Aftonbladet – 13 mars 1850, sida 2

SS SS HRRLCB-rlr SUSKESENNENGEFSSSESSSESEEESCIEEKSOTNIE OSS EINES NGN ENS SIRENEN vara mera lugnande än den syn som visade sig der. Det var en ung flicka, hvars snygga, nästan vackra drägt och fina uttrycksfulla ansigte utgjorde en fullkomlig kontrast till det rum och den omgifning hvari Lon visade sig; man tyckte s.g se en vacker blomma, uppvext på en sophög. Hon höll i ena handen eit glas med konjack och i den andra en lykta, hvars ljus upplyste hennes vackra men bleka ansigte och guldgula hårflätor, hvilka lågö som en gyldne räm deromkring. Jaså! det är du ditt förbannade våp, som slår upp dörrarne så att ljusen släcks ut — jag skall lära dig att stå der och fundera — gå in med dig och stäng dörren så att man kan få reda på det här satans oväsendet, utropade madamen, som vid åsyn af flickan tog tilllället i akt att, som obildade och bäftiga meaniskor ofta hruka, vända en hastig och on5dig förskräckelse i vrede. Den förvånade flickan steg in och parerade instinktlikt med lyktan det slag, som den uppretade krögerskan måttade åt hennes hufvud, som dock i alla fall skulle träffats deraf om icke Fyrbom hastigt hoppat ned fattat flickan i armen och ställt sig sjelf framför henne. Se så madam, stilla er nu... inte rår flickan för att blåsten slagit ut fönstret... för resten är det klokast att inte bråka utan se efter hur här står till... Jag hörde ett besynnerligt buller i förstugan... Om polisens hundrackor äro oss i hälarne, är det bäst att icke gifva onödiga anledningar till krångely... sade Fyrbom halfhögt och tillade derefter helt tystiörat på flickan, som ban ännu höll i armen: Blif qvar härinne, Sara ... jag har bud ifrån honomp . .. Saras bleka ansigte ölvergöts af ett rosenskimmer, så vackert att en :hoffröken skulle afundats henne det, men hon sade ej ett ord, utan höjde bloit på hufvudet till svar. Madanen, som insig rigtigheten af Fyrboms