fekt, gick 532 in först sjelf, och vi torde ej behöfva säga, att bens följeslagarinnor följde efter. Det li: skapet tog snart plats vid ett bord; vin och reqvirerades. Och gubben betraktade leende de ziidtviga grupper som passerade förbi honom, och i2 choregrafiska extravagancer, åt hvilka dansörer och dansöser öfverlemnade sig. Men hur ban så satt och såg, slutade det med ätt vår gubbe sjelf blef sedd. Et! eget slags sorl cirkulerade genom balen. Småningom nalkades grupperna, och det bord, vid hvilket gubben satt, omgafs snart af en samling, som betraktade honom med lika mycken nyfikenhet som vördnad. På en gång, troligen genom ett bestämdt uttalad Ord af någon bland de kringstående, förvandlade: misstankan i visshet, ty ett högt rop skallade och satte hela balen i rörelse. Orchesteranföraren, som trodde att något gräl va å färde, skyndade att gifva tecken till en polka, föl att åstad a en helsosam diversion. Men orche: stern för intet mot det larm, som väcktes a gubbens Qvinnorna föllo honom om halsen 2 honom med enthusiasm, under def :nen kastade sina hattar i luften, med ;p uttryckande sitt jubel. Föga fattades iasmen kunnat falla sig oläglig för den som var föremål derför. Aldrig hade bondgårder Lilas varit föremål för en sådan hyllning. ä gaf ungdomen denna hyllning åt er ste, mest populära poetiska utmärktheter Gubbess namn var Beranger. Utan tvifvel skall Beranger i ett angenämt minnt den dag, då han var föremål för denn: , som varma och enthusiastiska hyll ades Honom af en ungdom, hvilker dock en dag är kallad att representera bildningen : vårt land. (Ur ÅA. P:s Salon.) MaATHILDA InDEBETOU har anträdt en resa til Götheborg samt Christiania och Köpenhamn.