Aftonbladet – 24 november 1851, sida 2

helm, att jag redan ätit mer än jag brukar ZÖra.n Hm . .. hm! Då är han mig just en stackare; men!se, han är af förnämt folk han kantänka, och kanske inte van vid så simpel anrättning som detta är!, Nu var det verkeligen gummans lilla svaghet att höra sig beprisas för sin kokkonst, som hon uppdrifvit till hög fullkomlighet; hvem är utan all fåfänga här i verlden? Jag har aldrig känt något delikatare än detta rökta kötte, försäkrade Wilhelm med en trovärdighet som gjorde mig bjertligt godt, och en ost som denna skulle anses ypperlig vid sjelfva kungens bord., Hm!... myste gumman, det är inte annat än gräddost af min egen fabrik; men köttet det är så kallade Fahlu metor, som jag skaffar mig några hvart år derifrån . .. annars tror jag inte heller den här siskonkorfven är så dålig — om jag finge vara envis med en bit.n Magnifik ! sade Wilhelm sväljande korfven med en suck; men jag bedyrar att jag inte förmår det ringaste mer! Vill inte rådmanskan vara så god och truga mig i stället för honom? inföll jag, som säg att den stackars Wilhelm åt af bara artighet, jag lofvar att taga till lifs för oss båda. Det var beskedligt gjordt! Hur var det... fick han någon körsbärssaft, min doktor? Nej, bästa rådmanskal!, sInte? Gud trösta mej som glömde . a Men jag tog mig i stället... två glas.v Hm ... då går det väl an... jag ble just ledsen... Än thå då? Det har han ju alltid tyckt vara godt här? Får detinte vara? Jag har redan druckit tre koppar. Det var då ändteligen osannt, för han sa nej när jag nyss bjöd... ser han det! Jag är inte ännu så minneslös som han tror! Nej, Gud ske lof!, sade jag, kyssande gummans motsträfviga hand, ni är er fullkomligt lik fastän... jag hittills blifvit en smula tillbakasatt . .. men vänta, vänta, min tur kommer väl än en gång!