men måste tillika anmärka, att alldeles samma grace, blifvit många härvarande artister förut beviljad, ehuru ej något klander dervid försports. Afven i denna punkt7 har: jag följaktligen ej: haft den ringaste före trädesförmån framför andra konstnärer, hvarpå. jag ock aldrig gjort anspråk. Att jag för min konsert valde teatern, inbringade dess kassa en fördel, som d skulle haft, om jag begagnat någon annan okal. Insändaren säger sig vidare veta, att kapellets och sångarnes tid hvarje förmiddag under hela veckan före konserten upptagits med repetitioner till densamma. Åfven denna uppgift är oriktig: repetitionerna voro till. antalet ej sju, utan fyra, och endast vid de 2:ne sista förekommo sångnumren: För öfrigt sökte jag i någon mån, godtgöra kapellet den för mitt företog uppoffrade tid genom att till konserten för dess pensionskassa öfverlemna nästan hela mitt program, hvaraf de flesta numren ej kunde i samma: skick uppföras utan mitt begifvande, emedan jag dels komponerat, dels arrangerat, dels för tillfället låtit från Tyskland hitförskrifva dem. Arfven behöfde de numera endast obetydligen repeteras, hvarigenom tid spardes både för sångare och orkester. Dessa äro egentligen de punkter, hvilkas beskafenhet jag ansett påkalla rättelse. För öfrigt kastar us. en sidoblick på mina ingalunda förkastliga, önevilkor, och då han i sammanhang dermed äfven åter några ord falla angående min ungdom samt Itt jag är utan familj, så synes han dermed vilja intyda, att jag äfven i detta hänseende skulle vara öremål för någon öfverdrifven ynnest. Att icke så ir, ehuru jag ingalunda beklagat mig öfver mina ;ngagementsvilkor, synes deraf, att mitt salarium inder detta första år är minskadt med ett belopp eirka 4000 rdr bko, hvilket dels är reserveradt i fseende på lottsystemet inom teatern, dels måst eräggas för inträdet i kgl. hofkapellets pensionskasse. De data jag ofvan anfört, äro faktiska och kunna j bestridas. De skola ock,. såsom jag hoppas, be innas tillräckliga att fullkomligen vederlägga insiwuationer, hvilka åsyfta att kasta en oförtjeni skugga våde på kongl. direktionen såsom hyllande ett mot ättvisan stridande favoritsystem, dels ock på mig åsom föremål för detsamma. Stockholm den 10 April 4830. Jacopo Foroni.