föras, ån dem man finner nämnda hos hr M. t. ex. i Dalarne, synnerligen Mora, Sollerön m. m. Det återstående i de sist utkomna häftena angår Götiska bosättningen och Svyearne, hvarefter kommer början till ea kritik öfver de Isländska källorna, bvarpå vår fornbistori2, sådan den under sednaste seklet blifvit framställd, hufvudsakligen varit byggd. Denna kritik är icke ännu afslutad; men af hvad vi hittills sett, hafva vi desto större anledning att för vår del bifalla den, som densamma i allt af vigt öfverensstämmer med en åsigt, som vi åtskilliga gånger och sedan flere år uttalat i dessa ämnen. Hr M:s arbete vittnar om en vidsträckt beläsenhet i både klassiska och moderna skriftställare. Det rekommenderar sig ock genom en värdig, klar och flärdfri stil, lika mycket som genom en fördomsfri blick på de ifråga varande ämnena. Man bör således lyckönska till fortsättningen af ett verk, som äfven deruti blir pytt, att det visar sig vilja omfatts såsom en enhet alla de tre nordiska rikena, och således för Skandinavien bilda åtminstone en historisk union. Att Nordens historia på dylikt sätt måste komma att så till sägandes skrivas om, elier dock skrifvas temligen annorlunda mot förr, är hvad som redan för flere år sedan yttrades under tal i Skandinaviska sällskapets möten i Köpenhamn, och som hi M. nu tyckes på god väg att ämna efter sitt måner realisera. Man kan ej annat vänta, än att allmänheten med allt mera benägenhet skal emottaga detta vackra försök, hittills det första i sitt sleg. — De af hr Wallgren gjordsz teckningarne, galvanografierade af br Kullberg efter Dreyerska metboden, visa i 3 och 4 b:na en Kimbrisk man och en Götisk nybyggare.