Aftonbladet – 4 april 1851, sida 3

tyget, och tror att hans vittnen, om de af mig upp: fordrades att säga sin tanka om hr Sjöbergs karakter i detta afseende på det hela, icke skulle komms att efteråt af honom. rosas. : Vid det obehaget, att till mitt försvar nödgas besvära med en offentlig framställning af dessa enskilda förhållanden, utber jag mig slutligen få eriara, att skulden dertill icke är på mia sida. Första sanledingen till denna skriftvexliog var, att Postoch Inrikestidningar upptog ur Söndagsbladet ena berättelse, att Franz Sjöbergs samtliga medarbetare skulle vara i begrepp att lemna honom. Uii denna artikels tillkomst har jeg ej haft någon del. Hr Sjöberg fick då, besynnerligt nog, i Posttidningen införd! ett genmäle, uti hvilket min obemärkta person utan all nödvändighet af Sjöberg påpekades. Datta gjorde det behöfligt för mig att jemväl för milt försvar fly till offentligheten; det skedde på ett sätt, som öfverensstämdea med sträng och bevislig sanning. Sjö berg bar nu åter framträdt mot mig på ett sätt, som torde sakna exempel i föregående förhållanden mellan tidniogsförläggare och dem, hvilkas biträde han använder, samt åtminstone lär vara föga uppmuntrande för andra att åtega sig samma otecksamma befattning, son jag en tid haft. Jag hoppas då att enhvar skall finna, det jag, på grund af de anspråk den obetydligaste individ i samhället kan ega att icke se sitt handlingssätt vanställdt genom andras uppgifter, sett mig nödsakad begära rum för dessa upplysningar, önskande blott slutliger, att hr Frsnz Sjöberg sjelf ville draga sig till minnes och aftersinna, buruvida han: sätt att behandla dem, som emnat bidrag till bans tidning, öfverensstämt med rättskänslan eller med de granna ord, hbvarmed han söker proklamera sig såsom arbetarnes målsman. Stockholm den 2 April 1851. Carl Lorentz J:or.