Aftonbladet – 6 mars 1851, sida 2

rån co cos Silfver Rdr 8,250,290: 44. il os ss. 4,571,494: 47, ler med. . . . . . Silfver Rdr 3,678,795: 43. motsvarande i . . . . Rdr Bko 9,809,935: 40. en omständighet af så mycket mera tänkvärd bekaffenhet, som i betraktande måste tagas, dels att under samma tid hypotheksföreningar fortfarande indragit större utländska lån, dels ock, att riket under tiden icke varit hemsökt af några sådana olyckor, hvilka föranleda metalliska valutams utförsel. Detta, för Bankens framtida beståncad, ganska bekymmersamma förhållsnde har icke kuunnat undfalla utskottets uppmärksamhet vid dem ggranskning af bankoverkets tillstånd, som utgör ett af föremålen ör utskottets verksamhet, utan har twärtom åt utkottet gifvit en väckelse, att, för så vidt på detamma kan ankomma, iakttaga den varsamhet och mtanka vid upprättandet af förslag till Bankens förraltning, att det må blifva dess styrelse möjligt att ullgöra sin första och vigtigaste pligt, att upprättvålla myntvärdet. För detta ändamål, eller myntvärdets upprättnållande, fordras, bland annat, att Banken innehar räntebärande obligationer, hvilka, i händelse af behof, kunna lätt realiseras, antingen inom landet, för att såmedelst förminska Bankens sedelansvarigbet, utan den mera skadliga rubbnimg i allmänna rörelsen, som indragning eller vägrad utgifning af lån och kreditiv måste medföra, eller cock å utrikes ort, för att bereda tillökning i den imetalliska valutan. Rikets höglofliga Ständer hafva ock, i öfverensstämmelse med denna åsigt, stadgat, att Banken allid bör vara inaehafvare af lätt realisebla förbind-ler till ett belopp af 3,000,000 rdr bko. Hvarje illökning deruti bereder jemväl Banken styrka, att notstå verkningarne af ofördelaktiga handelsförhålanden, och bidrager sålunda till Bimkens konsolilerande, särdeles då sådana förbindelser äro utställde efter den form, att desamma kunna uttom landet försäljas. Men som under en svårare pennimgekonjunktur, afyttrandet inrikes utaf ett större belopp i obligationer skulle på samma gång kunna medföra förlust för Banken, genom minskad kapitalfordran och en störande inverkan på näringar och industri genom borttagande af ett eljest i rörelsen tillgängligt förlag, har det ansetts, att reserverandet i Banken af ingånde vinstmedel, intilldess sig visat, huruvida desamma, utan fara för Bankens bestånd kunna röelsen återgifvas, vore det minst skadliga medel till örminskning af Bankens sedlar; hvadanr ock detta nedel, enligt de grunder, som uti seednare banko eglementen blifvit lagde, i främsta rummet stått att )egagna. I händelse nu den sedan 4848 år:s början uppupna, behållna vinst, hvfiken, såsom här ofvan är vordet uppgifvet, måste antagas redan till större delen vara i obligationer förvandlad, skulle från Banxen aflemnas, om ock sådant skedde först under de kommande åren till nästa riksdag; nödsakades bankostyrelsen, antingen att försälja den del af Bankens tillgång uti obligationer, som blifvit för berörde vinst nköpt, eller ock använda hela den umider åren 18514 med 1853 ingående behållna vinst, hwilket icke låer sig med Bankens sannskyldiga fördiel förena. Då för öfrigt anledning för närviarande saknas ill den förhoppning, att de under sedmare åren fortsående ofördelaktiga handelsförhållandern skola föränIras, vore det visserligen lämpligast,, att hela beållna vinsten qvarstadnade i Banken, på det att less styrelse icke må försättas i nödvändighet, att nveckla landet uti en genom hypotheksföreningar edan alltför högt uppdrifven skuldsättning, eller att vidtaga sandra åtgärder, ledande till undergång för nskilde och oberäknelig skada för det allmänna; nen då utskottet har sig bekant, att samma vinst ;estämdt afsetts för fyllande af statsbehofven, får utkottet hos Rikets högloflige Ständer vördsamt hem tälla, att af Bankens, sedan 4848 års början uppupna behillna vinst, ett belopp af 500,000 rdr bko irligen må, vid slutet af hvaridera åren 1851, 1852 ch 4853, från Banken, i och för statens allmänna oehof, till Riksgäldskontoret aflemnas., Häåruti hafva hr S. J. Schönmeijer och riksdagsullmäktigen Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län instämt. Doktor Sandberg: Inom utskottss-afdelningen beslutades med 13 röster att 300),000, rdr af yanko-vinsten skulle vid slutet af hyvartdera året 1834, 1852 och 4833 aflemnas tilll statsverkets vehof. Uti utskottets plenum erhöjll denna meling blott 42 röster. Af de öfrige ville somiga årligen borilemna 700,000 rdr, åtskilliga ;00,000 och några till och med 9:100,200 rdr. Efter min öfvertygelse måste man vid alla tgärder, som härutinnan kunna iffrågakomma, ndast se på bankens sanna fördes, och icke let aldraminsta fästa afseende på statsverkets törre eller mindre behof. Ty börjar man åter yeträda den gamla banan, att banken skall beseeda en nödhjelpsoch tillgångs-kassa för staen, eller meddela hvad statsverket behöflver, å kan man snart återkomma till len beklagiga stälnipg, då en ny riks-bankrutt står för lörren. Vid förevarande högmålsfrågas behandling och närmare undersökning har hos en eller annan af utskottets ledamöter uppstått tvifvelsmål, huruvida någon under de sednaste åren reservevad banko-vinst verkeligen finnes att nu disoonera, öfvensom hvarest en sådan vinst sku:le ökas. Mig, som också tillhörde de tviflande, örekommer emedlertid förhållandet vvra fölande: Då, enligt sista riksdagsbeslutet och bankotyrelsens redovisning, 954,000 rdr: banko vid stutet af hvartdera året 4848, 4849 och 4850 blifvit aflemnade till Riksgälds-kontoret, har denn2 liqvid skett hufvudsakligen med de under samma åren inflytande vinstmedlen, hvilka alltså till större delen redan äro utgifna och icke nu finnas att tillgå. Men vid sista eller 4847—48 årens riksdag anns en bebållning af vinst reserverad ifrån An rr EE RR ERE ERE ER KRITIK A Ng