Aftonbladet – 2 november 1850, sida 2

kära hrorl) tillade ban med en tveksam blick. ;det der är ju en lielt annan person. ;En annan person! På intet viss, svarade kassören simåleende. Har du icke hört, att jag alltjemt vämnt honom så? Din systerson heter ju Cbarles Griathbal Åh kors hvad bror säger! Heter han nu så? Nå då var det icke underligt att vi ej varit i stånd få rätt på honom, utbrast den af så många oväntade slag alldeles bortblandade kaptenen. Så att detta är han — verkligen ban ?n Ja han och ingen annan, svarade kassören bestämdt, i det han öfverräckte tidningsbladet med en bugning åt den gamla frun, som kastade en mulen blick deri. Charles Grän:hat!, sade hon, sedan. hon en stund setat helt tyst och slagen. Det fattades bara alt jag skulle få se det tryckt i allmänna tidningarne. Af alla mina barn har Kalle varit den som gjort mig mest bekymmer. Han har varit vilsen allt ifrån sin barndom och bråkat och krånglat på ett högst försmädligt sätt. Men att han skulle göra sig till ett sådant spektakel: tänk, att det trodde jag ändå ickelp Lovisa, du är dig då evinnerligen lik! afbröt henne kapten Stare, som bemtat sig från sin första förbluffelse och nu kände sig stolt och upprymd öfver sin systersons glans och ära. Icte är det att göra sig til! eit spektakel. Kalle bar ifrån bondlendets djup arbetat sig fram i Jjuset. Snillet, köra syster, snillet bryter sig alltid Väg, det må vera aldrig så instängdt. Det som skall fram, så kommer det fram också ) ,Hved talar du om snilie? inföll den bekymrade frun i lugn ton. vÄro alla stållar, som bråka ceh krångla och prata smörja nu för tiden, snillen, då ha vi godt om sådana, minsann! Det är väl stort också att vända ut och in på sitt ärliga namn; det är det enda