Aftonbladet – 7 augusti 1850, sida 3

NN ligens skrifvelse, e:ler att han stod i dennes tjenst, och ännu mindre om det honom lemnade uppdraget. Åläggande sig sjelf alla följderna af företaget, förteg han allt som kunde oroa friherren. Med glädje instämde denne i Alberts för-! slag och lofvade vid sin ära, att aldrig mera hemligt återkomma till Friedland. Följande natt begåfvo Albert och baronen sig till slottsträdgården, dit man lätt kunde komma öfver en nedrasad mur. Under en tät buske hade friherren nedgräft det lilla skrinet, och det fordrades ringa möda att framdraga det. Återkomna till huset, befanns innehållet alldeles orördt och nu blef beslutet att friberrens afresa skull? ega rum på aftonen följande dag. För att motivera anledningen till sitt eget snara aflägsnande begaf Albert sig tidigt på morgonen till slottshöfdingen och sade denne, att han hört af bekanta, hvilka ban dock icke ville nämna, att friberren icke blott varit i nejden, utan flera dagar i sjelfva Friedland, men att han, varnad af sina anhängare, redan aflägsnat sig. Man trodde att han begifvit sig till Schlesien för att der vid Steinau stöta till svenska förpostern2. David Hain blef ganska förnöjd vid denna underrättelte. Den lugnade bonom i afseende på ett befaradt upplopp af befolkningen, och befriade honom ifrån det, i följd af folkets stämning, förhatliga och möjligen farliga i friherrns tillfångatagande. Han gillade Alberts beslut, att urder dessa omständigheter genast lemna Friedland och begifva sig till hertigens högqvarter. När aftonen inbröt lemnade friherrn, åtföljd af Albert, sitt tillflyktsställe. Han hade behållit tiggardrögten, emedan han trodde sig i den lättast kunna undkomma till Sachsen, dit han ämnade sig. Juvelerra och dukaterna hade han insydt i kliderna. Albert hade lofvat