Aftonbladet – 17 april 1851, sida 2

Litteratur. Tidskrift för Litteratur, utgifven af C. F. Bergstedt, 1851, 2:dra och 3:dje häftet. (Sut från måndagsbl.) Också fann man, med stöd af officiella berättelser från stiften, att folkskolesaken gått framåt pi trots af allt motstånd som fördom, agennytta eller illvilja sökt att ställa i vägen för svenska folkbildningens förbättring.s — Allmogen börjar allt mer inse vigten af en förbättrad barnauppfostran och betraktar skolan med allt vänligare ögon; presterskapet och ståndspersonerna känna sig allt lifligare uppfordrade att verksamt arbeta för den goda saken, och antalet af de barn, som sakna all undervisning, blir med hvarje år mindre. Konsistoriernas berättelser veta knappt något exompel, att 8:e 8 i den kongl. stadgan behöft tillämpas på tredskande föräldrar och målsmän; och på somliga ställen hafva församlingarne i bedrande uppoffringar gått långt framom bemälte stadgas kraf., j Oaktadt allt detta anmärker likväl hr B. med skäl, att folkundervisningen, såsom den för närvarande börjar ordnas, lingt ifrån tillfredsstälter tidens behof. Man har bland annat gjort vigtiga invändningar mot den praktiska tilllämpningen, till följa af Sveriges naturförbållanden, allmozens vana och behof att tidigt använda sina barn tillaktivt kroppsarbete, samt iandets glesa befolkning, som i stora församlingar gör det svårt, om ej alldeles omöjligt, att begagna sockenskolan för alla som bo aflägsnare från densamma. Från denna grundade anmärkning kommer derför hr B. till frågav om folkskolans decentralisation,, och detta förer saken närmast in på grefve Rudensgchölds system för såkallade Rotskolor. Dessa utgöra, så cill sägandes, en för kommunens särskilda delar siyckad folkskola: nemligen en, der skotan går bem till barnens, i stället för att alla barn skulle gå till skolan, hvilket i många trakter blefva omöj!igtt Hr R. har genom flerårig personlig erfarenbet, många uppoffringar och grundliga undersökningar kommit till praktiska resultater af detta system, bvilka förtjena mycken uppmärksamhet. Då rummet här icke tillåter att ingå i vidare redogörelse eller utveckling af hela denna vigtiga del af uppfostran, hänvisa vi läsaren till tidskriften sid. 172—180. Likväl kunna vi ej neka oss tillfredsställelsen att ordagrant anföra och till den större publikens bebjertande öfverlemna följauda etycken der det handlas om Folkskolans upphöjelse eniigt br Rudenschölds åsigter. bVi befva länge och med uppmärksamhet följt hr R:s förfettar:kap öfver tidens samhällsfrågor, och vi hafva i hvarje nytt bäfte fannit en klarare och mera praktisk fattning ef dessa frågors väsende. Det kan icke längre undfalla honom att vi äro stadde utiet: bastigt fortgående till demokratiska institutioner, och ban bar redligt sökt att i hvad på honom apnkommer bana väg för en god demokrati, som är grundad på förmågan af sjelfstyrelse. Vi hafva sårom fo!k alltför läcgs slumrat i den ljufva föreställningen att den gamla svenska dygdep, äran och fedberbetsn, på hvers öfserlefvor vi så länge frostat,