Aftonbladet – 4 april 1851, sida 3

anar annan nn nn at Rn Carl Lorentz J:or. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. I gårdagsbladet omnämndes, det en bokhållare hos ättiksbryggaren Lundgren vid Barnängen för eti par poliskonstaplar gjort den anmälan, att han mis3tänkte det en garfvaregesällshustru, genom att kasta våta kläder öfver sitt spida gossebarn, qväft det l samma, samt att han hemtat denna misstanka frår ett gängse rykte härom i det hus der ofvannämnde bustru bor. Vid det förhör, som härom hölls i dag, intygades! att detta rykte varit alldeles ogrundadt, samt upp kommit deraf, att en hjelphustru, som sistl. lördag uillfälligtvis besökt föräldrarne, dervid kommit at! kasta en kappa öfver det i sängen liggande barnet. hvilket hon icke observerat; samt att modren, som kort derpå inkommit, genast borttagit keppan och upplyftat barne:, hvilket icke af kappan röat min sta skada, emedan densamma icke legat öfver baraets ansigte. Ett af föräldrarne företedt läkarebe: tyg intygads äfvenledes, att barnet dött af slag. Mannens husbonde, som inställt sig till förhöret, yttrade sin ledsnad öfver att ett dylikt rykte blifvit utspridt om en af hans bästa arbetare, öfver hvilkens uppförande och karakter i öfrigt han kunde lemna de mest hedrande vitsord, äfvensom om dennes hustru, som likaledes före sitt gitermål varit i hans tjenst. Dessutom upplyste principalen, att de båda makarne, som förut hade 2:ne flickebarn, allt; sedan det sednare barnets födelse, som varit en gosse, sttrat sin lifliga glädje deröfver, hvilket således äfven borde tjena till bevis om ryktes grundlöshet; samt ansåg, i anledning af hvad nu blifvit upplyst, det barnets föräldrar icke borde åtnöja sig med hvad som skett, utan väcka rekonventionstalan såväl emot ryktets utspridare, som Aftonbladets polisreferent, hvilken upptagit detsamma. Denne, som var närvarande, upplyste, att han hemtat underrättelsen från en polistjensteman och skulle i dagens nummer illkännagifva verkliga förhållandet. — Karduansmakeren Pehr Kjellgren från Norrtelje var i går på rådstufvurättens 3:e afdelning tilltalad för två särskilda förfalskningar. Det ena målet, som en längre tid varit arhängigt, handlar om en af aktuarien Djurberg bevittnad, till Svea hofrätt ingifven afskrift af ett för Kjellgrer meddeladt fattigdomsbetyg, å hvilken afskrift datum blifvit förändradt. Kjellgren, som skickat nämnde handling till sin här i Stockholm boende son, bokbållaren Knut Kjellgren, för att i hofrätten inlemnas, vidhöll hvad hen förut yttrat, nemligen att hen belt och hållet fritoge honom från delaktighet i förtalskningen, hvars tillkomst Pehr Kjellgren, som äfven påstod sig sjelf vara dertiil oskyldig, icke kunde örklara. Siadsfiskalen vice häradshöfdingen de Berg yrkade å Pehr Kjellgren laga ansvar, men ansåg in:l genting hafva förekommit, som gåfve anledning till aågon brottslighet hos Kaut Kjellgren, hverföre hr de Berg icke heller funne sig befogad mot honom framställa några påståenden. — Utslag skulle afkunnas den 24 i denna månad. Det andra målet sngår en af Kjellgren den 40 December 1849 hos grosshandlanden Kempa belän skuldsedel ä 400 rdr bko, hvilken sku!dsedel, skriiven 1 Pehr Kjeligrens sovs, garfvaren Conrad Valentins, namn och försedd med borgen af bandlsn den i Norrteje, Claes Löfvenmark, blifvit af C. V. Kjellgren i anledsing af lagsökning inför korungenps defellningebafvande i Stockholms län förklarad så t vida falsk, att han hvarken skulle underskrifvit si osmn eller påsatt sitt sigill. Med sn!edning häraf hed2 grosshandlanden Kerop: uttagit stämnirg till Stockholms rädstufvurätt å såväl Pehr Kj:llsren, com dennes ov, C. V. Kjell gren med påstående om ansver å den af dem, sor kunde befisnas brottslig, samt ersättning för skuld sedelns belopp jemte alla i och derföre hafde kost: aader. Då målet i deg påropades, inställde sig, i stadsfiskelen vice häradshöfdingen de Bergs närvaro, käranderne genom ombud, vice notsrien Beckman, och sveranderce personligen, af hvilka fedren Kjellgren, som en gång förut försummat inställelse, blifvit frår Norrtelje hit reqvirerad. Såväl Pehr Kjellgren, som hans son, vägrade ati inlåta sig i svaromål, enär domstolen, efter deras förmenanda, vore obehörig att upptaga målet, pi den grund att svaranderne, efter hvad nu styrktes, voro mantalsskrifne i Norrtelje, hvartill komme, at: Pehr Kjel!gren blifvit försatt i konkurstillstånd, hvadan han ansåg, att ingen annan än konkursdomaren ogde att döma öfver det rätta eller orätta i hans penningetransaktioner. Häröfrer resolverede rådstufvurätten, att som det brott, hvarför svaranderpe voro tilltalade, blifvit begånget här i Stockholm, så ogillades invändningen. Mot detta baelut anmälde svaranderne missnöje, med begäran om särskild be svärshänvisning; men som, enligt lag, i brottmål särskilde besvär icke få anföras, underrättedes sva rander:e, att deras nu anmälde missnöje, som till protokollet antecknades, finge fullföljas genom bosvät i sammanhang med hufvudsaken, och att det föj: attligen ålåge dem att genast ingå i hufvudsskligt svaromål. C. V. Kjellgren förklarade nu, att h.r hvarken skrifvit skuldsedeln, undertecknat sitt nems eller påsatt sitt sigill, men sade sig icke kunna min: nas, om han tillåtit någon annan att å hans vägnar utfärda samma skuldsedel. Fadren Pehr Kjellgrer erkände härefter, att han skrifvit skuldsedeln i so nens nemn och påsatt dennes sigill, men förmenadt sig dertill vara berättigad på grund af en nu upp visad, af C.V. Kjellgren för honom utfärdad fullmakt in blanco, och hade han jemväl förut utfärdat skuldsedlar i sonens namn, utan att några anmärkningar deremot blifvit gjorde. C. V. Kjellgren medgaf sist nämnde förhållande, eller att fadren i hans namt förut utfärdat skuldsed!ar, men förklarade, på fråga, att ban icke gifvit något särskildt tillstånd till utfärdande af den nu ifrågavarande skuldsedeln. Sedan käranden oeh aktor yrkat, att handlander Löfvenmark måtte blifva i målet hörd, uppsköts detsamma till den 24 i denna månad, dertill kallelse skulle å Löfvenmark utfärdas. I — Milaremiäistaren Ekström, boende uti huset M 3 vid Clara Vestra Kyrkogata, hade i går anmält för kommissarien Tivggren att dess gesäll Holmberg i rusigt tillstånd öfverfallit Ekström med hugg ock slag, famt då denne lyckats undkomma den vildsinte gesällen, hade Holmberg, försedd med en eldgaffel i henden, rusat in i köket och hotat att slå ibjel Ekström, äfvensom rigtat slag mot E:s hustru. bvilket dock afböjts af hjelpbustrun Österlund, hvilken slaget träffa. Vid polisförhöret i deg erkände Holmberg sitt brott, men ursägtede fig med ett vid tilifället hafve verit rysligt fulls. st upplystes även, att Holmberg verit artillerist, men för vi!dsinthet blifvis skänkt till pionterkärn, hvarefter han efter uttjent tepitulstion blifvit entegen i arbete bos Ekström. Hr E. förklarade s:g icke ämna yrka något ansvar 4 Ho!mberg utan önskede endast få honom skiljo från konditionen. Polismästaren ancåg deck icke et så groft våld köra få förfalla, utan beror målet på anmälan, i händelse H. skulla förnya sin gerning. H. skiljles genast från kocditio:er. — Skomakeremästeren Joban Lendbris hustru, Anna Christina Landby, född Bergqvist, har uttsagit stämnirg å bermälde sin man, med påstående, att då han, som den 42 Nov. 4837 med käranden ingått åkepskap, på sednere åren visat henne mer och mer kallsionighet semt den 47:de sistlidne Mears begått åktenskapsbrott. hon måtte varda från mannen j åktenekopet skiljd, med rättighet för henne ett, om ham cå för ordt farnrne ineå nytt ältanskan