Aftonbladet – 15 april 1851, sida 2

Presteståndets diskussion om själavården i hufvudstaden. (Forts. från gårdagsbl.) Doktor Thomander instämda i allo med dokto Reuterdahl! Under närvarande omständigheter skull det icke vara lämpligt att uten impuls från Stän dernas sida upplifva antiqverada stadganden. On t. ex. hr erkebiskopen toga sig för att hålla visita tioner här, skulle det få utszende af begär till makt utvidgning. Chefen för hufvudstadans presterskap ha samma rätt; men som det nu förhållsr sig, så nä den ene kyrkoherden besöker des dre, är det mere on visit, än en ordentlig visitation, mente talaren Det skadade ej heller att påminna om konventionerna, efter den en gång förr gjorda hemställan derom ännu icke burit någon frukt. En anmärkning. som talaren läde mycken vigt på, var den, att hufvudstadens kyrkor voro så litet besökta af barn. Han ansåg hindret vara bristande utrymme, och föreslog att en särskild barnkyrka måtte inrättas här som på andra ställen. För detta ändamål kunde Engelska kyrkan inköpas. Hvad beträffade reservanten, syntes det nog af hans refonzemang att han icke egnade sig till den efter talaren lediga professionen i dogmatiken; deck kunde alltid 1å-or vol homtarssf hans förslåg. Di icke alla gudstjinserna besöa.es af samma Personer, kunde det väl tåla att tänka på, om icke litet mara liturgi borde införas i de andra än som pu förekommer i dem; tal. föreslog, att syndåabekännelsen och credo måtte upptagas i alla. För öfrigt borde i hufvudsteden ej tjenståren, men skickligheten utgöra grunden för presterlig befordran; de exempel man under tiden haft, att äfvan aftonsångsgudstjenster blifvit talrikt besökta, bevisade hvad goda predikogåfvor förmå. I anledning af hvad som blifvit sagdt om att det kunde bli stiltsförsamlingarRes tur en annan gång, liksom det nu vore fallet med Stockholm, att en undersäkniog om deras själavård bragtes å bane, förklarade hr domprosten sin öfvertygelse att Götheborg skulle med glädja se sig vid nästa riksdag föremål för samma uppmärksamhet, som Ritsens Ständer nu visade bufvudstaden. Dat förevarande förslaget vore alltid en planka; om det afsloges, skulle Presteståndet med skäl drabbas af förebråelsen att ha skjutit den ifrån sig. Hr erkebiskopen fann sig af detta yttrande uppkallad stt göra sin ursäkt för det han icke företagit några visitationer i hufvudstaden. För närvarande vore det pastor primarii sak, och enligt kyrkolagsförslaget skulle framdelss en superintendent i frågavarande hänseende fungera. Afven upplyste ir erkebiskopen, att en negociation om inköp af en elska kyrkan för det ändamål dr Thomandsr nämnt, edan vore i fråga. Doktor Wallin hade ej vsrit m:d när moiioner! Örst förekom i ståndet, och ej heller haft tillällei tt erhålla kännedom af anmärkologarna dervid (af-: ifna af komminister Beckman, vid hr doktorns een församiing!); han hads således bo:t batänkandet!c tt hålla sig till och genomgick nu ds åita puok-j! er, om hvilka han delsde doktor Porterssons åsigt 1 tt somliga vore mindre vigtiga, avi: mindre lämpa. Hvart skulle man komma med visitationer, t