Aftonbladet – 7 augusti 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Under den starka hetta, som nu inträdt vore det önskvärdt, om polisen hade en vaksam tillsyn öfver rännstenarnes dagliga sköljande med vatten, för att så mycket möjligt förekomma utvecklingen af osunda gaser. Detta synes oss vara en vida angelägnare omsorg å polisens sida, än att inför sitt skrank uppkalla samt pliktfälla personer af de fattigare klasserna, som genom badning vid otillåtna ställen sökt hålla sig snygga. — Förliden gårdagseftermiddag kl. emellan 3 och 4 tillkännagafs genom brandsignaler att elden var lös uti Kungsholmstrakten. Elden utbröt från Stadshagen, der torr mossa befanns itänd;) hvarföre det ditskyndande eldsläckningsmanskapet, biträdt af andra tillstädeskomna personer, började att kringhugga den antända mossan, hvarigenom eldens spridande hindrades. Vid härom i dag hållet förhör bar icke blifvit upplyst huru elden uppkommit. Omkring ett tunnlands vidd lärer redan brunnit, och elden är ännu icke Isäckt utan har på morgonen spridt sig i riktning åt norr, till en del af bagen som eges af sockerbruksidknren Pettersson och för närvarande arrenderas af bokhåliaren Boström. Några byggnader! ha emellertid icke blifvit itände. Manskap från arbetsbuset är kommenderadt till platsen, för att söka dämpa elden. — Ransakningen angående branden i grosshandlaren Holms ljusmagasin fortsattesi förrgår vid rådstufvurätten, dervid ytterligare vittnen afsördes. Den timmerman, som i sällskap med Holm varit inne i magasinet, intygade på det bestämdaste, att de båda i sällskap utgått på gården. Detta vittne tycktes hafva ganska väl reda på sig. Ett annat vittne, dräng hos kakelungsmakaren Focke, berättade öfverensstämmande med timmermannen, att Holm i sällskap med denne lemnat magasinet; vittnet hade åsett det från gården. Åfven detta vittne, en till utseendet beskedlig, men kanskel något enfaldig yngling, tycktes vara ganska säker på att hafva talat sanning. Så mycket besynnerligsre måste det derföre förefalla att tvenne andra vittnen. kakelungsmakaren Focke och en gumma bosnde i gården, gjorde andra uppgifter. De sade båda, att Holm qvarblifvit inne i magasinet efter det timmermannen gått ut och väntat på gården; gumman har till och med uppgifvit att Holm skulle hafva varit ensam derinne ungefär 10 minuter. ÅArfven båda dessa vittnen påstodo att deras uppgifter Voro sanna. Något missförstånd måste således ega rum på endera sidan, men herr rådman Weser bemödade sig förgäfves att vid detta tillfälle få reda på hvilka två af dessa fyra vittnen gjorde en oriktig berättelse. Angående körslorna af ljuslådor från magasinet upplystes att dessa varit ungefär 45 med ömsevis flera eller färre ljuslådor på lasset. Dock hade de flesta fororna blifvit verkställda redan i virtras och till olika ställen. — Handlanden Philipssons åtal mot hr Frarz Sjöberg förevar åter i går, men då vittnen dels icke blifvit med kallelse anträffade, dels icke voro tillstädes, så uppsköts målet på 14 dagar, hvarefter domstolen ville pröfva hr Dufvas yrkande, att de kallade, men uteblifna vittnena måtte fällas till böter för försummad inställelse. — Vid rådstufvurättens afdelning för tullmål förevoro i dag åter tullfiskalen W.bom och tullinspektoren Åberg emot hamburgaren Stofferz, skomakaren Scheanck och skräddaren Löfstedt. De förra hade yrkat att de till korfiskation dömda kläder, som tagits i beslag ko: Stofferz, skulle på auktion försäljas, såsom underkastade fera att förderfvas af mal. Stofferz och Schenck bestredo försäljningen och rätten förklarade sig icke kunna lemna bifall till det gjorda yrkandet. — Eao skeppare Dynesius från Piteå medbade ombord på sin skonert vid ankomsten hit från Pettersburg ett par nya segel och ett par trossar, hvilka icke voro upptagna på märkrullan. De toges i beslag af tulibevakningen och man yrkade att de skulle anses förbrutea och br D. dömmas för tullförsnillning. Domstolen, till hvilken br D. ingifvit betyg att hans gamla segel voro bristfälliga och han derföre i behof af reservsegel, dömde bonom blott att böt: 25 rdr för felaktig märkrulla. — Ordföranden i rådstufvurättens sjette afdelning ropar upp ett mål angående en viss Amanda. En qvinna, som en och annan gång förut varit vid domstolarne, men som alltid blifvit frikänd, framträder och tyckes vara känd af många bland de närvarande manliga åhörarne. Ordföranden: Ar ni Amanda ? Ja herr rådman, jeg är Amands. Den och den har anvgifvit er att bafva förskingrat en guldring, som ni förstått att förskaffa er af honom, då han, som eljest bor på landet, en gång varit uppe hos er i staden, men ban har nu ingifvit en skrift, hvari han förklarar sig afstå från sin talan och tillfölje deraf afskrifves målet. År ni nöjd dermed ? Tackar ödmjukast! Jag tackar ödmjukast! ; Och efter några sirliga nigningar aflägsnar sig den: sköna med glad uppsyn, följd ut på trappan af en connaisance, som hjertligt deltog i den muntra Aman-: das glädje. — Sist), gårdag inställde sig polisbetjening på gifven anledning hos pigan Carolina Åstedt, i tjenst hos konstförvandten Lindgren, hvilken misstänktes hafva på oärligt sätt åtkommit penningar, för hri!ka hon under loppet af en månad tillhandlat sig en mängd diverse klädespersedlar och effekter till ett större värde. I början hade Åstedt åtskilliga undflykter, men erkände slut!igen under tårar, att hon, som städar rummen åt lärftskramhavdlaren Carll Christian: Hellströmer, boende i samma hus, för om-li kring 3:ne veckor sedan åtkommit nyckeln till hr H:s chiffonier, hvilken pyckel hon lemneat till en smedsgesäll nid namn Säfström för att förfärdiga en dylik, den hon sedermera vid åtskilliga tillfällen begagnat för att ur cbiffonieren taga penningar, uppgående till ett sammanräknadt belopp af 300 rdr rgs. Astedt insattes af denna anledning i Castenhoffshäktet och kläderna m. m. togos i förvar. Vid härom i dag hållet förhör, berättade Jlärftskramhandlaren Hellströmer, att han för några veckor sedan uti chiffonieren saknat omkring 200 rdr rgs; men att han icke derom gjort någon anmärk-!: ning, då han funnit låsen alldeles: orörde. Kort derefter hade han saknat yttre sedeln bå en penningbundt, innehållande 400 rdr rgs, och hvarpå sum-j man förut antecknad. Han hade då räknat bundten och saknat 43 rdr, hvarföre ban tillsgt lika mycket! MT EL AGT RER RS ND SER ONT TI ENAS SRA friherrn, att ledsaga honom ända till Zittau, 0 4