanfarer och trumhvirflar hördes från alla håll. Presidenten, iklädd divisionsgeneralsuniform och ridande på en präktig arab, åtföljdes af marskalker och amiraler, bland hvilka man märkte hans farbroder Jsröme, af krigsministern general S:t ArInaud och ett antal andra generaler, särskildt linbjudna att beledsaga presidenten. I hans följe befunno sig äfven de arabiska cheferna, till ett antal af 15 å 20, och hvilka genom sina nationaldrägter ådrogo sig allas uppmärkIgamhet. Äfven sågs prins Mirza Ali-Khan, .Igeneral-en-chef för schackens af Persien katl valleri, hvilken, stadd på resa i Österrike, Iskyndat till Paris vid underrättelsen om den Istora revyen. Tåget gjorde en tur öfver Marsfältet, ga; lopperande framför trupperna. Soldaterna ro.Ipade lefve Napoleon! Presidenten passerade ,Iderefter förbi altaret, helsade och fortsatte sin Iväg till foten af estraden. Här steg han af. Nästan hela cortegen följde hans exempel. 120 regementers förenade musikkårer uppstämde stycket: Partant pour la Syrie. I detta ögonblick spelade de elektriska telegraferna och förkunnade i alla de hufvudIstäder med hvilka de stå i förbindelse, att presidenten anländt från Tuilerierna, gjort ron-Iden kring Marsfältet och intagit plats på sin ,lestrad. Å andra sidan anlände polisens rape porter från alla delar. af staden med underrättelse att intet anmärkningsvärdt inträffat. Louis Napoleon hade vid foten till estra1den mottagits af sina ministrar; han uppsteg, t satte sig i en upphöjd fåtölj med marskalk alJeröme vid sin sida på en något lägre plats. Ministrarne och staben omgåfvo honom; cc) Nu begynte den egentliga. ceremonten med f.faneutdelningen. Alla öfverstar: eller öfverstest löjtnanter säväl vid pariserarmåen, som vid ;-Ideputationerna från öfriga regementer, uppstego på estradens trappa och mottogo der Isina fanor. De nedstego derefter och uppställde sig vid foten af estraden. Presidenten framträdde då och böll följande tal: Soldater! : ,Folkens historia är till en stor del armeernas, Af tlderas med-. eller motgång beror civilisationens och tt fäderneslandets öde. Besegras de, är följden invasion eeleller anarki; segra de, är följden ära eller ordning. nl ,Derföre bära också nationerna liksom armåerna Pl 4:,ös vördnad för dessa militärärans emblemer, i f