kade med sina egna arbetare, beväpnade med vapen, lånade ifrån vår korvett. Under loppet af aftonen koramo flera personer och begärde svenskt beskydd. Ibland dem som upptogos uti svenska konsulathuset voro 2:ne svenskar samt några infödda, hvaraf en representant af nationalförsamlingen, som dels hade talat mycket ifrigt för Rosas infamier och dels fruktade för sin korrespondens -:med honom, samt äfven Rosas bigtfader, en man med högst originelt utseende. Natten förblef lugn. Urquiza -hade segrat, men stannade utanför staden med sin-armå och tog sitt högqvarter i Rosas quinta (lustslott) Palermo. Rosas hade slagits som en tiger, men utan plån. Hans bästa general, Pacheco, armeens general-en-chef, hade öfvergifvit honom på slagfältet. Aftonen före bataljen hölls krigeråd, då Pacheco uppmanade Rosas att undvika batalj, emedan stämningen ibland trupperna var sådan, att föga var att hoppas. Men Rosag var omedgörlig. Pacheco begärde då att Rosas skulle uppgöra planen för den blifvande bataljen, väl vetande att om han, Pacheco, uppgjorde den och blef slagen, så skulle det hafva kostat hans lif. Men Rosas vägrade äfven detta. Följande morgon synteg väl Pacheco framför trupperna, men blott några ögonblick, hvarefter han med 200 mans betäckning begaf sig till en af gina aflägsna egendomar. Rosas, som. således sjelf måste sätta sig i spetsen för sina trupper, valde.en god position, men blef snart öfvergifven af nästan hela sitt kavalleri, hvilket utgör hufvudbeståndsdelen. af dessa sydamerikanska. armå6er. Endast artilleriet blef honom troget. Med egen hand nedsköt Rosag tvenne kavalleri-öfverstar, gom vägrade gå i elden. Nog af, Rosas blef totalt slagen och undkom sjelf med möda, blesserad i högra handen af en muskötkula. Barfotad och förklädd insmög