Aftonbladet – 2 oktober 1850, sida 3

— Herr komminister Ignell har anhållit om plats för efterföljande: Till Redaktionen af Aftonbladet! I anledning af red:s nyligen integna benägna rec. af mina Föreläsningar öfver Christendomens hufvudläror anhåller jag ödmjukast om plats för en erinran. Att ingå i något generelt bedömande af denna recension, kan ej tillkomma mig. Tilläfventyrs torde också en förf., såsom domare i egen sak, aldraminst böra anses för juge cömpetent, ifråga om de omdömen och utlåtanden, som kunna afgifvas öfver hans arbeten. Långt ifrån. att vilja klandra densamma i dess helhet, kan jag fördenskull icke annat än. vara tåcksam-för -den-uppmärksamhet; som red. egnat åt mitt arbet2, samt erkänsam för den vänliga ton, som genomgår bemälde-recension.. Och om jag väl-skulle önskat ett närmare framhållande af den id. eller den grundtanke, som genomgår arbetet, samt någon upptnärksamhet på det sätt, hvarpå denna Mifvit genomförd, så kan härömot invändas, att ärbetet ännu icke blifvit afslutadt, emedan ett häfte ännu återstår. Ej heller hvarken kan. eller vill jag utlåta mig rörande de speciela anmärkningar, som blifvit jorda. --Ty hvad-för-det-första-den--anmärkningen Nnidkommer, att jag aldrig synes hafva lyckats göra läran om Christi person så tillräckligen klar, att åhörarne öfverhufvud. dermåd funno sig fullt belåtna, så har ej blifvit visadt, i hvilken punkt och hvad hänseende denna skall lida af oklarhet. Ej heller vet jag af någon. skola, som, stående på biblisk grund, lägt några nöjaktigare resultater i dagen för detina frågas Utrednihg. Ty den af herrar Bergmän och Borg Hös oss representerade, som icke erkänner något annat Evangelium än det lekamliga brödets, såsom det med oförtäckta ord yttras i ett nummer af den upphörda tidningen Reform, kan jag för min del icke godkänna. Tvärtom har jag mot denna ofta vändt mig i dessa Föreläsningar. Vidare nämner rec. en hop enigmatiska frågor, om hvilka läsaren förmodligen tycker, att jag i sjelfva verket ej utredt dem mera, eiler gjort dem synnerligen klarare än de voro förut. Men hvilka dessa enigmatiska frågor äro; mäftmer icke rec. Följaktligen kan jag heiler: inteti härtill svara. Men skulle rec. hit räkna lärorba om Treenigheten och Syndafallet, som det al skmmanhanget i hans recension vill synas, så skulle det visst vittna om mycken oskicklighet å min sida och göra mig ganska ledsen, Om denna beskyllning med något skål kunde läggas mig till last, Men en fredje anmärkoing. anser jog mig icke böra lemna obesvarad ..emedan denna är fullt bestämd till sitt) innehåll, följ aktligen lätt att upptegasoch besvara: Rec. säger näml., att jag fråmhåller begreppet kyrka såsom hufvudsakligen en inre eller andlig förening med Gud i Christo; men tyckes tillika antaga nödvändigheten af en yttre, ehuru detta icke är alldeles klart. Jag kan ej neka, att denna anmärkning icke kunnat undgå att förundra mig. Ty hvad först klarheten vidkommer, så yttras redan i första stycket af Föreläsningen om kyrkan A4-h. sid. 32 0. f.). att till Guds rikes väsende hörer att vara: gemenskäpsstiftande. Och, tillägges sedermera i samma stycke: Om. denna. föreniog än närmast är en-inre, likasom Guds, rike sjelttär ett invärtes, så gifves intet inre, som icke vid en viss grad af Wiflighet och styrka träder tom sig och manifesterar sig i det utvärtes. Till en blow inre: kunde följaktli gen den gemenskap; som genom Christus skulle stiftas, icke inskränve sig. I kraft af Guds rikeslefvande förhandenvarelse i menniskors hjertan måste äfven en yllre gemenskap bilda sig. Härmed skulle-jag våga tro. mig, mot rec:s påstående, alldeles klart hafva uttalat nödvändigheten af en yttre förening. Härmed är, jag medgilfver det, begreppet kyrka ändu icke tilräckligt bestämdt. Ty man kan tänka sig denna gemenskap såsom blott en enskild, tillfällig och Jös umgängets gemenskap. Men äfven dennaj fråga är. upptegen. Det heter näml. sid. 36: Men om gemenskep.och meddelning nödvändigt höra till det christliga lifvets väsende, så visar sig äfven lika påtägligt, att denna meddelning och gemenskap icke kunde inskränka sig till blotta umgängets och den busliga krötsens trängre meddelning och gemenskap: Om uti denna förtroligare. beröring det, hvaraf hjertat var fullt, visserligen aldraförst måste ådågalägga