Aftonbladet – 5 augusti 1850, sida 3

pPå flera sätts, svarade Albert. Jag kunde till exempel raka den förnäme herrn. Raåkal sade fursten halft leende, haift förtrytsamt. Hertigen öfverlemnar icke sin haka åt pojkar. Jag tviflar likväl, att han har någon som förstår föra rakknifven bättre. och lättare än jag, inföll Albert. Jag kunde också förbinda bonom, om han biefve sårad. Jag är en erfaren kirurg. . Den kula, som skall träffa Friedland, är ännu icke stöp, sade Wallenstein föraktligt. Jag kunde äfven blifva hans skrifvaren, fortsatte ynglingen, ehuru jag icke är fullt hemmastadd rued det latinska och välska kramet, som man nu inblandar i bref.n Hertigen skrifver sina befallningar med svärdsspetsen, sade mannen med röda skärpet, förstår du annars ingenting ?, Åh jo, herre, jag kan kämpa för hertigen, och, om så fordras, döl ropade Albert lifligt. Den käcka ton; hvarmed den unge mannen uttalade dessa ord, det mod, som dervid blixtrade ur hans ögon, syntes göra ett angenämt intryck på fursten. Han betraktade ynglingen en stund med synbart välbehag och sade: sedan: Jag tror det icke vara allieles omöjligt, att hertigen antager dig i sin tjenst. Då du är född. i Friediandn, fortfor ban efter en kort paus, så måste du vara noga bekant der., Det skulle j2g tro! Jag känner hvartenda barn i den lilia staden, svarade Albert. Du känner följaktligen alia som stått i den förre egarens, friherre Reders tjenst, ellar annars, varit bos honom väl anskrifne? Visst gör jag det; sv g Irår friherren, ända till pntvakten på så ottet känner jag bvarenda eu och alla förhållanden der. Huru vore annat möjligt? jag är ju född och uppfostrad i Friedland och min gamla mor lefver ännu der.