a RV SO ARM USB på sin ed, att Erik Dybeck vid omvittnade tillfälle skrifvit sitt namn under lifräntekontraktet; oc wittnet Pfleffer har förklarat, det hsn ej kunde tag på sin ed), att Erik Dybeck underskrifvit någonder afhandlinggen. Härtill kommer nu, att den beskrif ning, som: Pfeffer lemnat å den person, hvilken jemt Christian Dybeck underskref afbandlingerne, tydlige utmärker, att denna underskrift verkställdes, ick af Erik Dybeck sjelf, utan dere ;ot af tredje brodrer prosten Carl Dybeck. Sannolikheten häraf har dess mutem vunnit ytterligare bekräftelse dels deraf, a! Erik Dybeck, som påföljande dagen medföljde pro sten Dybeck till Odensvi prestgård, vid ankomste dit, enligt hvad vittnen intygat, varit till den gra fånig att han ej kunnat skrifva sitt namn, dels oc deraf, attt, enligt hvad Rådbusrätten i sio dom in tygat, en särdeles likhet förefinnes emellan Erik Dy becks namnoteckniog under de ifrågavarande afhand lingarne och under den i Christian Dybscks årspro klema ingifne bevaknings-inlagan, hvilken sednare enligt hvad numera genom komministern Weströ: nn pigan Hellgrens edsoliga vittnesintyg styrkt blif. icke är af Erik Dybeck sjelf underskrifven. 8:0 Är det lagligen styrkt, att Erik Dybeck, di afbandlingarne upprättsdes, varit i besittning af der :sinnesrediighet och den förståndsfattning, som för sj beskaffade aftals ingående erfordras? — Nej; ty vitt nena Sabilstedt och Pzeffer, hvilkas intyg i berörd: afseende wederparterne åberopat, hafva sammanstäm mande förrklarat, att de ej kunde taga på sin ed, at Erik Dybieck vid omvittnade tillfället varit vid sund och fullt förstånd. — Vederperterna hafva nu i stäl. let tagit sin tillflykt till ewt utdrag ur Stockholm porra förstads vestra Kämnersrätts protokoll för der 28 Maj 1830 derom, att Erik Dybeck nämnde dsj :skall hafva aflagt en borgenärsed, och hvilket förhållande vederparterne förmena skola innefatta bevis derpå, att domstolen ansett honom ega fullkomlig :sinnesredighet. I anledning häraf bar jag förskaffat mig och får härjemte i unoderd. bifoga en trogen afskrift af sam-ma protokoll, Bil. Litt. B. Häraf värdes E. K. M:t i nåder inhemta, att de vid edens afläggande närvarande domstolsledamöterne varit: dels numera eflidne ordinsrie notarien Mandelgren, dels ocxs t. f. notarlen Grundal, densamme som var utsedd till exekutor af Erik Dybecks testamente, och i d:nna egenskap bort bevaka hans barns derpå beroende rätt, men sådant underlät och i stället blef måg hos en af deras antagonister, prosten Carl Dybeeck. Att borrgenärseds afläggandae i sllmänhet betraktas endast såsom en formalitet, dervid de, som eden emottaga, fästa föga eller ingen vigt, är en känd sak. Såsom bevis derpå, att notarien Grundal icke ansett det föör borgenärsedens afläggande vara erförderligt att esza sinnesredighet och sundt förnuft, får jag underd. ååberopa, dels rådman Alexanderssons den 19 Oktober 14850 ivför Kongl. nedre Justitierevisionen afgifoe viittnesmål derom, att Grundel före den 8 Juni 483(0 (då Dybeckska testamentet af grosshbandl. Aspelin i Jus:itiekoltegium u!qvitterades). omtalat det Erik Dybeck pblifvit till förståndet rubbad,, dels kyrloberden Aug. Thavepvii bilagda attest (Bil. Litt. C.), som bland annat utvisar, att notarien Grundal pyssrimnde dag förklarat, att Erik Dybeck vore pså orecig, att ham ej visste hvad han gjordes; samt dels ock Grundals eget om detta förhållande inför ofvan omnämnande Kämnersrätt den 142 December 1837 afgifn vittnesmål, innebållsnde, att Erik Dybeck redan år 18928 bvarit till minne och tankeförmåga så förstörd, att hvad han i det ena nögonbliekket handlade eller sade, visste han icke ö det näästföljande (Bil. Litt. D.) Beträffaande åter notarien Mandelgren, som öfver edgångenss afläggande fört protokollet, så vill det synas som hade; han åt hela denna förrättning icke lemnat ringaste uuppmärksamhet, helst han, på sätt protokollet utvvisar, icke ens gjort sig underrättad om den persons p:amn, som aflagt eden, enär denne på båda ställena i protokollet blifvit kallad Dyberg. Sådan är den bevisning, som vederparterne hafva att åberopa till stöd för sitt föregifvande att Eric Dybeck den 5 Juni 4830, då afhandlingarne upprättades, skall hafva varit i full besittning af sinnesredighet och rätta bruket af sitt förstånd. Det återstår nu att tillse, huru beskaffad den bevisniog är, som mine principaler om ett motsatt) förhållande förebragt. I detta afseende förekommer att, på aflagd vittnesed blifvit int:ygadt: 1:0 af de inför kämnersrätten afbörde fruarne Torsselius och Högberg, målaremästaren Torsselius och kanslisten: Georgii sammanstämmande, att Eric Dybeck åren 1829 och 4830 varit mindre vetande till dep grad att han måste bevakas såsom ett minderårigt barn; samt att Eric Dybeck befunnit sig uti detta medvetslöa tillstånd vid alla de tillfällen då vittnena setthorom 41829 och 48350, men att vittnena dock icke sett Eric Dybeck efter det hans söner och deras moler i början af sistnämnde år på Christian Dybecks tillsägelse mist afilytta från Eric Dybecks hus; 2:0 af den likaledes inför kämnersrätten efhörde handlanden Eobom, (som år 4830 förestod Dybecks sockerbruksbod) att Eric Dybecks nysssnämnde sinnesoredighetstillstånd år 1830 oafbrutet fortfarit så länge Erik Dybeck, som i Juni månad samma år afreste till landet, varit qvar här i staden, samt att Christiam Dybeck flere gånger talade om denna brodrens sinnessvaghet; 3:0 af den inför kgl. nedre justitierevisionen afhörde f. d. sockerbruksarbetaren Anders Wenström, att Eric Dybeck år 1830 varit fånig och mindre vetande, samt att detta hans sinnesoredighetstillstånd fortfarit, så länge han nyssnämnde år var qvar i Stockholm; 4:0 af bemälde Wenström och den jemväl inför kgl. nedre justitierevisionen ahörde f. d. sockerbruksarbetaren, numera verkmästaren bos grosshandlaren Aspelin, Johan Spångberg, att Eric Dybecks sinnes-!. oredighetstillstånd var allmänt kändt bland sockerbrukets arbetare och af dem omtalats såsom fort-i farande ännu vid den tid då Dybeck lemnade staden ch aflyttade till landet; 5:0 inör rådhusrätten i Köping, ej mindre af komminitern Westre, (hvilken alltifrån Eric Dybecks: eskomst till prosten Dybeck på Odensvi, vistats i bens hu och derstädes dagligen sett Eric Dyb:ck intill hans död). samt af torparebustrun, Catharina: Abrahamsdotter och Msja Stina Andersdotter jemte drängen Lars Julin (hvilka tjenade å Odensvi prestgård vid Eric Dybecks ditkomst) än äfven af hustru : Christinar Holm och pigan Brita Hellgren, (hvilka särskildt varit i tjenst antsgna för att om den fånige Eritc Dybeck hafva vård) — att Eric Dybeck, (som daggen efter det de klandrade afbandlingarne d.: 8 Juni 11830 blifvit upprä.tade, åtföljde prosten Dybeck till Odenssi), vid ankomsten dit, varit fullkomligt fånig eller mindre vetarde till den grad, att han hvarken kunde yttra en sammanhängande mening eller fatta hvad som sades till honom; att en särskild dertill antagen person måste om honom ständigt hafva vård och uppsigt, samt att. detta Eric Dybecks fånighetstillstånd fortfor utan afbrott intill hans i Januari månad 1837 timade död; 6:0 af nyssbemälde komministern Westr att, vid ett af prosten Dybeck anställdt försök om Erik Dyjbeck kunnat skrifva sitt namn, detta försök misslyckades helt cch hållet, emedan Eric Dybeck vicke kunde efterskrifva bokstäfvernav, fastän de af prosten Dybeck först upptecirades på ett papper sisom en förskrift; 7:0 ef inför kongl. nedre just.revisionen afhörde rådmannen Alexandersson, att han, som varit ijust. koliegium närvarande då Erik Dybecks testamente (d. 8 Juni 418350, det vill säga på 3:dje degen efter