ee 100 OS SARAS SD UIISA TIL III lan statsråder och serafimerriddare, hvilket p grundlagens bekostnad skaffade ordensväsen det en liten eröfring, är den enda princip fråga, som, isåvidt vi hafva oss bekant, blif vit löst af den nya ministeren, och detta be slut är också, det enda som ådragit sig all männare uppmärksamhet. Inom den ccivila embetsmannaklassen i huf vudstaden harr det väl helt nyligen väckt nå got uppseendde, att regeringen förordnat vic häradshöfdinggen friherre af Ugglas till adjun gerad ledamodt under några veckor i Svea hof rätt, ehuru heela hofrätten, med undantag a presidenten, härtill föreslag:t vice advokatfiska len Björkman, och denna åtgärd har framkallat desto större förundran, som den konservativa ministeren, då börden i denna småsak erhöll företräde framför andra egenskaper, måst antaga den för Svea hofrätt helt och hållet nya priincipen, att vice advokatfiskaler under närvarzande förhållandenv icke får adjuneras; men firågan rörer för öfrigt endast er del af tjenstemannaklassen och denna har redan förut bliifvit grundligen inöfvad att fördraga de olägenheter, som bördens tyngd förorsakar i rättwisans vigtskål. Häri uppenbarar sig således icke något nytt system, och det är till och med troligt att den nya principen och de närvarande förhållandena, upphöra, så snat innehafvaren af vice advokatfiskalstjenster blir baron och hans medtäflare saknar det bironliga prerogativet. Det enda som härvid förtjenar antecknas till framtida hågkomst är, att den konservativa ministeren icke är så stationär, att den ej kan hylla nya principer, när de nemligen gynna gamla intressen, och det är kanske i denna riktning för reformer, som det s. k. konservativt reformerande partiet under herr friherre Palmstjernas auspicier ämnar verka. Eljest hafva vi ej förnummit någonting märkbart från den nya ministeren. Den har icke ens medhunnit att fullt organisera sig sjelf och än mindre har den förmått att tillsätta de flera vigtiga embeten och tjenster, som längre tid varit lediga. Biskopsstolen i Calmar kan väl ej återbesättas förr än man påfunnit någon utväg att skaffa inkomsster åt den blifvande biskopen, hr statsrådet (Genberg, för den tid, som den blifvande nysa biskopen ej får tillträda biskopslönen, och denna angelägenhet torde icke vara så lätt att iordningsställa. Ju fängre den uppskjutes, desto mera minskas svå. righeterna i detta fall. emedan tiden för godt-! görelsen förkortas. Äfven lärer villrådighet ! ånyo uppstått i fråga om statsrådet Genbergs efterträdare vd rädsbordet. Prosten i Tierp, professor Linlgren, som förut allmänt ansetts vore ntsedd tll denna plats, skall härför numera icke Vaa 1 fråga. Men sedan man nu en gäng beyqrämat sig att vända blickarnelS till prostarne i riket, Å2 —u-cesoausamnen skola uppsökas, bör man ej vidare blifva i brist på statsrådskandidater; ty Sverige har riklig tilgång på prostzar. För prostarne leder dessutom taburetteen till biskopsmössan, liksom samma kullersstol kän för de civila anses beteckna ungefär en förlofning med landshöfdingeplatser elller andra mera indrägtiga civila bestäliningar. Är dröjsmållet långt vid återbesättande atfö biskopsplatsen i Calmar, så har det varitn6 ännu längre för tillsättandet af landshöfdingeembetet 1 Malmö och domprosteriet i Westerås. Äfven hr presidents-embetet i statskontoret nu stått ledigt en längre tid. Att de förut varande ministererna, som kunde för dröjsmålen ursäkta sig med sitt tydligen ådagalagda och allmänt erkända vankelmod, läto vigtiga befordringsärenden länge ligga oafgjorda, var förklarligt; men hvarföre trä-2f der den krafftfullare och mera deciderade nya ministerem här i sina företrädares fotspår? Månne den nya ministeren verkligen vill år likna sina föregångare, och månne sådant är! utförbart? Kanmer icke någon väsendtligare ) Mi skillnad att firefinnas mellan en ministere som har frihere Palmstjerna och grefve Mörner till ledamöter, och de ministörer som i båda nämnde personer hade de mest bestämda motståndare på riddarhuset till alla sina . reformförslag? Innan vi inliåta oss vidare på dessa frågor, anse vi oss böjra erinra, att de som närmare följt med sakerna, trott sig hafva full anledning att bemärka, att mellan den ännu i konseljen qvarsittande pluralitetan af 1848 års rådgifvare och de nu tillkomna nya, den bästa politiska vänskzap redan en längre tid varit rådande. Att de förra framburo ett represen? tationsförslag bygdt på samfäldta val, och atthvö de sednare röstade omkull detta förslag, in-VYal nefattar här icke något bevis på stridighet iöfv åsigter och verkliga syftemål; ty hvem vet)Pre: om icke: de qjvarsittande statsråderne skulle bor till största deleen funnit sig lika oangenärat håll öfverraskade aff förslagets förvandlande till lag I fun som någonsin iförslagets ifrigaste motståndare. Il Det är icke nåigon hemlighet att de framlagda hög nya grundsatse?rna hos flertalet af dem, somstad skulle varit derras förespråkare, egde lika goda FänC motståndare som i sjelfva de uppenbara ve-för dersakarnes miinister. och För den, som ej känner detta, är det obe-strik gripligt huru 1848 års ministere, med undantag af herr Sandströmer, kunnat qvarsitta orub-). bad vid representationsförslagets fall, och !Mne ändå mera obegripligt, att samma ministöreSade kunnat, med ytterligare undantag af endast)Val en ledamot, nemligen herr Giinther, sitta tillantal sammans med just dem som ifrigast arbetat två; för detta fall. Sådant utvisar, enligt vårt för-sSoOm menande, att åisigterna måste på det hela ta-Valsi get vara myckset öfverensstämmande mellan in I konseljens gamala och nya elementer. RT Men oaktadt : denna inre öfverensstämmelse 2: mellan de polittiska sympatierna förr och nu, Jupph kan den nya mninisteren icke följa det hittills. Så använda systemet. I afseende på syftemålet de r kan det blifva detsamma; men man måste beaf öf gagna en ny method. köpst Under 18948 års ministere och dess företill b gångare bestod methoden deri, att man sattelskrifi en större mängd liberala reformförslag, ju flera I ters desto bättre, i arbete, för att dermed tillfredsEt ställa den under en föregående period utbil-Saklig dade opinionens starkt uttalade anspråk pålupph reformer: men deriemta cuttar dass, oo PT ant