Aftonbladet – 23 november 1850, sida 3

dem blifvit en följd, sannolikt redan lemnat rum åt andra. Försynen har emellertid bevarat den Skandinaviska halfön från våldsamma skakningar; dess invånare hafva oafbrutet åtnjutit yttre och inre lugn, vilkoret för ett sant och varaktigt framskridande, hvilket i aldrig svalnande kärlek till Konung och Fosterland äger den säkraste borgen för sitt trygga fortgående. Min Sons förmälning med Prinsessan Lovisa af Nederländerna har skänkt Mitt bjerta en glädje, så mycket större, som Jag med rörelse och erkänsla funnit densamma lifligt delad af alla Mina undersåter. Den stadga som denna förening, med Guds nåd, skall gifva Thronföljden, måste för hvarje redlig medborgare vara dyrbar och öka styrkan af de band, hvarmed Min ätt är fästad vid Sveriges ädla Folk. Våra förhållanden till främmande Makter hafva fortfarande burit prägeln af vppriktig vänskap. Under de beklagansvärda stridigheter, som i Norden yppats, har de Förenade Rikenas Styrelse lyckats från skiljda båll tillvinna sig de mest ojäfaktiga bevis af föriroende. Mina bemödanden att, jemte fredens bibehållande för Fosterlandet, i förening med allierade Makter bidraga till dess återupprättande i Vårt Grannrike på ett med denna Stats värdighet och sjelfbestånd förenligt sätt, hafva aldrig upphört att vara verksamma för den så tappert häfdade rättvisans heliga fordringar, hvilka, Jag hoppas det, slutligen skola vinna en välförtjent seger. Bland de vigtiga föremålen för Edra öfverläggningar, intages främsta rummet af det förslag till ny Riksd gs-Ordning och i sammanhäng dermed ny Regeringsform, som Jag af Konungslig pligt fenn Mig uppmanad att; till förmedlande af stridiga åsigter, för Rikets sednast församlade Sänder framlägga, och hvilket af Dem antogs ait hvila till grundlagsenlig behandling vid innevarande Riksmöte. Eder pligt, Eder rätt att deröfver besluta har nu inträdt, och Jag byser den säkra tillförsigt, att J, Gode Herrar och Svenske Män, skolen åt denna, på Fäderneslandets inre förbållanden djupt inverkande fråga, egna den sorglälliga granskning och mogna pröfning, hvartill Eder kärlek till Fosterlandet och Edert upplysta nit för dess dyrbaraste angelägenhet måste Eder mana. Vår hufvudsakligaste näringsgren, åkerbruket, bar under de sednast förflutna åren i allmänhet varit välsignad; bandel och sjöfart bofva af de politiska rörelserna inom Europa lidit mindre än man haft anledning befara. En lycklig följd häraf är den fördelaktiga ställning af våra finanser, som Jag skall för Eder framlägga; och ser Jag Mig med fägnad i tillfålle att föreslå en lindring i de skattdragandes börda, genom upphörandet af den särskilda bevillningen till be:äekande af det anslag för krigsrustningar, hvilket Rikets Stränder vid sednaste Riksdag högsinnadt anvisade till ett belopp, som icke blifvit tll fullo användt. De medel, hvilka S, Gode Herrar och Svenske Män, till elementsr-läroverkens förbättrande vid sednaste Riksdag beviljaden, hafva af Mig till det dermed afsedda ändamålet blifvit använda, och Jag ser i de till följd häraf redan införda förändringar en tillfredsställande borgen för det uppväxande slägtets framskridande bildning. At den ytierligare utvecklingen af denna vigtiga angelägenhet skall Jag egna Mina oafbrutna omsorger. Från den farsot, som hemsökt de flesta af Europas linder, bar icke heller Sverige blifvit fullkomligen förskonadt; men då densamma varit mindre våldsam och mindre kringspridd än vid dess första uppträdande, torde Vi äfven kunna hoppas att den skall blifva snart öfvergående. De åtgärder Jag ansett Mig böra mot farsotens spridande vidtaga, hafva varit förestafvade af hvad Jag om Folkets tänkesätt och önskningar i detta afseende hade Mig bekant. Gode Herrar och Svenske Mäa! Då Jag nu förklarar Edra öfverläggningar öppnade, nedkallar Jag öfver dem den Högstes välsignelser, och förblifver Eder alle samtliger, samt hvar och en i synnerhet med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen. Il, ocofatorådat Fåhrmnec unnläcta rikedaocha