Aftonbladet – 17 augusti 1850, sida 2

Hvad var motivet till denna åsigt om frågans behandling, eller till den såkallade indecisionen? Jol! att, i händelse vi för egen de! hade varit tvungne att då afgifva ett bestämdt votum, så hade detta, under iatrycket af de många inskränkningar förslaget ianehöll ide allmänna rättigheterna, och i den rättvisa harmen att finna huru knappt utrymme det megifvit åt allmän menniskorätt, samt huru mycken resignation det fordrades att acceptera hvad man nästan måste betrakta såsom ett af regeringen åt vationen väckt nådebröd, så hade vi ofelbart voterat för afslag. Men vi haf va äfven en så djup och liflig kännedom af den dödande verkan på det poiitiska lifvet, som det närvarande representationssättet utölvar, och ett så varaktigt, så outplånligt intryck af den förödmjukelse å ena och det hånande öfvermod å den andra sidan, som det företer, då en minoritet af hofvets, de högre embetsmännens och prelatväldets parti i förening inom de nuvarande stånden ofta är allrådande, till trots emot de oförtydbaraste rättigheter och sanningar, att det måste framstå såsom en ostridig förde!, att äfven med en än så ringa vinst komma ifrån det närvarande, blott under det enda vilkoret, att man icke fick tillbaka det gama i ena annan form. Det är också onekligt, att förslaget i det afszendet, sådant) det presenterade sig i sina mångfaldiga undantagsbestämmelser, icke syntes inbjudande, och att vi delat och uttryckt samma farhågor som Örebro tidning upprepar; men det slutliga omdömet måste likväl bero på huru föreskrifterna om valrättens fördelning inom de serskilda kathegorierna skulle slå sig ut i verklighetea. Derföre uttryckte Aftonbladst sia fågnad, när befallningea gafs om de statistiska vallängdernas utarbetande, emedan man derigenom åtminstone kunde få någon grund för en sannolikhetsberäkning. Om dervil en utsigt visade sig, att de elementer som representera majoriteten af folket, skulle få öfvervigten, så vore det ju ena ren dårskap att förkasta förändringen blott derföre att man ej kunde få alt efter sitt hufvud. På denna grund måste vi insistera derpå, att enhvar, som med allvar ej blott vill ändamålet utan äfven medler, och som icke är mera nöjd med att svarnla i den toma rymden med en äbklingsid, än att gå till verkligheten, måste betrakta det så om en pligt, hvilken med bibehållande af ärligt spel icke får eluderas, alt när ett förslag till en förändring af ett närvarande tillstånd framställes, åtminstone följa med undersökningen huruvida det nya är bättre eller sämre än det gamla, och icke gå tillväga såsom den personen, hvilken när värdionan vid ett bord frågade, om han behagade mjölk eller soppa, svarade: ,tackar ödmjukast, om jag får lof att få ärter! Det är sannt, att beträdandet af detta undersökningsfält i afseende på det hvilande förslaget kan fordra någon uppoffring, så vida det i alla fall är svårt att hålla till godo med något som icke på långt när är tillfredsställande, och för hvarje varmt och enthusiastiskt sinne, som är benäget att med kärlek fasthänga vid en stor och ädel id, måste det redan i allmänhet förefalla såsom någonting nedsänkande och trivialt, att inlåta sig i ett sådant praktiskt examinerande, der det gäller att mäta turu anvåndandet af ett system står ut enligt den prosaiska siffran, äfvensom hvarje afprutniog på idens totaltillämpning måste förefalla såsom en motbjudande dagtingan. Men hafve då icke äfven vi lifligt känt detta samma obehag? Emedlertid är det nu en gång så ställdt i de flesta lifvets förhållanden, att man i första rummet måste taga sakerna sådana de äro, och se ti!l huruvida något godt kan blifva deraf. Det är egentligen i detta hänseende, eller angåend2 sjelfva frågan hvad det är som bör undersökas, som vi ans? Örebro tidning icke ännu hafva kommit till en riktig uppfattning, hvilket kan skönjas af följande utdrag: Det har skett på sätt vi alltid väntat; nemligen så, att Aftonbladet förordar det hvilande representatioasförslagets antagande. De motiver A. B. derför anförer, anse vi änsppt nog behöfva tagas under diskussion, ty för att komma tiil klarhet med dem, hade man icke bort behöfva 92!V, års betänketid. Vigtigare är det motiv, som icke anföres, men som dock med temiig visshet kan anses hafva vs stäm A. B. i frågan, d.ä. den allmänna opinionens stäm ning för ögonblicket. Då det icke kan frånkännas A. B:3 utgifvare en stor, instioktlik förmåga, att uppfatta denna opinion, sådan den verkligen är eller snart tillstundar, så skulle A. B:s nu afgifna yttrande bevisa, att den allmänna opinionen verkligen redan bestämt sig eller kommer att bestämma sig för det hvilande förslaget. Häri ligger den egentliga betydelsen af Aftonbladets decision, ty, som sagdt är, de skäl, inom saken sjelf, hvilka af A. B. anföras, äro alls icke nya, grunda sig ej heller på några helt nyss uppdykade erfarenhetsrön, alldenstund de der iistorna, med hvilka A. B. nu kör före, hafva varit bekanta sedan flera månader tillbaka. Skulle det nu verkligen vara fallet, — hvarpå vi dock ännu vilja tvifla — att den allmänna opinionen blifvit, äfven den, dragen öfver på dagtingandets och konsiderationernas sida, så vilja vi dock ännu ej misstwösta. Tyvärr har denna opinion förut sällan kunnat gsnomdrifva sina åsigter vid våra riksdager ; lyckligtvis skall den troligen ej heller nu förmå det. Alltssmmans beror dock i denna stund på bondeståndet. Det beror på detta stånd, om vi ännu under ewt 50 tal af år skola få dras med en s.k. öfver gångsrepreseatatioa; om derunder förmögenhetsväldet skall få hos oss bilda och mot hvarandra ställa de två klasser af förmögne och pvproletärer,, som bildat sig i de länder af Europa, som gilt ett halft århundrade förut och gifvet ex:mpel; det beror på detta stånd, om vi skola göra till sanning, äfven i! detta fall, ett träffande uttryck af hr Swairiz, uti en annan fråga, vid det sista landtbruktmötet, att vi gkola antsga och verkställa ett främmande förslag, , just då, när man i det främmande landet kommit underfund med detta förslags odugslighet eller skadlig: et. !