Aftonbladet – 19 april 1850, sida 2

Ni R AA ARnERRR RR SRA LEGATIONSSEERETERAREN. Baron von Kronheim var son af en pensionerad major, som varit gift med ministerns syster. Föräldrarne hade dött tidigt, utan att efterlemna nigon förmögenhet. Städse beroende af sina anhörigas nåd hade Karl från sin första ungdom undertryckt hvarje sjelfständighet i sin karaktersulveckling; han hade måst rätta sig efter en främmande vilja. 1 detta förhållande låg nyckeln till hela bans inre väsende. Grunddraget i hans karakier var en okuflig ärelystnad, som dolde sig under masken af stilla undergifvenhet. Af naturen begåfvad med skarpt förstånd, observerade han menniskornas svagheter, af hvilka han förstod att draga fördel. Ilan hade den skarpaste blick för den menskliga naturens ömkligbeter, hvars skuggsida han gjorde till silt studium. Helt omedvetet hade han gifvit sin lifsutveckling denna riktning och hans bjerta bade dervid gått förloradt, innan han kände den ringaste aning om sin törlust. Efter slutade studier egnade han sig åt statens tjenst och sedan han en tid varit sysselsatt vid regeringen i Potsdam, erhöll han genom tin onkels inflytande en geheimelegationssekreterares befattning vid ett mindre tyskt hof. Den diplomatiska banan syntes bonom motsvara såväl hans naturliga anlag, som hans äregirig: önskningar. Snart kände ban dock omöjligheten att utmärka sig inom denna T obetydliga verkrningskrets. Berlin syptes honom vara det lenda stälie i veriden, hvsrest man kunde göra lycka, I följd af en ytterligare rekommendation utaf mrbrodern blef ban anstäld vid utrikes ministeriet, der ban nu tjenstgjort öfver tvenne år. Ifans proktiska förstånd, haus utmärkta flit hade icke undfallit utrikesministerns uppmärksamhet, och det inom kort tid förvärfvade ryktet att vara en talangfull man bade öppnat de bästa utsigter för hans framtid. Icke destomindre kände den unge legationssekreteraren tsig icke Iycklig. Hans är irighet hade ingifvit hopp om en roskire korrier, hans lila löp, hans inskränhia förmölgenhet soro icke mer ullröckliga för hans passioner, hvilkas tillfredsställande fordrade betydliga summor. Han bade stora skulder, En bkögre syssla och framför slit ett Git gllermål skule frelsa honom utur alla dessa föriä