föränderlighet uti en så högst vigtig sak ickell: egnad att synnerligen stärka förtroendet. Dennaln förändring i grundvilkor för sedel-emissionenv synes mig så mycket vanskligare, som man vidt . samma tillfälle gjorde åtskilliga afdrag på denlg redan då befintiga sedel-ansvarigheten, för attlä kunna få beräkningen att gå ibop och icke nöd-l! gas medgiifva ett ännu större maximum utöf-Is ver befinitlig valuta. Begagnandet af en sålb slipprig beräkningsgrund för bestämmande aflu h r detta maximum har väl ytterst varit föranledt deraf, att den banko-vinst, som influtit från realisatiorens början till 1840 års riksdag, blifvit 2:ne sånger uti sedlar utgifven, nemligenf först, enlgt banko-fullmäktiges berättelse, tilllt större delen använd i lånerörelsen, och seder-0 mera, enligt ständernas beslut, med ; årligenv aflemnad till statsverkets bebhof. För att ickele uppväcka farhågor öfver allt för stor sedel-li emission uflan fond, gjordes emedlertid flerala sådana afdrag, ibland hvilka må nämnas t. ex.l0 återstoden på lånen till städer och korporati-S ner, lånebanko-obligationerna och, såsom detl1 vill synas, äfven diskont-reserv-fonderna, hvilkan sedermera, vid påföljande riksdag öfverlemna-( des till statsverket, att icke nämna riksgälds-!g kontorets stora kreditiv. Om man nu utaflg dessa afdrag vill taga blott de öfventyrligastelr i beräkning och icke vill öfverskrida det fast-le ställda maximum af sedel-ansvarighet eller 2011 millioner rdr banko utöfver metalliska fonden,: så lärer af den hittills reserverade vinsten icke j någon synnerligen stor mängd sedlar kunnalt utlemnas. Alla äro ense om att erkänna, det riksbankens bufvudsakliga och egentliga ändamål är! att upprätthålla landets myntrepresentativer vidt elt fast och oföränd:rligt värde. Men manli vill ock att banken skall reglera sedelstockenll eller rörelse-kapital i landet på ett sätt, somd någorlunda motsvarar behofvet, så vida sådantt kan åstadkommas, utan att försvaga bankeasle förmåga att upprättbålia myatvärdet. Ochlå kanske torde tidpunkter inträffa under nu för!s handen varande penningeförhållanden, då dessa: begge ändamål omöjligen kunna förenas. F Det var en tid då man ansåg det talet omls handelsbalansen för en löjlighet och bemödan-l: det att styra vexelkursen nästan såsom enl! dumhet. Emellertid är det just realisationen,ls som styrmer kursen, så att den föga kan öfver-l stiga 1300 sk., ty då uttages; genast silfver utur banken ttill dess kursen faller, såvida silfverförrådet dessförinnan icke tryter. Och attl kursen Iberor af hbandelskonjunkturen lärer väl icke heiller förnekas. Når importerade utländska varor icke kunna betalas med de penningar, som erhållas för landets exportvarori,; och geiom fraktförtjenst, så stiger kursen och l: skilnade måste salderas med bankens siifver. li Så har örhållandet också varit under de sisil: förflutn: 3:ae åren. Derigerom här bankensl! metallissa valuta under dessa åren blifvit förminskad från 22 millioner rdr banko till 12 millioner rdr bko. Och förhoppning förefinnes! icke att. någon betydlig förbättring i handelsförhållamderna skall inträffa under dea närma-l ste framtiden. Landets exportvaror, jern, koppar och. skogseffekter utföras, och öfver bristande eexport höres ingen klagan. Men den förslår icke att betala importen, ty kursen båller siig hög och silfver strömmar dagliges ur bantsen. Om nu härtill skulle komma eti missväxttår med behof af en betydlig spanmålsinförsel,, gå torde realisationens bestånd hotas af en Mundviklig fara. Men ställningen synes vara ännu betänkligare, när andra omständigheter tagas i betraktande. Under de sistförflutna åren hafva åtskilliga hypoteksföreningar indragit utländska l: lån, kanske till belopp af 20,000,000 rår bko.l Dessa lån hafva under denna tiden utan tvifvel i betydlig mån bidragit att betala en stor del af de från utlandet importerade varorna och derrjemte skaffat banken under år 1847 ev ovanligtt stor tillgång på vexlar och silfver, hvarigerenom dess metalliska fond uppsteg till en aldriig förr uppnådd höjd. Men denna förmånliga ställning kunde icke blifva långvarig, ty den var byggd på en bedräglig grund. AL skuld skall betalas; och när dessa lån skola liqvideras med ränta och amorteringsprocent, mäste banken släppa till en vida större mängd silfver, än den vid indragniegen någonsin erhållit. Härtill kommer att negociationaer lära vara å färde för att upptaga ytterligare ut Jländska lån åt andra hypoteksföreniogar. Genom allt detta synes mig bankens ställning vara ännu vådligare, än den hittills skedda förminskningen af dess valuta antyder. KEaligt de grunder, som inuehållas uti Kel Kungörelsen af den 14 Januari 1824, skuile enskilda associationer bildas, hvilka, medelst upplåning och utlåning, borde utgöra förmedlinde anstalter emellan kapita!egand2 och kapitalbehöfvande, och således skulle de röra sig med riksbankens mynt. Huru dessa seinare under namn af privatbanker kunnat förvandlas vill secelfabriker, tvärtemot 72 S R. F., har alltid varit mig en obegriplig gata. — När Bankoutskottet vid 1844—45 åreos rikidag för riksbankens sedelstoc4 föreslog ett maximum, som ansågs förenligt med bankens förmåga at: upprätthålla sedelvärdet, skedde sådant utav tvifvel under den förutsättning att äfven eu: maximum för privatbankernas egea sedelrörelse skulle bestämmas. Och under en sådan förutsättning antogs maximum för riksbankens sedelstock till 20 millioner rdr bko uiöfver dess; reela fond. Men huru. gick det väl med maximum af privatb rnas sede k? Den t med unge år och dera: u