Aftonbladet – 23 november 1850, sida 1

Den häftiga känsla, hvarmed ynglingen sade dessa ord, bar så öppen prägel af dess ursprung, att man såg, huru tanken som lifvade den uppfyllde bela hans själ och att den framkallats af en vigtig an!edning. Så säg oss åtminstone om kaptenen på detta skepp verkligen är den Peter Dirk, som hans papper bestyrka? sade Margareta. Han är det icke, svarade den unge mannen. Ett rop af fasa undföll Brigitta. Ni ser, min fru, sade Helgoländarep, vänd till Margareta, med dyster blick; att det icke vore rådligt upptäcka hela faran som hotar er. Om jag nämnde mannens namn i hvars våld j befinnen er, skulle det förlama all den kraft j så väl behöfven, för att kunna medverka till er räddning. Skeppet, sade han med saktare röst, kastar vid dagens inbrytande ankare vid Helgoland. Mannen, som förer befålet på detta skepp, skall hos kommendanten på borgen begära, att han, under det att fartyget repareras, på någna dagar emottager er. Skulle han sända mig med detta budskap till honom och jag före er går i land och till borgen, då är allt väl och j hafven ingenting att iakttaga. Er räddning är då säker, men skulle detta icke blifva händelsen, fordrar saken största försigtighet och beslutsamhet. pSäg, hvad vi skola göra och jag vill visa dig, att mod icke felas migl! ropade Brigitta. Väl! Då måste ni och er ledsagarinna alltid söka bålla er några steg framföre matroserna, som bära edra packsaker i land. Så snart j kommit upp på höjden, påskynden j edra steg, utan att af något låta hindra er; och ändtligen ankomne omkring hundrade steg från borgporten, störten j så fort som möjligt igeriom den och tillropen besättningen, att genom fällgallret tillslata den. Margareta hade härunder med misstroende blickar betraktat ynglingen. Hvad du säger,, sade hon, ,ionebåller lika många motsägelser, som ord. Som det synes vill du antyda, att fara hotar oss på detta skepp och af mannen, som förer det, och åter