Aftonbladet – 8 mars 1851, sida 2

jämnet hafva säkert, utan behof af mellankom; I mande erinringar, redan insett, huruledes det. ;Isamma innefattar ett betydligt steg tillbaka, il jemnförelse dels till den proposition, regerinIgen vid förra riksdagen framlade för ständerna, dels ännu mer till det af kommitterade år 1847 utarbetade förslag, hvilket, vid samma riksdag, med några få modifikationer, af statsutskottet Itillstyrktes samt af borgareoch bondestånden jantogs och hvilket af samme konungens rådgivare, som kontrasignerat det nu framburna förslaget, på ett varmt sätt försvarades under Idebatterna på riddarhuset i Juli och September månader 1848. Emedlertid finner man Inu, att hr Gripenstedt ansett sig böra från,Iträda de åsigter i denna vigtiga fråga, ban för;fäktade för 2, år sedan, hvilket för öfrigt synes fullkomligt öfverensstämma med karak;teren af nuvarande hbjelteperiod. Sandströmer, Stuart, Falkman, Gasslander och Fredin att utgöra en kommitte för utredning jaf vårt invecklade beskattningsväsende samt uppbördsoch redogörelseverk, ådagalade H. OM, en berömlig afsigt att få detta ärende ordnmadt i ett sammanhang och efter system, samt att derigenom ernå lättnad för de skattdragande o.h enkelhet uti administrationen. Också Di konung Oscar år 1846 förordnade hrr fullgjorde dessa kommitterade sitt ansvarsfulla uppdrag på ett sätt, som icke blott tillvann Isig ett allmänt gillande i det offentliga utan Jälven till en början vann kouungens odelade ordförande hr landshöfdingen Sandströmer utJoch adeln, som det sades, endast och allenast föra kommitterades förslag. Som läsaren erinrar sig gick detta förslag hufvudsakligen derpå ut, de!s att förvandla alla de i en mängd persedlar utgående grundräntor i penningar till ett visst, efter 20 föregående års medelpris, bestämåt, belopp i kontant, dels att borttaga både räntetagares optionsrätt, emot ersältning för forsellönen (16 sk. tunnan) och räntegifvares rättighet till naturaleverering, emot eftergift af samma forsellön samt befrielse från räntetagares godtyckliga uppsägning, dels ock att indraga de sg. k. indeldta räntorna till statsverket samt deremot äfven åt indelningshafvare anslå motsvarande löner i kontant. Efter denna plan skulle de skalldragande erhålla den väsendtliga vinsten af en viss gifven oföränderlig skatt; embetsmännen med indeldta löner skulle ej, såsom nu, vara beroende af fluktuerande aflöningar dogörelse och uppbördsverket blifva högst betydligt förenkladt samt både lättare kontrolleradt och mindre kostsamt. Vidare skulle de olägenheter, som förändringarne å en sida tilläfventyrs medföra, alltid uppvägas af fördelarna å den andra. Så kan t.ex. statens uppoffring genom indeldta räntegifvarnes befriande från forsellönen för spanmålen, uppvägas af de sednares åtagande att lösa räntorne med penningar, hvarigenom staten befrias, åtminstone till största delen, ifrån en vidsträckt magasinsförvaltning med allt deraf följande besvär och kosinad; den möjliga olägenheten för de skattskyldiga af nämnde åtagande, (om någon sådan skulle förekomma, hvilket vi dock betvifla), godtgjordes mer än fullkomligt genom befrielse ifrån räntetagarnes prejerier samt, derest räntorne blefve förvandlade till kontant efter medelbeloppet för en viss förfluten tid, derigeaom att säkerhet sålunda vunnes emot räatornes framtida stegring. — Om räntetagarne åter förlorade de fördelar, uppsägningsrätten medför, blefve sådant ersatt genom befrielse från uppbördskostnaderne samt fördelen att kunna beräkna sina inkomster och ej behöfva, såsom nu, vänta på dessa långt inpå ett följande år, utan erhålla dem qvartalsvis under det löpande året. i Uti K. M:ts proposition till 1847 års riksdag gjorde väl den dåvarande regeringen några betydliga afvikelser ifrån kommitterades förslag, i afseende å räntornes förvandling och indelningarnes indragning, så att persedelräntorne föreslo,os att förvandlas till spanmål och smör, lik väl med vilkor att alltid lösas med kontant efter medelpris; äfvensom indelningshafvare skulle bibehilla uppbörden af de dem anslagna räntor; systemet bibehölls dock för öfrigt i sin helhet. — Berörde förändringar ogillades likväl af borgareoch bondestånden, som hufvudsakligen antogo kommitterades förslag. Adeln och presterne afslogo nästan alltsammans och vägrade, grundlagsvidrigt, att medelst votering i förstärkt utskott afgöra saken såsom en stats regleringsfråga, yrkande att, hvad presterskapet anginge, den vore af privilegii natur. De tvenne förstnämnde stånden begärde då, att K. M. ville till nästa riksdag göra ny propo sition i enlighet med der2s beslut, hvaremot presteståndet serskildt framställde begäran om förslagets affattande efter dess örskningar. Men nade således hoppats, att regeringen skulle hafva lyssnat till den opinion, som blifvit uttryckt af de skattdragandes valde representanter. Af den ankomne propositionen visar det sig dock att sådant icke skett. Tvertom har regeringen till och med öfvergilvit planen att i ett sammanhang systematiskt ordna detta srende och inskränkt sig till några jemkningar i fråga om räntorne, hufvudsakligen i öfberensstämmelse med presteståndets förslag, äf:ensom i sättet för räntornes liqviderande och bestämmandet af lösningspriserne. Hvad beträffar hemmansräntornes förvanding, så har mot deras utsättande till en stänlig penningeränta, beräknad efter medium at ista 20 årens markegångspris, blifvit anmärkt, att taten derigenom skulle förlora den högre inkomst, som förändrade varupriser kunde medföra. ER utmärkelser åt ledamöterna; ja, kommitteens : dan räknar således på en fortgående sleg ing af RR sr EE bifall och af K. M. belönades med serskiida nämndes t. o. m. till ledamot af ridderskapet för att kunna på riddarhuset försvara och genomoch af dessas uppbörd; och slutligen skulle reI mr m— od mm GAN OÖ Dr ch mm AM (TN ÖS Ms MM men mm pr — d OO DROV mA En dd CD Ir om: bax