Aftonbladet – 9 september 1851, sida 3

22. Advokaten for till ett landtgods, som han ägde i grannskapet af staden. Ensligheten der gjorde hans ungkarlslif ännu ohdligare; han börrjade alivarsamt grubbla om han ej skulle kumna gifta sig med någon annan än Julie Renaut. Ung, med ett angenämt ytte, 1 besittning af rikedom och allmän aktning, borde han ej finna det svårt att erhålla en passande maka. Han tänkte nu — sedan han nödgades qväfva sin förra böjelse — på en ung enka, som han ofta sammanträffat med i sällskaper. Han hade anledning att icke tro sig miisshaglig i hennes ögon; och sedan han ytterrligare funderat på saken några dagar, besldöt han att anhålla om hennes hand. Han vände således tillbaka till Aix, med lätittare hjerta än då han for derifran. Han käände bättre än törut sin styrka, sedan han prröfvat den genom att bekämpa en farlig passicon och åter blifvit lugn. Då han kom hem, möttes han af sin betjent, som syntes ganska bestört, och berättade att herr Renaut dagen förut väl tjugo ginger hade frågat efter honom. Öch hvarföre? Hvad vill han mig? Vet ni icke? Hvad då?, Fröken Renaut, eller rättare den unga fru Mauclair, har mördat sin man!