Aftonbladet – 2 oktober 1850, sida 3

Ar SD CN 8 TESEN ak, Pettersson återfördes i häkte och målet remittecades. — Med de originella perscner, om hvilka nämnles i lördsgens Aftonbla?, nemligen n skomakaremästare L. och hans hustru, hvilka en afton i börjän af förliden vecka ropadsa på patrulli Gåsgränden Jå norr, men dervid sjelfve råkade illa ut för den sillstädeskomna polisbetjeningen, hölls sistl. gårdag ytterligare förhör, dervid 3:ne af skomakaren L. och t al polisbetjeningen tillkallade personer blefvo hörde; Då vittnena skulle aflägga eden gjorde fru L. mot stt af dem följande jäfsanmärkning: Stopp litet, Herr polismästare! Skomakar Gelanler får icke svära, ty det-var han och poliskonstavel-Orrberg, som bulta mig så bra på gatan. Se vär! Jag är ännu alldeles blå på bröstet. (Blottar sitt bröst.) Gelander bestred, att han slagit fru L.; men då a0n fortsatte sitt påstående, fick Gelander stiga afsides. Sedan vittnena aflagt eden, hördes först de af polisbetjeningen åberopade, af hvilka Gesällen Kohlberg eller Kollberg berättade, att såväl hr som fru L. vid det åtalade tillfället varit -usi a; att han sett frun springa i bara linnet samt imderkjortel Gåsgränden framåt och hört henne krika med full hals, dervid en poliskonstapel samt .xomakaren Gelander tagt fatt henne samt frågat hvem hon var. Vittnet hade icke sett någon slå ienne; men Gelander Häde hållit henne i armarne. Deremot hade såväl frun som mannen varit otidiga mot -poliskonstapeln. : Nej, förlåt mig). inföll fru L.; jag var inte otidig derföre att jag ropade på hjelp; och för resten ropade jag först sedan jag kom ut från krogen, men ate medan jag var inne på krogen, som Folkets Röst säger; ty på krogen behöfde jag inte ropa pål jelp; der kan nog en bra karl hjelpa sig sjelf. Polismästaren, till fruL.: Ni var ju full; sägerl stt vittne -här; det var inte bra det. Frub: Jag full? Det är både synd och skamt Och så säger Folkets Röst, att jag sprungit i bara lintyget; mön -jäg får lof att säga; att de refvö sjä lenaf mig, det är saken; men inte är det värdt att ljuga på mig. verefter hördes de tvenne öfriga polisbetjeningens vittnen, nemligen tvenne fruar, boende i samma hus som skomakaren L. uti Gåsgränden, af hvilka den spa frun berättade, att fru L. har ett svårt lynne och ofta brukar Vara högst vildsint. På förmiddasen, sade vittnet, är hon dock ganska tyst och beskedlig; men på eftermiddagarne och. qvällarne skriker och grälar hon, och om nätterna är hon al dra värst. Drager ni häraf den slutsatsen att hon brukar supa ? frågade polismästaren. Ja, det är min öfvertygelse, svarade vittnet. Det andra vittnet intygade detsamma, hvad fru L:s lynne beträffade; men kunde icke påstå att hon super. För öfrigt hade dessa båda vittnen sig ingenting om sjelfva saken eller det åtalade tillfället bökant. Slutligen hördes de af hr och fru L. åberopade vittnena, af hvilka Krögerskan Zamor, som håller näring i Gåsgränden, berättade, att hon, lockad af skriket, utgått i krogdörren, då hon varseblifvit fru L. komma springande der förbi, efterföljd af poliskonstapeln Orrberg och :skomakaren Gelander, hvilka omkullskuffat henne på gatan och slagit henne. Och detta tyckte jag vara högst orätt,, förklarade vittnet. Jag kände förut Kvarken herr eller fru L.; men jag tyckte icke att br L. var drucken; åtminstone är det säkert att frun inte var det, fast hon skrek så mycket hon orkade.n Betjenten Nilsson hade ingenting vidare att berätta, än att han sett en person slå fru L. på armarne; men kunde icke säga hvem denne person var. Vittnet kunde icke säga att fru L. varit drucken, och chade vid tillfället icke sett mannen. Artilleristen Engström berättäde, att han den omsämnde aftonen sett fru L. springa framåt Gåsgränden, efterföljd af.en poliskonstapel samt skomakarep Gelander, af hvilka den förstnämde med en 8 qvarter lång käpp eller battong tilldelat fru L. flera slag. Fru L. hade då slitit sig ifrån dem och sprungit vidare, men efterföljts af konstapeln och Gelander, bvilka båda ånyo slagit henne och frånryckt henne sjalen. Vittnet hade dervid uppmanat dem att upphöra samt sagt sig person!igen känna fru L. VWittnet tillade: Jag har förut arbetat hos hr L. i halftannat år och känner herrskapet mycket väl samt kan intyga att frun icke super. Icke heller träter hon med mannen eller någon annan, men som hon ir döf skriker hon mycket när hon talar. Inte kunde jag heller märka att hon var drucken den omnämnda aftonen., På serskild fråga upplyste vittnet, att det var öfver ett år sedan vittnet flyttade från hr L., samt medgaf att vittnet sålunda icke kunde veta huru hr och fru L. nu lefde: tillsammans, eller om frön selan börjat supa. Men jag säger att hon inte super ! inföll mannen. Vittnena säger att hustru min är värst om eftermiddagarna och qvällarna; men jag får lof att äga, att hon lefver lika vildt både morgon och 1 väll, när det kommer på -henne.n Mannen förklarade vidare; att han för sin del önkade blifva skiljd från: målet; erhedan Hatricke hade id att uppoffra flera dagar, utan då heldre betalade olikt: ,;;Ja, men ni får ju ändå svara i målet, ty ni är u-er hustrus -målsman, sade polisnästaren. Nej, si det är hvad jag inte bryr mig om. Hu-J tru min kan nog svara sjelf, återtog mannen. Hr L. dömdes i anledning-deraf att böta för fyleri 3 rdr 46 sk., för otidighet mot. polisbetjeningen 5 rdr 46 sk,, samt för uteblifvande på kallelse 4 dr 32 sk., allt banko. q Skomakaren Gelavder framträdde nu och förklåade, att hustru L:s uppgift att han skulle slagit renne vore-lögpaktig; samt sade attdå hån i förf-li: sår tillsammans med betjenten Nilsson innevarit på iustru Zsmors krog, hade både Hustru Z. och manven anmodat honom att vittnar till fördel för skonskaren L., och då Gelander vägrat detta, hade hutru Z. till och med hötat honom med knytnäfven, Hustru Zamor bestred detta såsom en gemen osan-: ring, och sade att hon-vid tillfället endast förebrådt relander att bafvai slagit fru L: Detta kan äfven ntygas af betjenten Nilsson; tillade hon; Betjenten Nilsson intygade också att hustru Z. jort Gelander en sådan förebråelse och sagt till hotom att han icke borde neka för sanningen då han: kulle vittna i poliskammaren. Då konstapel Orrberg icke nu var närvarande, ippsköts målet till nästa fredag; dertill alla de öfiga, utom skomakaren L., skulle infinna sig. Wenersborg. Bonden Brynte Larssons i Näs, Eds ocken, tvenne söner, Johan Magnus 4!7, år, och Tindrik 7 år gammal, hafva aflidit efter förtäranlet: af em såkallad råttkaka. ; — Skara. Nyligen begicks här i staden en våldserning af grymmaste art och som stämplar gerningsnannen och upphofvet dertill snarare såsom ett vildljur. än som en menniska. Natten till den 26 denjeg: ingingo nemligen några personer i ett stalloch