Aftonbladet – 23 november 1850, sida 3

radshöfding de Berg furigefede äfven å tjenstens vägnar i saken. Löjtnant Jacob Zethreus och viktualiehendiaren Hellström, som hvar på sitt håll lära hafva gjort första anmälan att en större mängd kartor voro ute i rörelsen, u:an att dock kunna u pgifva Widegrens namn, hsde också inställt sig, men, då polismåste-ren upplyste att ämne för dagens förhandling endast vore stt få veta, huruvida de som innehaft några från Widegren på enskildt väg komna kartor gjorde: något anspråk på dessa eller ersättning derför, upp-! ropades genast de samma hvarvid de flesta förkia rade att de från alla anspråk afstodo. j Landtmäteriauskultanten Bolin, som innehaft tven: ) ne af exekutionsbatj:nten E. Jonsson mottagna kartor, hade dessa till poliskammaren å Jonssons väg-. nar inlemnat, till kompletterande af det entsl, som: Jonsson sjelf, genast i början dit ingifvit, sedan han, utan att hafva varit kallad till poliskammeren, inställt sig hos hr polismästaren och anmält det hen, som af en fru Jacobsson mottegit åtskillige 40 rårs kartor till ett belopp af 400 rdr bko, såsom hypothek för en af henne belånad revers, kommit att misstänka det Widegren icke skuile haft rätt att nämnde kartor som hypothek använda, dervid och Jonsson angifvit Widegren, såsom den person, hvilken fpridt kartorna bland allmänheten. Såväl hr Bolin som Jonsson gjorde intet anspråk på dessa kartor, men hr Bolin begärde att med anledning deraf, att det varit i offentligt tryck uppgifvet, det br Bolin skulle haft vetskap om, att de kartor han af Jonsson mottagit hade kommit från Widegren, få till Jonssoa nu framställd den frågan: huruvida icke Jonsson för Bolin förtegat Widegrens namn intill dess Jonsson redan hos polismästaren snpgifvit Widegren att vara den som från början utlemnsat kartorna? På denna fråga svarade Jonsson ett be stämdt je, och polismästaren anmärkte att inger påstått något annat, samt påminde derom, att Jonsson, redan förr än det blifvit något mål vid polis kammaren, för hr polismästaren enskildt gjort den ifrågavarande eangifvelsen. Hr Ludvig Jacobsson åter begärde att till proto kollet få anföra att han af en här utkommande tidning blifvit i hans heder och ära förnärmande ter mer beskyl!d att vara kartornas utprävglare, och med anledting deraf emot samma tidniog anställt åtal, samt derföre nu ville förklara all den åtgård han med kartorna tegit; ben hade nerligen, anmodad af Herman Jacobsson, att vexa 20 stycken 410 rdr kartor i mindre valörer, utan vetskap om hvem som vore Herman Jacobsons fångesman, hor statskontoret gjort formlig ansökan att få dessa kartor vexlade, men då derpå icke resolution genas kunde erhållas, hade han, på af en tjensteman derstädes gifven upplysning. makulerat dem och sålunda utfått mirdre valörer i stället; viljande hr Jacobsson hafva anmärkt att, om han skuiie haft någon aniog om kartornas oärliga åtkomst, han väl icke kande hafva varit så dum och bufvudlös, at ban skulle häfva så offentligt iramstått i sjelfva statskontoret, såsom deras innehafvare, då det välfunnitr andra utvägar att få valuta för dem. Hendlarden Möller, enkefru Jacobsson, tandläkaren Åssur och de flesta andra afsade sig också, som sagdt är, hvarje anspråk; blott kommissionären Wahlbetg, för hvilken v. häradsböfding Ehrenpobl uppträdde sem ombud, gjorde anspråk på panträtt till de kartor han mottagit af Widegren. Advokatfiskalen Sandeberg yrkåde att dessa kartor, såsom statsverkets tillhörighet och från detsamma olofligen tillgripne, måtte till kong). statskontoret u:lemnas, men öfverståthållareersbetet hade redan förut belagt desamma med qvarstad intill det genom slutlig dom blefve wredt huruvida de skulle tillhöra statsverket eller Wahlberg. Widegren lärer hafva uppgifvit att ham till Herman Jacobsson lemnat kartor till belopp af 4200 rdr men Jacobsson bestred, att han emottagit mer än för 800 rdr. Till följe höreaf beslöts att Widegren cch Herman Jacobsson skola med hvarandra kor fronterag: — Den bekanta m:li Sofi Sager, alltid lika origi neil, har till öfverståtHällare-embetet inlemvat en skriftlig anhållan, skrifven med blått blick, att fö bålla privata deklamatoriska föredrag; hvartill dock O. S. E. icke funnit skäl att lemna bifall. Mamsell Ssgers personlighet apart, så ser man emedlertid häraf, buru låpgt polismakten arser sig tillständigt att sträcka sina preventiva åtgärder emot enskilda personers företeg äfven isom privsts hus. Det vore åtminstone intressant att se på hvac slags laglig befogenhet polisen söker grunda en sådan sjelftagen myndighet. Penna bändelse kan i öfrigt ugöra en lämplig blaga till justitieombudsmannens i denna dagens blad intatna underd. memorial. — Ea handlande från Norrköping har anmält i poliskammaren, att han i dag på middagen ibland folksamliogen uti Trångsund förlorat sin plånbok, med inneliggande 8 å 900 rdr bko. — I poliskammaren är anmäldt, att kocken Johar Didrik Rurdgren sistl. onsdags morgon hastigt aflidit, såsom det tros af os, ombord på skepparen Ois sons vid Skeppsbron liggande fartyg. Rundgrens lik skulle besigtigas. — Vid rådhusrättens 3:2 afdelning förevar i går att af kommissionären Ludvig J:cobsson mot ansvasige utgifvsren af tidningen Ån en gång Folkets Röst,, skrädderiarbetaren Johan Nygren, instämdt iryckfrihetsmål rörande ett i nämnde tidning för den 46 detsnes mot Jacobsson riktsdt enfell i anledving af den yppade charta-sigillatabalansen, i hvil ket mål Jacobsson yrkat ansvar enligt 3 844 mom. tryckfrihetsförordningen, jemfördt med 4 8 samt ö 6 1 mom. af 60 kap. Missgernipgsbalker. Vid upp rop af målet inställde sig parterne personligen, sva canden i rättegången biträdd af hattmakaren C. Lorerz jr. Sedan ssämningen blifvit upplät, begärde Nygren att deraf erhålla del för att en aenen dag afgifve svaromål, med bifall hvertill målet uppstöts tilld n 29 i denna måncd. — En qvinsperson vid namn Lindgren inkom i går på ett näringsställe å Norrmalm, medförande ett större knyte, innehållande en sourtut, en fruntim mersskinnkrage, m. m. Näringsidkerskan ansåg saken misstänkt och efierskickade ett par poliskonstaplar, hvilka häktade Lindgren. Vid polisförhör i dsg upplystes, att persedlarne blifvit stulna hos polismästaren Lagermark. Lindgren nekade fräckt för in nehafvande af persedlarne, osktadt ett vittne intygade att hon medhaft dem. POSTSKRIPTUM, Riksdagens öppnande på rikssalen. -— FM 1 Pt Pr os FF IA