Aftonbladet – 12 augusti 1850, sida 2

sempel och till utöfvande af ståndrät:. Sådana väro de försonliga medel, som Daniccsrk vid fredsslutet lofvade att använda i Slesvig I — — — pSå långt den danska makten räcker i Slesvig, heter det vidare, xherrskar en fullkomlig terrorism (?). Oskyldiga borzsre och bönder hafva, under en eller annan !-;sevändning blifvit bortsläpade, kastade i förse eller förda till Köpenhamn, för att der dömas, eller kanske skjutas (?!) på grund af ständrätt. Begripligt stiger förbittringen emot danskarne och deras herravälde dag ifrån dag, och en stor del af den manliga befolkningen begifver sig till Holstein, för att undgå d-: danska tvångsherraväldet. Lyckligtvis hafva vi gjort öfver 500 fångar och deribland flera officerare. Desse skola tjena ess såsom gisslan och vi vilja gifva hr Tillisch och hans embe: aän att betänka, det äfven vi kunne utöfva si drätt. (Hvad sade Aftonbladet härom dager: tänk om det då fölle slesvig-holsteinarne in, att vilja öfva repressalier, hvad skulle väl dsuskarne säga derom?) Det kan vid detta tiiälle ej lemnas obemält, att den danska kormmenderande generalen Krogh för kort tid sedan gaf en af sina närmaste anförvandter dena försäkran, att ingen, som förhölle sig stilla i Slesvig, skulle blifva arresterad eller bortförd. Förlitande sig på denna utsago, qvarstadu:de vid danskarnes inmarsch många, som dock sedan blifvit bortförda. Såsom en man af heder måste general Krogh hålla sitt gifna ord, eller ock förklara, att han aldrig gifvit någo: sådant löfte.n Man kan icke kontrollera, huru i ycket i ofvanstående yttrande, skrifvet kort efter smärtan öfver den förlorade bataljen, kan vara öfverdrifvet; vi citera dessa utdrag bloi såsom ett prof på den verkan befallningen 9o:n ståndrätterna haft på sinnesstämningen i lardet. Ett annat litet prof af samma art kan hemtas ur danska nyeste postefterretninger, hvarest förekommer följande rätt märkliga stycke: pF Töndern skola de våra hafva stött på it äkta Stesvig-Holsteinskt trots. Damerna p:csenterade sig formligt med Slesvig Holsteinsta band och kokarder för våra soldater, hvilka iil sluts sågo sig tvungne att göra en ända på oväsendet, i det de egenhändigt ryckte dessa o-ydnader från de meerumschlungnas bröst. Ea tysk korrespondent i Hamb. Korresponden:sn, som upptagit denna underrättelse, bar ermellertid sett den med andra ögon än den dunske berättaren och utropar, angående soldz:ersas förarande mot fruntimmerna : hvilken h;si:edat!! Uti Bores artikel öfver detta ämnlörekomma dessutom några andra omständigheter, som fordra besvarande. Sålunda söker Fre vet derlägga den uppgiften i Aftonblad-: underrätte!sen om förordningen ang. stå dr terna ej var kind här förr än tisdagen den I Fuli, och säger, att denna underrättelse -2.::a fredagen förut — d. v. s. den 26 — hi.son med Flensburger korrespondenten. Ajltför öjligt; men hvem håller här nämnde tidaioz 7? Troliligen endast Bores redaktion; åtminston3 finnes den icke i Aftonbladsbyrån, och d: hvarken köpenhamnska eller tyska tidnin:av nimnde något om saken förrän med den pos: som anlände den 30, så måtte detta kuna2 bevisa, att Aftonbladet varit in bona fide. I anledning af hvad Aftombladet yiirat om vådorna af ståndrättens anställande och om den ökade bitterhet som det måste förorsaka, yttrar Bore vidare: Vi vilja ellsicke förundra oss öfver den känslosamhet och ömsinthet, som nu så hastig. p tommit Af:oabladet; vi instämma tvertom på dei inigaste i att beklaga det myckna blodsutgjutardst och att verlden ännu icke hunnit så långt i civili--ion, att ett krig är omöjligt. Men öfver hvilkas tbofvuden är det som det utgjutna blodet måste nedkalia förbannelse? Månne öfver den folkelige konu:z, som fritt, öppet oci utan allt tvång erbjudis s::a sina undersåter frihetens välgerningar, och som icke återtagit något af sina löften, icke brutit något af sina ord, äfven sedan Holstein, till tack fö: dessa löften och för det tillstånd det fick att sluis sig närmare och innerligare till Tyskland, gjorda uppror och ville röfva med sig till Tyskland en del af det Danska arfriket? Eller månne icke heldre öfver dessa durcblauchtiga högvördiga och höglärda r:nkmakare, som under en följd af år, gynnade a: avarjehande omständigheter, i all tysthet och för egoistiska syften sammanspuunit denna väfnad skap, lögn och förräderi, som förmått att en-del af en eljest lugn, förståndig och tröga folkning, samt ruinera ett herrligt af noiurc begåfvadt land? Eller öfver de furstar, som begagnat detta usla förräderi, underblått och gor na beklagliga fanatism, för att åt sig åter gon smula af den popularitet, som de så ritutvisligen förlorat ? Här äre vi, såsom läsaren ser, åtev irne på hufvudfrågan. Och i fall det skulle så förgalenhålla sig, som Bore här antager, alldeles i likbet med Berlingske tidningen, Flyveposten, m. fl., nemligen att dena slasvi Istöinska rörelsen är blott ett vanligt upifför oci räderi, samt att konungen af Danu återtagit något af sina löften, icke bruti! got af sina ord, och ändtligen att Slesv gör en del af det danska arfriket — Jå hafve vi visserligen intet vidsire att siga Besynnerligt är likväl, att hela det uitra-danska partiet, under alla sina deklamati med den noggrannaste omsorg fö punkt, som enligt vår tanka just är vudsakliga i och för nämnde tvistefrågas bedömande, och jemväl en eller par gånger förut blifvit framställd till. besvarande. Vi måste således å nyo fråg:: Ar det sar icke, att en olika arffötjd ägt rum