Aftonbladet – 8 mars 1851, sida 2

ket guvernören i förevarande förhållanden funnit nödigt för att på förhand gifva den beslutna rådplögningen karskter af ett fredligt och vänskapligt samtal, och som tillika innehöll försäkrar, att ingen hand skulle lyftas emot någon, vare sig hvilken som belst. Den gamle Ornano emottog lejdebrefvet och med den honom egna öppenheten lät ban de två genuesarne gifva sig ridderligt bardslag. Dagen derpå afreste sändebuden, synbart tillfreds med. bemötandet; men festens glädje återkom icke och allvarliga beredelser för ridten till Bastia upptog den och följande dagen. Vid allt yttre lugn tog dock den gsmle Ornazo saken allvarligare och vigiigsre än han ville låta märka. Han inneslöt sig med sin kapellan ech dikterade för honom flera timmar; han lät uppbåda till slottet ifrån närliggende trakt ett betydligt antal af de yngste och starkaste bergsboerna och bildade af dem en väl beväpnad kohort; ban kungjorde en med sigill försedd akt, genom hvilken han formligt adopterade sin måg som son och, äfven i dep händelse hans dotier förblefve n::n arfvingar, illförsikrade horom besittningen af Ornanos jarotliga egendomar. Alla dessa förfoganden voro icke egnade sit lugna slottets innevånare. Familjens menliga sligtingar hviskade sirsemelan missnöjda, och fruntimren sutto stumma och vågade, af vördnad för familjefedren, icke framtälla nigon fråga. Blott Sampietro sökte insifva de rädda mod och syntes glädja sig åt färden. Vi erbå:la pu tillfallen, sade han hånande, att artigt tilltyga dessa krämsares stättkammade kägg. Vi skola fråga dem om rättmätigheten f deras anspråk på Korsika, och om de nämna in Hugo Colonna som vår befriare ur mohiske konungens bojor, skola wi erinra dem om nskriften på Tontana di Carlo, hvi!ken berätar om den tappre Martel, och vederlägger deas orättmäliga anspråk. Vi skola fråga: om