Aftonbladet – 9 september 1851, sida 3

fva fått stryk. Som Å. ändock fortsatte käromålet ha h begärde ytterligare uppskof för vittnens hörande, na fick målet med hr Widofts begifvande bero på vi-Ins re anmälan. L — I går förevar åter vid rädstufvurättens 3:dje afning mälet angäende Betty Boströms misshand-de nde. Vittnena hafva varit i väsendtlig mån afvi-itil unde från hvarandra, hvarföre det torde vara skäljde t icke förrän .saken blir slutligen utredd derom sa tta nägon bestämd opinion. Emellertid är det anärkningsvärdt, att. öfverkonstapeln Ytterberg, på vars ordre konstaplarne Schultz och Jacobsson äbepa sig till ursäkt för sin arresteringsätgärd, vittnae, att han blott befallt att gifva akt på Betty Boröm och den i hennes sällskap varande qvinnan, amt att, i fall de fortsatte att föra oljud och icke lle begifva sig hem, de skulle tagas i förvar. Intet f de i går afbörda vittnena kunde intyga att Betty joström fört oväsen eller vägrat begifva sig hem vid et tillfälle, då poliskonstaplarne anhöllo henne: värtom styrktes ytterligare, hvad förut redan är fullomligt upplyst, att hon sökte undfly konstaplarne för tt finna tillflykt i sin bostad. Stadsfiskalen Mellbin, om i egenskap af allmän äklagare uppträder i mär et, förbehöll sig att, i händelse han skulle dertill nna sig befogad, få emot ett af vittnena, en extra onstapel, utföra särskild ansvarstalan. — Förre kronoarbetskarlen Wessman, misstänkt ait afva föröfvat den omtalade djerfva inbrottsstölder id Wellinge, har en längre tid förgäfves blifvit eferspanad. I gär erhöll poliskommissarien Jonssor taf kr nolänsmannen Mellin upplysning, att Wessnan skulle uppehälla sig uti huset M 24 vid Gretsatan ä Ladugärdslandet, af hvilken anledning komnissarien med behörigt biträde i natt inställde sig ti nämnde hus, hvarest, oaktadt huset på det nogsrannaste undersöktes, Wessman dock icke anträffales, men i stället ett större parti tjufgods, äfvensom nderrättelse erhölls, att han jemte flera misstänkta versoner der bott under hela sommaren. Vid visitaionen uti der boende koarrendatoren Hagbergs bostad unträffades, instoppade uti en i dragkistladan förvarad vindmössa tvenne sedlar ä 400 rår bko, äfvensom på unnat ställe en större summa af diverse valörer. Dessutom anträflades hälften af ett nyligen på Söder senom inbrott stulet tygstycke; c:a 70 par nya bomallsstrumpor, en mängd nya lakan, större partier diverse linne, gårgoch sängkläder, guldoch silfverur, samt diverse guldringar m. m. Hos i samma hus boende gardisthustrun Blomqvist och enkan Jonsson anträffades äfven en mängd misstänkt gods, hvaribland betydliga penningesummor och åtskilliga ur och ringar, samt andra hälften af de: tygstycke, som hos Hagberg blifvit anträffadt. Säväjl de ofvan uppräknade personer, som det anträffade godset, sattes under bevakning, och voro de tilltalade i dag uppkallade till förhör i Poliskammaren. Hagberg, tillspord att förklara hvarifrån han erhållit sä betydligt penningebelopp och en sädan mängd persedlar, svarade: Pengarne har jag förtjent på minv kor, de tvenne sedlarne har jag för tvenne är sedar vexlat hos mamsell Engström, boende ä Nytomta vic Carlberg, och då polismästaren invände, att mar ieke gerna i så många är gömmer pengar, svarade Hagberg: Jag tänkte sä: den ena gängen behöfver man och den andra gängen icke, och för resten har jag förrofrat mig dem. Tillfrägvd hvarföre han köpt ett sä stort parti nys väfda matto , svarade han: De äro roliga att ha. Strump-partie: hade blifvit uppköpt dels i marknader och dels af Wes söthar. Hustrun, derefter inkallad, instämde till alla delar i mannens uppgifter, med undantag af tiden för vex lingen af de större sedlarne. Hustrurna Jonsson och Blomqvist sökte äfven göra troligt, det de af främmande personer fätt det hos dem anträffade gods i förvar. Mälet uppsköts till i morgon, och skulle kommissarierne Jonsson och Backlund läta forsla det päträffade godset till Poliskammarens magasin för att.upplysas. Hustrurna Hagberg, Blomqvist och Jonsson inmanades genast i häkte, men Hagberg fick vistat å fri fot, för att i dag under bevakning draga försorg om att någon person ätlog sig efterse hans 7 st. kor, äfvensom toge värd om hans tvenne barn, emedan, såsom polismästaren Sträle uttryckte sig, ani kryper bestämdt in i kurran i morgon. — Förhöret rörande det slagsmäl som sistl. söndagsafton passerade på hustru Petterssons krog uti huset 27 16 vid Södermanlandsgatan, dervid sjömannen Nilsson blef skuren med knif i magen, fortsattes äter i dag. Tapetmälargesällerne, bröderne Carlbom voro nu tillstädes, jemte ett betydligt antal andra persover, som vid tillfället varit närvarande på balen, för att höras säsom vittnen. Sedan poliskommissarien Ifammarberg upplyst, alt sjömannen Nilsson, vid det besök som kommissarier sistl. gärdag i smedsgesällen Svenssons sällskap hos IN. på lasarettet afiagt, sagt sig icke kunna bestämma huruvida Svensson vore gerningsmannen, serdele: som S. vid uppträdet på balen varit annorlunda klädd, samt att läkarne på kommissariens förfrågan rörande Nilssons tillständ, förklarat, att icke nägot bestämd utlätande kunde lemnas förr än efter 5 dygns förlopp; tillfrågades gesällen Svensson om han icke i dag hade något tillägg att göra, eller om han fortfarande ne kade till all delaktighet i väldet. I Svensson, som syntes nägot modfäld, försäkrade äf lven nu,att han befunnit sig på ett annat ställe i rum I met, aflägset från det der Nilsson befann sig då denn , sårades. Deremot medgaf han nu sanningen af sjö I mannen Johanssons i gär afgifne berättelse, att Svens Isons urkedja fastnat i fransarne af schaletten på då pj flicka hvarmed ban dansat, samt att S. med en kni lafskurit fransen; men försäkrade bestämdt att en när olstäende person på begäran iemnat honom knifven den S. genast återställt. i) Sjömannen Johansson, äfven i dag närvarande, för 1) klarade sig dock kunna taga på sin ed, att Svensso il upptagit knifyen ur sin egen byxficka, och äter di Inedstoppat densamma. Den flicka, med hvilken S l dansat då urkedjan fastnat i hennes schalett, var ä hl ven närvarande, men kunde, på fråga, icke upplys k hvarifrån S. erhållit knifven, emedan hon icke fäste uppmärksamhet dertill. Intet af de i dag uppkallade vittnen, ehuru fler af dem hade stätt bredvid sjömannen Nilsson d denne särades, kunde upplysa hvem som utöfvat vå nI det, eller hade sett någon använda knif. Deremt n instämde alla deruti, att säväl gesällen Svensson, so la I bröderna Carlbom och tobaksarbetaren Broman he f-laftonen varit grälaktiga och väldsamma. Sjömannt nal Johansson, som af den yngre Carlbom och gesällt edSvensson vid ett tillfälle på balen blifvit förolämp: viloch nedskuffad utför trappan, berättade äfveo, a kort efter det Nilsson särades, hade Carlbom 0 olSvensson fattat uti en kanonier vid namn Gustafsst ;m l och ropat: här är den person som använder knifl,Itt) Sedan dock Gustafsson, som varit personligen beka dtloch vän med Nilsson, lyckats försvara sig från bk a!skyllningen, hade nägra andra personer omring ff Svensson med samma påstående, i följd hvaraf de rnes fickor blifvit visiterade af poliskonstaplar, sc ;rJunder tumultet kommit tillstädes. Johansson tilla ch positivt: Ingen annan än Svensson har särat Nilssc 4 Ity när Svensson i sin ordning beskyldes derför, st Vv. han helt slagen och kunde icke försvara sig. Å.l En annan kanonier, vid namn Lindgren, som ett ven nu var tillstädes, upplyste sjelf att det varithe dar numnltet honnat ut genom fönstret, sås