Aftonbladet – 17 augusti 1850, sida 2

Der blef snart fullt hus, och namnet Tegrer for cfrivilligt öfver allas läppar. Med oförliknelig näsvishet trängde jag mig fram, så at jag kom honom helt nära. Hans klara, snillrika, blå öga fästades för ett ögonblick på den nyfilne, och ett fint, godmodigt leende flög med detsamma öfver hans redan något infallna :äppar. . Jag drog mig nu tillbaka. En del af min länge närda önskan var uppfylld; jag hade sett den store mannen; men nu :återstod det att få tala med horom. En af mina beksnta, häradshöfding E..., gammal vän fill Tegnår, var mig härutinnan bebje!plig. Om aftonen samma d.g underrättade han mig, alt han framstöllt min önskan får hiskopen, som bedt mig vara välkommen kl. 5 påföljande iaergon. Jag kan icke sofva om nälternan, h:de han sagt; jag badar kl. 4, och när det är gjord:, är jag ven igen så pass uppkryad att j:g kan tala med folk. . Redan vid fyra-tiden morgonen derpå ver j:g uppe för att barsta min gamla luggslitna sverta frack och på slaget fem inträdde jag 1 biskopens rum. Hen satt då och skref, men uppsteg genast och helsade mig på det vänligaste. Derefter införde han mig i etföriwak, der han bid mig taga plats bredvid sig på soff:n. Det fågnar mig alt se er, sade han leende, jag har löst åskitligt af hved ni skrifvit med 1 Öje; men visst bar ni bra mycket med flickorna och deras små heraligheter att syssa.. Ni, nå fast ja, gubevars, är biskop, så tager jag icke det der så noga, men akta er bera för