Aftonbladet – 6 mars 1851, sida 2

blods, svarade den gamle tjenaren på baronessans fråga om generalen, och en sorglig blick ifrån den ärlige mannen smög sig dervid bort till hans fröken. — pBlod! upprepades af flera bestöirta och nyfikna röster. Ja, e-cellensa, blod, fortfor gibber, värd till slottsfrun. Herr generalen ä en jätte, en riktig Golisth, under hvars söfvel stenläggningen darrar. Hans arme lifknekt Pasqual, som han förut sändt hit med packhästarne, satt jemte mig framför gästbyggningen, väntande sin herre. Den hjertans tretlige ynglingen satt hos mig vid dam-spelet och viden flaska Furiaoij, då generalen sprängde in på gården innan portvakten uiblåst första bornstöten, sieg af och sted framför 0s, som ett plötsligt från himlen nedfallet sföke. Glad sprang Pasqual upp och nredstötte dervid det fulla glaset ifrån bordet. Men med thordönsstämma och bixtrande ögon ropade generalen: Hverföre har du, lata åsna, ruttoa jordsvamp, icke vid solens första stråle ridit emot mig? Och så fittade ban dam -brädet ccih slog det tillsamman på den armes hufvud, sså att spillrorna flögo omkring och Pasqual necdsjönk emot väggen. Kaestellanen förde sedan den grymme mannen till de för honom beredda rummen. Men då jag nu dödligt förskräckt uppreste den slagne, aftorkade han godmodigt det strömmanxde blodet ifrån näsa och mun, visade mig ett genom smirtan leende arsigte och sade: Det så herrens vena. Efter ena stund ropar han kert Pasqval och innan af:onen lgger en dukat i min bhacd,. Och då isg skakode hufvudet öfver den besynseriiga vanan, tillade han: stiensten är sträng, men lör reda. — Signoren fordrar punk stlig lydnad, och man måste gissa hans vilja, innan han uttalar den. Jag hade ömt det vid det glada spelet och det goda vinetnr. Den gamla slottsfrun yttrade ingenting och sick i spetsen för sällskapet emot slottet. Eusenia tryckte deck hemligt Vaninas arma och viskade: nEn afskyvärd man! O, syster, syster, akta diglh