Aftonbladet – 9 september 1851, sida 3

;Julie? Julie!s ropade advokaten. a sJay hon sitter redan i fångelse., g Des Essarts begat sig i största hast till sin I sranne, herr Renaut. 5 När man gjort bekantskap med en lycklig t menniska, när man förut besökt en treflig familj och åter råkar samme man, träder im i samma hus, sedan en plötslig olycka träffat det, så förvånas man öfver föremålens olika. utseende. Menniskan har icke mer samma ansigte, sjelfva murarne tyckas förändrade. Detta intryck erfor äfven des Essarts då han steg öfver sin grannes tröskel. Jag är skulden, jag ensam är skulden till allt, ropade herr Renaut emot honom. Hvarföre antog jag icke ert anbud? Himlen erbjöd mig tilifälle att skaffa min dotter ett hederligt gifte och jag afvisade det. Nu lider jag straffet derför!s Det är således sannt, hvad jag hört berättas, svarade herr des Essarts den olycklige fadren. Herr Renaut tvekade några ögonblick, innan han svarade, derpå yttrade han med djup bedröfvelse: Jag haricke sett min dotter sedan . . .o Hon är anklagad, återtog des kssarts, och om jag ej misstager mig om anledningen till edra besök, så vill ni öfverlåta hennes försvar åt mig.n Så är min tanke. Mitt bistånd skall icke fattas henne, men ända hittills känner jag alldeles icke en enda af de omständigheter hvarunder händelsen inträffat. Jag vet blott att herr Mauclair blifvit mördad. Vill ni underrätta mig något närmare ?. Herr Renaut kunde blott omtala för des Essarts hvad hela staden visste. En morgon hade en tjenare, som var Mauclair fullkomligt tiligifven och hade nyckeln till hans sof: rum, vid vanlig tid inkommit till sin herre Han hade öppnat dörren som han funnit i dub belt lås och i samma skick han lemnade det