Aftonbladet – 24 november 1851, sida 2

nera sysselsätta sig med slöjder än jordbruk. Men dessa slöjdidkare äro icke några stora abrikanter, utan mindre men sje!fständiga mästare, som för sin trefnad blott behöfva ostörd näringsfrihet. Med denna ställning i andet erbjuder det icke tillfälle för de läror som man kallar socialism och kommunism, rf hvilka, jag bekönner det, jag icke riktigt förstår någondera (Bifall och munterhet). Jag nar läst afhandlingarne derom och jag har förfrågat mig hos lärornas bekännare, men det nar icke lyckats mig att från två erhålla en ifverensstämmande förklaring, och derföre har ag icke kunnat fatta orden (Bifall). Uti ingen if dessa lärors satser har jag träffat den klarnet, som råder i satserna om den medborgeriga friheten (Högljudda bifallsrop). Till de sednare hör den läran, som berättigar hvar nenniska att göra hvad han sjelf finner rätt. nen utan godtycklig makt attinskränka granrens likartade befogenhet; dylika inskränkninsar äro icke frihet (Hör, hör). Men distinkionerna i de socialistiska lärorna må nu vara vilka som helst, så finnes ingen tillämpning ör dem i Ungern; och då jag hör förhällanlet vara detsamma uti Italien, så ligger, som sagdt är, äfven häruti ett frö till samdrägt och ;nighet emellan begge folken (Hör, hör). Kossuth slutade med den förklaringen, att hvad han här yttrat borde egentligen betrakas såsom förtroliga anmärkningar, men icke såsom något tal, hvarpå han icke varit beredd, då han förut saknat kännedom om inrehållet af den skrifna adressen. Han utbad ig derföre att få uppskjuta svaret, för så vidt letta skulle angå de tjenligaste medlen att ippnå det för begge folken gemensamma änlamålet. Han önskade förut få tillfälle att värom rådgöra med Mazzini, och att sedan få skriftligen meddela sina tankar.