Aftonbladet – 2 oktober 1850, sida 3

Te LYRObe RÄTTEGÅNGSOcH POLISSAKER. Krögaren Nylander, som håller näring i -bazaren vid Södermalms torg, hade instämt förre vindragaren Andersson för det ban öfverfallit och miss hand!at Nylander på hans krog. Då detta mål i går påropades; inställde sig parterne personligen, och blefvo såsom vittnen afhörde arbetskarlarne Ljungstedt och Lilja samt förre vaktmästaren Mellin, af hvilka två förstnämndes berättelser inhetmtades, att Andersson .en. dag kommit in på Nylanders krog i uppretadttittstånd och, sedan han frågat efter Nylander, yttrat: om jag får tag i honom, skall jag qväsa honom, han har kallat min hustru barnamörderska; att då Nylander efter någon stund inkommit hade. de. råkat i gräl, derunder Andersson först fattat Nylander i bröstet och sedan med afviga handen (efter iLjungstedts berättelse med knytnäfven) gifvit Nylairider ett slag i ansigtet, så att både näsa och mun sptåungit i blod, och hade Andersson vid tillfället Yärlt af starka drycker öfverlastad. Mellin, ,söm härefter hördes, tillfrågades af ordföranden, om han vissto något i saken, hvarpå Mellin svarade: jojo men vet jag så. Oräf.: Nå hvad vet du då? Vittnet: Jo di gaf hvarandra ett slag på truten, och det var alltihop. Då Mellin härefter uppmanades att hågot närmare göra reda för. förloppet,. ändrade han så till vida sin berättelse; att Nylander först skulle tilldelat Anderssot ett slag med en käpp;.:hvarefter Andersson med handen gifvit Nylander eu slag i ansigtet, men, tillade vittnet: om det sar på högra eller. venstra Sidan om näsan, si det kan jag inte säga. På fråga, om Andersson vid tillfället varit af starka drycker öfverlastad, svarade vittnet, att han icke kunde bestämma det, emedan han icke visste, vhurudan Andersson: var, då han var full. Ljungstedt öch Lilja hördes åter och förklarade, att de undört Hela uppträdet varit inne på krögen och, kunde taga. påssin ed, att Nylander icke tilldelat Andersson någ.t slag, Rådhusrätten dömde Andersson att böta 2 rdr 46 sk. bko och att ned ö rdr sammamynt ersätta Nylahders rättegångskostnader. — En.8. ko hemslegtare -vidinamn Svensson hade sålt sitt bus till et trädgårdsmästare Jonsson och i köpet voro..alla..vid. egendomen befintliga byggnadsmaterialier inbegripna. Men då Jonsson en vacker dag. i sällskap med hofshickåren Broman infann sig vid,sitt ibköfta bus, fann han att man. som bäst höll på att lassa kakelugnskakel på ett åkdon för att bortköras-.-Med--anledning-häraf-börjadehr Broman föreställa Svensson :;hurn illa han gjort, som förskingrat sed del af den egendom han. försält och att det kunde bli honom dyrt. Sedan de en stund tagit egendomen. i ögonsigte, för att upptäcka-hvad mera Svensson kunde hafva bortfört; förklarade Svenssol att han icke stodut med en sådan inspektion, utan vore beredd att låta köpet gå åter. För detta ändamål bjöd han först 400 rdr .i mellangift, men ökade småningom på summan. Då likväl Jonsson fordrade 500-Tdr bko gick Svensson slutligen in derpå, samt uthändigade en revers: på beloppet. Emellertid lärer br Broman kommit att fälla något uttryck om. alt Svensian stulit undan det han redan sålt, eller att-han skullsbli tjuf derför — ett vittne, en qvinna, som lefver tillsammans med Svensson, och som då och då afhört samtalet, hade åtminstone något sådant ätt berätta, ehutu alla de: öfriga vittrena, som närvarit under det man resonerade om saken, icke. -hört det — och af detta, som likväl af Broman säges-vara uppdikadt, har nu Svensson velat! begagna sig, för att protestera emot reversen och fordra utan lösen få den tillbaka, under uppgift att ban blifvit skrämd att ultgifva den: Svensson ser likväl icke så lättskrämd ut och domären måste flera gånger hota honom med utvisning, för: att få honom ati låta bli att falla vittnena i talet. För öfrigt intygade-vittnena att Svensson sjelf-propone rat köpets återgång. Målet blef uppskutet. — En gvinna är häktad och tilltalad för att Kafva å Kornhamnstorg stulit en börs med omkring 8.rdf, samt en näsduk. Vid domstolen nekar hon till.ger ningen Ock räger att bon fått börsen för flera-år sedan i Törnqvists kryddbod samt att hon sjelf sytt näsduken. Målsegaren erbjöd sig först att gå ed på att effekterna woro hennes, men sådant ville den tilltalade icke tillåta. Då åtog sig målsegaren-att med flere vittnen bevisa, att börsen vore hennes, och för sådan orsak Uppsköfs målet till ähnan däg. — Sistl. gårdagsafton anträffades af några poliskönstaplar en rusig Yögling, som icke förmådde