Aftonbladet – 2 oktober 1850, sida 3

sig, så var å andra sidan icke mindre en nödvändig verkan af den styrka, med hvilken Christendomens predikan grep de troende sinnen, att på hvarje ort alla troende, utan hänsyn till stånd och vilkor, måste förena sig till ett samfund, och dessa samfund åter, likasom de från början voro utgångna från samma ena samfund, äfven sinsemellan förenade sig till en gemensam församling, bekännande hvarandra inbördes för lemmar i samma ena kropp m. m. . Samt onedelbart derpå, sid. 37: Som ett organiskt samfund uppträdde ock strax från börjanv den christna församlingen. Hon hade sina bestämds tider för sina gudstjenstliga sammankomster och sin bestämda form för den gemensamma andakten; hon hade sina föreståndare och funktionärer; hon hade sin ekonomiska förvaltning och sin kassa så väl för de fattigas understöd som för alla andra församlingens gemensamma behof.n Redan häraf bör, som jag föreställt mig, våra alldeles klart visadt, att jag icke allenast antager nödvändigheten af en yttre förening, utan äfven af en bestämd kyrklig orsanisation, sådan kyrkan också his!oriskt framträdt uti de kyrkliga samfund, som vi benämna Kyrkor. Detta utiryckes också genom sjelfva benämningen Församling, Ecclesia, med hvilka kyrkan vanligen, och äfven ofta i dessa Fö: reläsningar, betecknas. I ett af de af rec. anförda utdragen beskrifves hon också som en förening framkallad blott af religionen och hafvande blott dennas utbredande och förverkligande till sitt ändamål. Deremöot kan jag icke erkänna som riktigt, det skulle kyrkan till sitt begrepp vara hufvudsakligen en inre eller andlig förening med Gud i Christo såsom rec. påstår mig hafva framhållit densamma. Om denna förening än ifrån början var ett vilkor för uppkomsten af en kyrka, och ännu alltid måste ega Tum, om man skall vara en rätt medlem af densanima, så konstituerar dock denna förening i och för sig ännu icke någon kyrka. Kyrka uppkommer först, då medelst denna förening med Gud en för: samling, en förening af medlemmar, upptände af samma religiösa lif, kommer till stånd. De: är dock icke af kitsligt begär att slå rec. på fingrarna jag velat göra denna erinran; utan hufvudsakligen derföre, emedan det är af icke ringa vigt, hvilken betydelse man fäster vid ordet kyrka. En förening med Gud eller viss grad af fromhet kan visserligen ega rum, utan att man derföre känner sig införlifvad med församlingen; men ingalunda uti den fulla liflighet och styrka, som drifver till yttring och meddelning samt verksamhet för religiositetens förkofran. Tager man alltså begreppet kyrka i en så oegentlig mening, som skulle dermed blott en förening med Gud afses, såsom vår Dogmatik onekligen gjort i läran om en osynlig kyrka, så underhålles hirmed ett falskt och förvändt begrepp, om kyrka, som icke kan utöffa den väckande och lifgifvande inflytelse, som det bör utöfva. Sammaledes om man, såsom det hos oss icke sällan sker i vanligt taloch-uti borgerliga förhandlingar, med kyrka blott och bart menar presterskapet eller kyrkan; tjenare. I detta fall näres den föreställningen, det skulle församlingens öfriga medlemmar likasom icke tillhöra kyrkan, ej heller hafva något med kyr-. kans angelägenheter att skaffa. Och såväl uti detta, som i det förra fallet underhålles såmedelst en andlig död;-.— ett tillstånd, det jag, så vidt jag kunnat, just genom dessa föreläsningar velat motverka. Till slutsber jag att härtill få bifoga en mindre väsendtlig rinran. Det synes, med anledning af de betraktelser rec. gör öfver det ökade och minskade tilloppet af åhörare, hafva undfallit hans minne, ati det muntliga föredraget blef afbrutet, samt att endast 7 Föreläsningar blifvit muntligen hållna. Jag bade under hela den första kursön, eller under föredraget al de 6 första, att glädja mig öfver ett ganska talrikt-auditorium. Först med: den 7:de,-den första i den andra kursen och tillika den sista -muntligen hållha, minskades betydligt detta auditorium; om blott öch bart utaf tillfälliga yttre anledningar eller icke, Jemnas nu derhänp. En ögonsjukdom tvingade mig med detsamma till ett afbrott i det muntliga föredraget. Och hvarföre jag sedermera icke återtog dem, då detta hinder snart upphörde, härför har jag i det nu nästan färdigtryckta och saart utkommande. sista häftet afgifvit en förklaring, hvars meddelande på förhand jag derföre anser mig kunna bespara. Stockholm den :28Sept. 4850. N. Ignell.