Aftonbladet – 13 mars 1850, sida 2

— Det : ya Harmoniska sällskapet höll sistlidne söndag sin tredje allmänna sammankomst, som bevistades af ett ganska talrikt auditorium. Detta hade ock all anledning att finna sig tillfredsställdt: programmets instrumentalafcelning bestod af Beethovens C-moll-sinfoni, det ofta, men aldrig för ofta hörda mästerverket. Vi minnas ännu den tid, då man betänkligt skakade på hufvudet öfver den egna rytmen i första satsen, öfver finalets. kolossala anläggning; numera har äfven den större publiken genom verkets oftare uppförande, genom de mycket anlitade pianoarrangementerna blifvit lika förtrolig med detsamma, som med Mozarts mest gilna operor, och säkert finnes ivgen med något konstsinne, som ej för en verklig fest räknar hvarje åhörande af denna sinfoni. Också förmärktes, synnerligast efter andantet, en allmän rörelse bland åhörarve. Sinfonien var inöfvad med mycket nit; till. dess effekt bidrog ock, att strängqvartetten denna gång var betydligen starkare besatt än förr. Äfven träffades si foniens tempi ganska lyckligt; möjligen hade dock finalet, till följd af dess styl, som n rmar sig till en triumfmarscb, kunnat tagas i något måttligare tidmitt. Afven andra afdelningen var denna gång ganska väl arrangerad. Den bestod af Cherubinis messa i A-dur, ett lika djuptänkt, som fattligt och populärt arbete. Synnerligast tycktes den deri förekommande terzetten, hvari man hörde en serde!es mjuk och vacker sopranröst, vinna ett enhälligt bifall. Kören syntes oss, serdeles på den manliga sidan, något svagt besatt i förhållande till den manstarkare orkestern; icke dessmindre erhölls en i det hela fördelaktig effekt, och åhörarnes uppmärksamhet tycktes finna en angenäm och jeråt underhållen sysselsättning. Hrr Rasdels, DAuberts, Meyers och Sacks ö:te qvartettsoire gaf en ganska intressant underhållning, lika innehållsrik och gedigen genom kompositionernas värde, som effektfull genom den utmärkt vårdade exekutionen. Soiren öppnades med HaydnsFdurqvartett (op. 77); en bland denne mästares mest spelade qvartetter, isynnerhet utmärkt genom sin friska, lifliga menuett och de lika konstrika som melodiska variationerna, hvilka bilda andantesatsen. — Beethovens Gdurqvartett (JV 2) tillhör denne mästares äldre period, men är lika originell och.pikant, som klar och hjertlig. Afven detta herrliga verk kan räknas bland de mest spelade, men är dock nytt för en stor del af allmänheten, och öfverhufvud är dess skönhet af den ovanskliga art, som aldr:g förlorar något af sin friskhet. — Mellan dessa båda praktfulla solar tindrade en mindre stjerna, som likväl har grundade anspråk på att icke förbises, hvilket ej heller skedde. Det var en qvartett af Onslow, Gmoll, som gafs näst efter Haydns, och hvari isynnerhet det vackra andantet (variationer öfver God save the king) hördes med mycket bifall. För öfrigt är denna qvartett mera rik på väl valda ge nomföringsmotiver, än på egentlig sång; de äro utförda med det mästerskap i formbehandlingen, som för ett par decennier sedan beredde den Onslowska kammarmusiken en så stor popularitet, och alltid skall försäkra den om en utmärkt plats i denna konstgenre. Hr DAubert var privarius för aftonen; för öfrigt hafva vi redan yttrat oss om exekutionens sorgfällighet, hvarvid man tilläfventyrs blott skulle kunna anmärka att mellanstämmorna stundom höllos nog svaga mot primopartiet: en iakttagelse, som emellertid för de spelande var svårare att göra, än för den på afstånd stående åhöraren. —U— t——Smmssrm Ir.