Aftonbladet – 18 september 1850, sida 2

mycket stelt och afmätt. En norsk officer upplyste: att det ej varit så förr. Rykten och hörsagor hade redan då sat i omlopp, avt mellan en mycket allsmägtig person bland de misstöjde i Stockholm och försthbemälte herre en hemlighetsfullt förd skriftyex ling hade tagit sin början straxt efter det ständerna sabktionerat tronföljarvalet. Prins Fredrik syntes vara en mäkta kall, fint beräknande och högdragen herre, med nära slägtrelationer till danska regenthuset. Det lider numera ej något tvifvel, hvad redan då såsom gissning fick gälla, att denne furstes mi:sion i Norge var ett spionage på den till svensk kronprins utsedde numera inom hofkretsen i Käöpenhamn förhallige prinsen, hvilken, genom att antaga kallelsen, aftklippte-en af de hufvudtrådar-hvarmed danska politiken inbillade sig kunna binda svenska statsbjulet fast vidysitt eget lands. Besynnerligt föreföll en och annan att i prinsens föle upptäcka en svensk; nemligen f5 d.; kammarskrifvaren Åke Axel Limborg, född skåningp. Hit hör äfven att nämna det förut bekanta fakturn, att då Adlersparre (d. ä.) temnade Ti nums prestgård och: tog sit hatt, fann han deri ett med knappnål fästadt papper, på hvilket stod skrifvet: Lemna ej prinsen ur sigte och låt dansken ej komma hönom för nära. I afseende -på -Rossis anställande RR sens: lifmiedikus, hvilket .skedde på Fersesenträgna rekoråmendation; säger fört, förekotnmer det märkliga yttrandet af Carl XHI, att Han förklarade sitt ogillande af att, som orden föllo, sätta bocken till trädgårdsmästares! -7 Det ofvanstående är. visserligen icke åf beskaffenhet att. i. ochsför sig kunna gifva någon säker anledning: till tron på skedd förgiftning; men misstankan derom ökas då män af berättelsen om resans fortgång från Norgaöfver Götheborg och vidare genom Lidköpingp Mariestad, Örebro och Strömsholm; inhemtår Hud prinsen ofta under hela vägen varit plågad a! hufvudvärk och uppkastningar, samt dels, sam manhåller detta med en på annat ställeri boken befintlig förklaring af honom sjelf, att han förr aldrig varit plågad af något: dylikt; utan tvertom haft en mycket frisk mage, dels besinnar beskaffenheten af de syraptomer, BV sedermera utan afbrott ådagalade att helsan var förstörd. At hvad härom förekommer, l meddelas följande anteckning från ett afHättqvarteren under resan. Det är handsekfeteraren Kullberg som talar: sunill Pag. 48.Då jag inträdde till prinsen, fann jag honom sängliggande och -med eff i vatten blött näsdukvlindad ora hufvudet, för att; som han sade, aftrylå deb prännheta pannan. Jag märkte äfven att pigsen varit besvärad af uppkastnifigår. Han befällis mig taga plats. nära sig, Förmodeligen måtte jag oroligt hafva fixerat prinsen och derunder blottat. någon fruktan, ty knappt hade jag satt mig, förr rän han med denchonom egna vänliga stämma yttradeodhalfleende och rTäckande mig handen: varej förskrågitt, mitt illämående är blott en lätt förky ning. Dåfag genast med skämt sökte stå bort mia egen öfo OCh masquera mina mörka aningar, hvilka nu för rörsto gången började antaga en bestämdare karakter,förtfor prinsen: förställ er ej, jag. vet .nog hvad. som nu föregår hos er; men dåt det. ej :nedslå modet. Se bär,, tillade prinsen och tog fram-en trekantigt viken biljett, gömd under bufvudgärden; söm-hab derefter uppvecklade och genorbläste. InnehbAfetvir) författadt på norska språket och bestod blottaf några rader, deruti prinsen varnades att äta annan mat, än den hans egen kamimnartjenare framsatte, och att ofördröjligen efterskicka en i Christiania boende doktor (hvars namn runnit mig ur minnet) och till hobom anförtro sig blindt: På min fråga: när och hvar denna biljett kom prinsen tillhanda, upplystes: att den fanns på hans toalettbord i Götheborg afionen dena 40, ditpraktiserad så hemlighetsfuilt, att den i yttre rummet ständigt sig uppebållande domestiken derom ej -hade ringaste att förmälan Prinsen fortfor: lika litt som jag tror på visio ner och spådomar, Hka litet; om ej ännu mindre. l sätter jag någon tillit till sqvaller och skrämskott! Dessa varningar. framkallade ettdera af välvilja för min person eller andra motiver, lemnar jag i: sitt värde; och de skola ej : rubba min tro: att man i Sverige endast vill mig väl Men en annan öfvertygelse har hos mig mognat, den, att jag ej förunnas ett långt lif. Att dö är ex bagatell för en menniska med ret sravete, och jag är beredd att gå. när Gud kallar. Under förutsättning, att denna kallelse snart och oförmodadt sker, önskar jag nu med er aftala -hvad som då :skall göras. I mitt chatull finns ett försegladt bret till min bror, bertigen a! Avgustenburg. Detta bref åligger jag er att med säkert bud, samma deg, afskicka, emedån dess innehäll är af högsta vigt för honom, och jag vill tilllägga för Sverige. Och sedermerå hvad mitt stofi angår, så, om det låter sig ierkställa utan att våld föra allmänna bruket, önskar jag, att. det i simpel skrud och kista må föras: till sitt hvilorum, och att begrafningsanslaget utdelas till hufvudstadens fattigan. ex Vid mitt slutliga börtgående anberallde mig pridsen att för sviten uppgifva, det han nu befarn sig myc ket bättre, och jemväl att H: K. Högbet följande dagen ämnade uppstiga tidigare än vanligt, detta sednare troligen: för att lugna. ; Jag kan ej neka, att det förundrade mig högeli-l. gen att ständigt under resan påträffa den såsom bandtlangare åi: Armfelt tydligt utpekade afskedåde finska majoren B:, hvilken först upptäcktes i Göthe: borg, sedermera i. Lidköping och Mariestad, och pu sist på Strömsholm, alltid sysselsatt, som det mig tydktes, att på afstånd bespeja 035: Härmed .bör sammanhållas följande bref från Forssell till Adlersparre, dateradt Ramlösa; un der prinsens resa ned till Skåne: Pag. 1357: Från Reinlösk erböll Adlersparre sista brefvet. från Forssell, som på detta vis uttryckte sina stigande bekymmer: pHögvälborne hr Statsråd m, m; Sedan jag sista gången hada äran. uppvakta statsrå!j det med bref, har:jag varit vitthe till scener, dem ingen isin helhet ken framställa Med vår älskade kronpring stiff det så till; söm blött bäns fi nd r det kunna ödska, och hoppas jag bärmed hafvå sögrall om en så bedröflig sak. I går sednast fann jag prinsen till-sitt utseende så förändrad, att jag blef rädd ochi hade svårt satt tro mina ögon. Handåi framstupa och alldeles likblek uti.en soffa då jeg) ink.m, och på min fråga hur prinsen mådde, fram hviskade ben: det är snart förbi, förbö för alltid: kära Forssell. Efteråtskilliga försök att: resa sig upp lyckades det s!utvligea coh med min tillbjelp at få prinsen i sittändö stållnisgo Han had mig id meåd våta omslag betacke pihnan, öcHdå jag då gjorde lugnades han... OMfa und r anfallet sig jig honom föra handen till veka lifvet, hvarvid Kan en gång yttrade: här. stiter del ondå; här brinner der Doötta tillstånd kuade räcka omkr cg en halftimumsl då Prissoh! ild5t häfvlityckte sig .höra steg, ioytt rummet, reste sig hastuigt.upp, viskamder till mig: Icke ett ord: om dettaör tillstånd. för min bror; han vet dessutom, alt jag är sjuk; men behöfver ej känna hur sjukdomen uttalar sig. Statsrådel an ej föreställa sig din härmbai som rider nieltan