Aftonbladet – 4 april 1851, sida 3

(Införes på begäran.) Som undertecknad nyligen åter varit förercål för en anmärkning i hr Franz Sjöbergs tidning, isnledning deraf att jag icke längre kunde uthärda mec alla de obehag, som tillskyndades mig i anlednin; af mitt deltegande i densamrea hvad rättegångs och polissaker beträffar, och jag icke äger hopp att i samma tidning kunna få införd en tillrättavisning, så anhåller jag ödmjukl. att genom Aftonbladet fi publicerade följande upplysningar: Hr Frarz Sjöberg her, i anledning af den reklamation som jag ej längesedan nödgades inlemna til! Posttidningen på ett annat hans yttrande derstädes angående orsaken tili mitt beslut att upphöra raed att lemna bidreg till hr Sjöbergs tidning och hvarj jag bland annat nämnde om br Sjöbergs sätt att full göra sina pekuniära förbindelser, uppgifvit att jar sf honom hade utbekommit mitt arfvode för hel: Mars månad, och att det således vore jsg, som skulle brutit mot honom. Härpå får jag nämna, att jag aldrig sagt ati hr S. ännu vore skyldig mig någo: å nämnde erfvode, utan endast påpekat det sätt, hvarpå betalningen fullgjorts i strid mot kontraktet. då exhvar lärer inse det obehag, som för mig äg rum, att i tjogtals smärre poster och efter dubbel så många besök och budskickningar utbekomma det amellsn honom och mig, vid vite af 50 rdr rgs koptraherade arfvode, hvilket allt icke kan anses vara rätt handladt mot en person, som punktligt utfört de åliggarden han iklädt sig. Hved äter angår hr Sjöbergs uppgift. com skullc han i följd af sin utbetalning änru ega någon lfordran bos mig innestående, så lärer det vara fögt uppbyggligt att inför allmänheten skriftvexla om detta åmna och de vida större oguldna fordringssnspråk jeg hos konom eger. Men det vore min lifliga ön skan att få en ömsesidig liqvid i detta bärssend: uppgjord. Det synes för öfrigt vara ett nog eget och i ssnning karakterisersnde anspråk hos hr Franz Sjöberg att begära, det jag skulle fortfarande medverka till hans tidning under samma tid som har der söker redsätta och förlöjliga min person uti wräspitts-afbildningar. En tredjs orsak hvarföre jag icke ansåg mig kunn: fortfara med biträde åt Folkets Röst till Mars må nads slut, var den erfarenhet jag erhållit om der nära förtroligheten mellan br Franz Sjöberg och potliskommissarien Jäderin, hvilket gifvit den sednare ett sådant inflytande öfver hr Sjöberg, att hen, tidningens synlige che., låtit Jäderin förmå sig att äsks intyg a? Folkröst-poeten Wilhelm Bickman och faktor Lindsbl, att jag författat en nyligen i tidninger synlig notis, bvilket intyg sedan öfverlemnats åt Jäderin och cirkulerat bland poliskommistarierna. De lärer nemligen för enhvar vara begripligt, att äfver utan all farbåga för sina handlingar, kan det icke sara serdeles behegligt för den, fom lemnar bidrag will en tidnicg, att veta, det en e!ler flere poliskommissarier kunzna få tillgång till manuskripterna. Af samme slags grannlagerhet är äfven uppgiften. alt jag skulle fått Millrättavisnirgar, för dor jeg (?, velat avgripa personer. Decna uppsifts riktighet erkännes väl så till vida, som br Sjöberg flere gån ser gaf mig föreställningar när i referaterna förexommo några anmärkbninogar eller skämt argående olistjenstemännens åtgöreanden; men hr Sjöberg: vittnen lära å andra sidan kunna intyga, att alls de i tidningen införda referater af mig i ella änhe öret af hr Sjöberg geromlästes och raycket ota än drades eller broderades iopan de lemrades till trycserjiet, bvartill hen ock bede fu!lrätt, hvarfö:e ocsså ben, men icke jag är för dem moraliskt ansvarig, så mycket mera gom jog otaliga gånger opponer:t mig mot färglögeniogar, bvilka icke öfverensstäme med verkliga förloppet, men som hr Sjöberg vidt-tit, såom kan yitrade, för stt göra det rolig. Jag lemsar för öfrigt fritt åt den resp. almänheten att uppskatta den egenskap ef samvetsgrarnhet, fom hr Sjöberg sjelf söker gifva sig genom det producerade in