Aftonbladet – 18 september 1850, sida 2

den och, utan att röra hufvudet. med ögonen visade åt det håll, der sir: George, stödd möt enimast, ensam stod. Lik: plötsligt drog han schweizaren med sig. bort till kajutavs Här ställde han sig ! framför sin gäst, blåste upp sina kinder och skakade, med utspärrade fingrar, händerna bögt i luften. äs å Pub! Signor Fortunato! Jag frambär icke den komplimang, som signor God dam gaf mig. till er., Jag slår vad att den skulle kölbala er. Hvad har förefallit emellan er ? oh inet ol lan sal Ingenting, som jag vet, svarade signorLinthi. Kanhända hade han gerna undvarit mig som, vittne till ett bryderi, bvilket han med så tafatt. obetänksamhet genom signora Centi satte sig uti.n id STOL e Ea skruf är 1ös hos signor Inglesel ropade den ärlige Lorenzo Bosich och visade mied fingret påspannan. Fruntimret lät beklaga sig hos mig. öfver häns uppförande. I Triest bar man den unga berrn på bänderna. Han var den personifierade älskvärdheten, Men sedan han gått till segelsdrifver hin sitt spel med bonom både båbörds och styrbords och hissar hvar dag ny flagg. Nu vet jag väl, att på fartyg och i klöster någon fred sällåfn råder, och mönniskan liknar det eloment,-hvarpårshondefver-Men sigsor God dam skall icke -Här på Austfiia våra mig en förargelseklippa. Dock, sättom öss snart till bords; maten blir skall soch vinet varidt.); Då Fortunatus vid bordet Helt omständligt Hade berättat bändelsen med slöjan, anmärkte Lorenzo Bosich: Basta! Jag. ville icke ge ett gammalt tig? derför. Men, hvar på sitt. håll. Undvik honom; han kunde äonu i Messina, der hans: landsmän nu spela herrar och general Fox är allsmäktig, söka sak med er. HvarjeSkeppspojke Trån London vill i, dessa dagar spela amiraLy : Dessa. ord och isynnerhet genetal FOxX navan )föilo tungt på den Unge selweizarens bjeria:! dlan blef. eftertänksam och begrundade, att en man, som i engelsk krigstjenst ville sökå sin lycka, icke borde inlåfa sig i strid med ett original, söm lätt kunde stänga generatebs dörr för honom. Fortunåtus Liotbi var en,af dessa unga män, som, oaktadt skicktighetsoch: kunskaper, icke mer finna någon plats i sina alltför rikt befolkade Alpdalar, och