Aftonbladet – 4 april 1851, sida 1

Vv. -Näår Severin om qvällen kom hem till det ogis, der Carin och han tagit iin, ssmt frågade fter henne, -svarades honom, satt den resande lieken för några timmar sed:n betalt alltsammeny, tagit sitt knyte och gått sin kos, hvarthin-det kände mean icke. ij Men det var sannzt, hon lemnad3 också ett bre! till ers, slutade byresvärden, en liten fryatlig man, f. d. kypare på T:e Byttor, och Dulvans. Den stackars puekelryggige öppaade bestört ochdarrande biljetten; i densamma stod blott: Du får ensam gå bem till Moraz bäri innesluter j2g några daler till dig: Farv:l! Carin.r Hon sjelf hade emedlertid -lenmnat Stockholm och vandrade sorgsen i bågen opp emot Dalarne, men ju närmre: hon palkades hembygdens trakter, destodjupare tilltag hennes svårmod, och när Dalieifvens strida vågor helsade hennes öga vid Brunbäck och Avestad öfverdrogos hennes kinder :f en sjuklig blekhet, af en tärande oro. Desia böjor hade ju förr så mången gång varit vittne vill hennes lekar och nöjen, vid dess stränder bade bon ju fordom jolfrat och lekt med sin Fritz, nu var allt förbi, var blott en döm för skön Carin. Du kommer så ensaro, mittt barna, utbrast Liss Björnsson förundrad; då Carin stapplade inga tröskeln och snyftande fföll mo: gubbens bröst; bvar är Severin? och hvar är rivgen, riogen Cirin?, utropade Björn häpen då han sakrade den på sin dotters hand. Carin omtalade gråtande alltsammans för fadern, hur Fritz varit henne otrogen cch hur kupgers gåfva på samma gång försvunnit i Norrströras djup. Det är omöj igt, du har sett orätt, min engeln, tröstade Björn; rsyster Gunilla och jag ba ju begga fått bref att bivista Kurts bröllop, men det brefvet kom icke bit förr ån du