Aftonbladet – 4 april 1851, sida 1

— blemr, så berättas åtminstons i sHamburg Nachr. Den bekante ifriga Slesv. Holsteiasren, förre superiatendenten i Slesvig Nielsen, har af hertigen af Oldenburg blifvit utnämnd till superintendent i Eutin. Det Gläckstadt-Heideska jernvägsbol get har upplöst sig. I Kiel omtalades en ångfarts-kommunikation d -rmellan och Petersburg, såsom alldeles säker. Den ska!l bestrid:s af ett danskt eller ett ryskt ångfartyg. I Aftonbladet den 18 Mars omtaladles, att vid det tillfälle då, uti danska Folkthingett, Grundtvig interpellera krigsministern, rösrande den stora olikheten i krigsmanskapets permitterande, diskussionen blef mycket häftig. I en tidning läses nu en värmare berättelse om förloppet, som visar, att striden egentligen blef en följd deraf, att förre krigsministern Tscherning utt:lade sig emot det godtyckliga i krigsförvaltningen. Krigsministern, general Hansen, yttrade (då, att det ej var underligt att gemenskapen vänder sig med kagomål til riksdsgsmän, då de läsa sådana tal som de Tscherning och andra hålla. De voro ej egnade att lugna manskapet. Tscherning tillbakavisade denna förebråelse och sade, att först då, när manskapet ser att hans tal på det sättet upptogs af ministern, som nu skett, inträdde det föroroligande. (Starkt bifall.) Krigsministern genmälde: Då jag seammanfattar allt hvad den föregående tal:ren sagt, ser det ut som vore det en stor olycka för landet att krigsförvaltningen öfvergått i mina händer, och detta säger den man, som i farans stund lemnads denna post. (Ogillande från församlingen.) Står jag här ioför en församling af landets utvalde, eller på en parterr i en teater? Reglementet förbjuder alla yttringar af bifall elier ogillande, och jag fordrar dess upprätthållande., Presidenten invände, att ordningens upprätthållande ofta är rätt svårt och beror oftast af den ärade talaren sjelf. (Bifall af församlingen.) Tscherning sade: Har j:g kastat någon skugga på ministern? (Nej.) Harjag ej under hela riksdagen bemödat mig på allt sätt att försvara bonom? (Jo!) Det är ejsant hvad ministern sagt om mig. Faran var öfverstånden, vapenstilleståndet afslutadt, och jag lemnade en stridsfärdig armå af öfver 30,000 man; vidare önskade jag sjelf, att just han (ministern) skulle blifva min efterfö!jare, och jag kan derföre ej begripa huru han ru kan säga, att jag skulle vilja tränga honom ut ur ministeren. Hir har alltigenom ingen fråga ens varit om personligheter, åt mivstone icke från min sida. (Starkt bifall.) mMonrad förklarade, att ban ansåg ministern misskänna sin ställning; ban höll sig sjelf berättigad att kritisera sin efierföljare, minisern för ecklesiastikdepartementet, och skulle mycket beklaga om den nuvarande krigsministern, då ban en gjång afgick, ej vilie kritisera sin efterträdare, 0. se. v. Tscherning ville fråga Thinget om han såsom vald till finanskomiten för att bebandla krrigsbudgeten, ej skulle vara kritiker (ja visst) och om han såsom sådan varit småaktig, eller icke snarare hållit sig allena tiil det stora ocih vigtigaste? (Ja väl.) Krigsministern yttrade derpå: Resultalet skulle alltså vara, att min förvaltning varit mycket dålig! Jag kan gifva riksdagsmannen för Holbeck (Tscherning) den försäkran, att det icke varit på min egen önskan som jag Slår, Bära Achotkt det berblifitgiordtalt möj: mig som möjugt. (Församlingen yttrade starkt missnöje och presidenten förklarade interpellationen slutad.) FRANKRIEE. Från Paris skrifves den 26 Mars, att Odilon Bsirrot defisitivt öflvergifvit alla försök att bilda ett nytt kabinett. Från ala sidorn, heter det vidare, ordrar man enedlertid det ouvarande kabisettets aflägsnance, och man säger att presidenten Bonpirte ämnar begagna sig af det allmänna missnöjet med ministrarna för att taga Baroche, Rouher och Fould i deras ställe. I öfrigt gå de mest olika rykten? än att nationalförsamlingen ämnar upplösa sig, än att den ämmar förklara sig konstituerande 0. s. v.n Vidare berättas att Pleyels belkanta pianofabrik i Paris brunnit upp. Nationalförsamlingen antog dem 235 Mars vid Iförsta behandlingen en motion af Peupin angående patent på uppfinningar, osktadt handelsministern talade deremot. Den 24:de gick församlingen öfver till dagTordningen från interpellationerna om kabylexI peditionen och om upplösningen af nationalgarIdet i Strassburg. I Angående kabyl-expeditiozen. talade först tvenne representanter för Algier: Ranc för ochE. Barrault emot regeringems plan. General Lebeton ansåg expeditionen nödvändig för Frankrikes intressen. General Liemoriciere ansåg Frankrikes första pligt vara -att kolonisera; regeringens pligt vore att beskydda ko!onierna. II-Afrika kunde fråga icke bli om-någon krigsI förklaring, utan endast om trupprörelser, som krigsministern hade rätt att anordna, men som -Ilikväl kunde gifva anledning till ökade utgifter, -Ihvadan vissa gränser borde bestämmas för ex-Ipeditionen, helst dess syftemål endast vore att ETEN SPREDS SFS EST RETT EOS . se