Aftonbladet – 10 april 1850, sida 3

iaf eirka 4000 rdr bko, hvilket dels är reserveradt 1 afseende på lottsystemet inom teatern, dels måst erläggas för inträdet i kgl. hofkapellets pensionskasse. De data jag ofvan anfört, äro faktiska och kunna ej bestridas. De skola ock,.såsom jag hoppas, be finnas tillräckliga att fullkomligen vederlägga insinuationer, hvilka åsyfta att kasta en oförtjeni skugga både på kongl. direktionen såsom hyllande ett mot rättvisan stridande favoritsystem, dels ock på mig såsom föremål för detsamma. Stockholm den 10 April 1850. Jacopo Foroni. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Målet angående Lundholm, som tillfölje af det åtal han anställt mot polisuppsyningsmännen Rosenqvist och Jacobsson, blifvit antastad på grund af en gammal angifvelse att ban för några år sedan skulle hafva begått elofligt tillgrepp, men hvilken anklagelse blifvit återtagen på grund af målsegandens uppgift, att anledning saknades att misstänka Lund holm, förevar åter i går. Bokbandlaren Brudin var inkallad såsom målsegare i afseende på en stöld, som genom inbrott skulle hafva blifvit föröfvad i bokauktionskammaren, men förklarade, att han, som saknat några böcker, återfått ett par af dem af Lundholms fader, utan att han likväl ville påstå att Lundholm begått något tillgrepp derstädes. Hr Brudinl förklarade för öfrigt, att han hvarken mot Lundholm eller någon annan ville föra någon talan. Åtskilliga vittnen, som afhördes angående den förut omtalade stölden från pigan Apel, kunde icke lemna , någon upplysniog om:annat än att misstankarne vid , tillfället fallit på Lundholm; något faktum, som verk-, 4 ligen besvärade honom, hade de sig icke bekant. Lundholms fader hade skriftligen förklarat att han betalt pigan Apel penningarne, utan att veta om so nen verkligen vore brottslig, och blott för att förekomma, det icke obehagliga rykten blefve utspridda; : och Lundholm uppläste en skrift, deruti han yrkade; ansvar å aktor för det denne velat binda honom till . en sak, som på heder och ära går, utan att kunna ; bevisa densamma. j Hr de Berg förklarade att Rosenqvist och Jacobs-: son varit de som nu angifvit Lundholm för dessa! brott, och tillfölje deraf anhöll han att de måttet uppkallas för att uppgifva den vidare bevisning,l. hvarpå de kunde sig åberopa. ; — TI går uppflöt i sjön vid Ragveldsbro liket af: en okänd mansperson, klädd i mörk bonjour, lappade byxor och stöflor med afskurna skaft, och som legat en längre tid i sjön. Liket är affördt till bårhuset vid rådstugan. — Sistlidne. söndägseftermiddag infördes på södra polisvaktkontoret snickaregesällen Carl Ludvig Jonsson, som uti öfverlastadt tillstånd omkullfallit å Göthgatan och dervid skadat sig så illa i hufvudet, att fältskär måste efterskickas för att förbinda honom, hvarefter han uti droska hemfördes till sin bostad. Sedermera förvärrades dock hans tillstånd, så att han måste transporteras till lasarettet, der läkaren förklarat hans skador uti hufvudet vara aflifsferlig beskaffenhet. — I September månad sistl. år inträffade i Öre-. bro, att då några drängar infunno sig vid f.d. mjöl, naren Österbergs bostad för att stjäla frukt, samt; tillställde. ett bullrande uppträde, så att Österberg, l som af. orostiftarne tvenne särskilda. gånger under natten väcktes ur sin sömn, den sednare gången, för att blifva qvitt de besvärliga gäster, som icke ville skona hvarken hans hemfrid eller hans egendom, fann sig föranlåten att i mörkret, ehuru efter föregången varning, aflossa ett skrämskott, men hvaraf, enär geväret var skarpladdadt, ehuru endast med mindre hagel, drängen Per Johan Jonsson från Hägerhult olyckligtvis träffades, så att han ett par dagar derefter afled. Häradsrätten har nu ransakat och dömt i denna sak och funnit; att enär Österberg. icke gitiat visa att han af nödvärnstvång nyttjat geväret, men omständigheterne i öfrigt ådaga-qc lade, att ban dermed icke åsyftat att skada någon,js åtminstone icke till lifvet, u:an skjutit endast för att skrämma, vore Österberg att anse såsom groft vållande till Per Johan Jonssons död, på grund hvaraf häradsrätten dömt Österberg att för detta sitt vållande till dråp, utom vittnesoch andra ersättningar, böta full, mansbot..med 400 rdr bko och å söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Örebro kyrka. Härom säges nu i Nerikes Allehanda: Österberg sökte värna sin hemfrid och egendom mot tygellösheten och våldet. Olyckan, eller, rättare sagdt, våldsverkarne sjelfve, men ingalunda OÖsterbergs afsigt. förorsakade ene våldsverkarens död. Derföre skall Österberg nu i bötesbelopp och. ersättningar utgifva långt mer än den arme mannens små tillgångar sammanlagde uppgå till, samt dessutom, genom ett vanärande, eller rättare, mördande straff, oåterkalleligen brännmärkas för bela sin återstående lifstid. . Detta allt synes i sanniovg bra bårdt, såsom Österberg sjelf anmärker i sin till Kongl. Svea hofrätt ingifne, så lydnnde besvärsskrift: Till Kongl. Maj:ts och Rikets höglofl. Svea Hofrältt. TE RR nn Öfver Örebro häradsrätts utslag, hvarigenom jag, för groft vållande till drängen Per Johan Jonssons från Hägerhult död, blifvit fälld att böta hel mansbot, med ettbundrade riksdaler banko, samt dessutom. å söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Örebro kyrka, får jag härmedelst hos Kongl. hofrätten i. ödmjukhet mig; besvära. Af ransakningen i målet. hoppas jag Kongl. hofrätten nogsamt skall finna, huruledes mitt händlingssätt vid åtalade tillfället endast afsåg att skrämma bort de orostiftare, som under mörka natten störde min hemfrid och angrepo min egendom; men ingalunda att jag dermed på ringaste sätt åsyftade att skada någon,. vare sig till lif eller lem; En sådan olycka inträffade emellertid, nemligen att drängen Per Johan Jonsson från Hägerhult träffades af det af mig i mörkret utanför min bostad aflossade skott, så att han i följd deraf, ett Par dagar derefter, döden ljöt. Olyckligtvis har jag ej varit i tillfälle att förebringa full Jäga bevisning om det öfverdådiga, både bemfriden och eganderättön i högsta: måtto förnärmande, uppträde, som våldsverkarne utanför min bostad uppförde natten mellan den 9 och 410 September sistlidne -år och hvarigenom de framkallade den olycka, som timade. Af denna beklagansvärda brist på bevisning drabbas. också nästan alltid hvar och en, som träffas af-den grymma olyckan, att under sådan; tid af.dygöet och i öfrigt under, sådane omständigheter, som ixdenna.sak förekomma, på ett ohyggligt och förskräckligt sätt störas i sin hemfrid.t Ty hvem i våra dagar: tänkersjust på, vid aftonensl1 inbrott, att våldsverkare. och orostiftare skola omjt natten komma och öfverfalla.bans hus.och, i följd! af en sådan befarad olycka, förser sig med ett par ojäfviga vittnen? Den rike godsegaren består sig! måhända en nattvakt; men sådant skulle för dent fattige torparen. falla sig alltför dyrt och sjelf behöf-s ver han nattens hvila efter dagens ansträngningar. t 1 p h me ch mm. Man fn fn I RR nr FF RE ik PT Då nu emellertida så inträffar, att våldsverkareli nattetid infiona sig, störa hemfriden och förnärma eganderätten — hvad kan då vara billigare än det, nit änn LP Tra ANK. finfördala 0 Rn IT ER