Aftonbladet – 23 november 1850, sida 3

POSTSKRIPTUM, Riksdagens öppnande på rikssalen. Enligt den i går skedda inbjudning samlades Riksstånden i dag kl. 10 och begåfvo sig an: förde af sina talmän kl. Y, 11 till Storkyrkan, der yngste biskopen d:r Fahlerantz höll riksdagspredikan. Efter dennas slut afgingo, efter öflig sed, Preste, Borgareoch Bondestånden till rikssalen, som då redan på läktarn var uppfylld af damer, hvaremot Adeln, enligt en gammal sed, som skall tillkännagifva något slags förnämlighet framför medstånden, begaf sig till Konungens rum å kongl. slottet. Läktarne närmast intill thropplatserne intogos efter en stund å ena sidan af diplomatiska kåren, å den andra af alla den kongl. familj:ns qvinnliga medlemmar. Klockan rågot före två började processioner, då Konungen och Prinsarne, klädde i mantlar och kronor, anlände, åtföljde af stater och kårer samt med Konungens hof och stora vakt, Statsrådets och Högsta Domstolens ledamöter m. m., enligt ceremoniellet, samt Ridderskapet och Adeln, som derefter intog ena bänkraden. Sedan Konungen och Prinsarne tagit sina platser, äskades ljud af Riksmarskalken, hvarpå Konungen öppnade mötet med följande tal: Välborne, ädle och välbördige, ärevördige, vördige, vällärde, äreborne, förståndige, välaktade, hedervärde och redlige gode Herrar och Svenske Män! Vid slutet af ett halft årbundrade, rikare på stora och i folkens öden ingripande hvälfningar, än måhända någon föregående lika tidslängd, ser Jag, med det fasta förtroendets tillfredsställelse, Svea Rikes Ständer åter samlade omkring Mig. De trenne år, som förflutit ef ter det Rikets Ständer sednast emottogo Min välkomsthelsning, hafva icke varit de minst digra på verldshistoriska tilldragelser, hvilkas minne länge skall lefva i häfdernpa, sedan de förändringar i sambällsinrättningarne, som af