Aftonbladet – 28 februari 1850, sida 2

det vara nära nog omöjligt att förrän ett så stort stycke åtminstone en gång gått öfver tiljorna, afgöra hvad som utan skada för det hela kan uteslutas; redan till den i afton förestående andra representationen lärer man verkställt några nödiga förkortningar. De anmärkningsanledningar, som kunde göras mot första fördelningen af åtskilliga roller, skola vid de följande representationerna ej heller ega rum. Man ville kanhända att recettagaren i går skulle vara ensam om sin triumf; herr Almlöf rättvisade också det bifall som först och sist tilldelades honom. Herr Dahlqvist var äfven förträfflig; och fru Bergmansson, som hade låtit utbe sig publikens öfverseende, återgaf sitt parti med en i sanning öfverraskande talang. Stugan vid Ugglesjöna har efter all anledning mycken framgång att påräkna; och kongl teaterdirektionen har rufvat på en sådan skatt i ett par års tid! — Ifrån Östersund berättas att öfverstelöjtnanten och riddaren B. Gussander aflidit efter en långvarig, och af ett organiskt fel uppkommen sjukdom, den 20:de i denna månad. — Förliden gårdag firades f. d. grosshandlanden och fabrikören hr A. L. Lamms 70-åriga födelsedag med en festlig middagsmåltid uti De la Croixs hötel. Hr L., som tillhör härvarande mosaiska församling, har under loppet af 43 år varit en af sin församlings föreståndare och hans redliga nitälskan för församlingens bästa har så länge qvarhållit honom på denna plats. Förut på förmiddagen lyckönskades hr Lamm af lärarepersonalen och ungdomen från församlingens 2:ne skolor, en gossoch en flickskola, hvilka genom hr L:s och hans aflidna makas medverkan och frikostighet blifvit inrättade. Inom handelskårn räknar hr L. ifrån sin verksammare tid många vänner och bekanta. a — I anledning af ett efter tyska blad i Stockholms Dagblad influtet yttrande, att i Slesvig svenska exekutionskommandot lemnat Angeln, utan att få de resterande skatterne betalte, m. m. har ett berigtigande blifvit i bemälte Dagblad medddeladt, hvi!ket såsom upplysande om ett förhållande, som icke kunnat vara allmänheten kändt, men som synes böra blifva för densamma utredt, vi här intaga: Enligt inom Hertigdömena gällande sed förhålles vid indrifvandet af resterande utskylder sålunda, att sedan en ort ej inbetalt sin skatt, samma ort belägges med inqvartering af en viss styrka, som under en viss efter utskyldens belopp bestämd tid af ortens innevånare underhålles. En sådan trupp benämnes exekutionstrupp, ehuru den med skatternes indrifvande intet har att göra, och tiden för dess uppbrott från den exekution underkastade orten bestämmes alltid före inryckningen deruti. I ofvannämnde ändamål afgingo efter landsförvaltningens reqvisition svenskå trupper äfven till de i An geln belägna gårdarne Frigenvalde och Lundgaard för alt derstädes qvarstadna i fyra veckor, och det var först sedan denna, af samma förvaltning på förhand bestämda, tid var förlupen, som exekutionstrupperne den 8 Februari uppbröto för att återgå till Flensburg. Huruvida innevånarne i de med exekutionstrupper belagda gärdarne betalat eller icke betalat de resterande skatterne rörer ej de svenska trupperna, som med utskyldernes indrifvande intet hafva att göra; och det torde således inses att expeditionen till Angeln alldeles icke var misslyckad, då den uträttat allt hvad som med truppernas förändrade förläggning var afsedt, och således icke bör kunna minska än mindre förtaga den respekt, som de neutrala trupperna nog veta -att både gifva och underhålla. ———————— — Örebro tidnings sednaste nummer innehöll några passande anmärkningar i anledning af den förskräckelse som Morgonbiadet ådagalagt i afseende på förslaget om allmänna skjutöfningar. Hvad Örebro tidning härom yttrat, sluter sig fullkomligt väl till hvad förut många gånger härom blifvit anfördt i Aftonbladet, hvarföre vi reproducerå det här nedan: Om Skyttgillen. Såsom bekant har den lojala och rojala tidningen Morgonbladet i Stockholm, redigerad af en tjenstgörande kammarjunkare, idkeligen kallat skyttgillen och nationalgarden i landet för revolutionära påfund, åsyftande att omstörta konungamakten. Alldrasist går Morgonbladet så långt i naiv bekännelse af hvad som är dess beskyddares innersta tanka, att det tydligt uttalat den satsen att konungen skall stödja sig på soldaterna; i den stund han det ej gör, är det så godt, menar Morgonbladet, att han så gerna först som sist, öfverlemnar kronan åt de herrar, som tillställt marsemöten. En svensk konung i fordna tider ansåg, oaktadt mångfaldiga uppror och emöter,, att hans makt stödde sig på Gud och Sverges allmoge; konungarne i våra tider behöfva kraftigare stöd än så, de behöfva — bajonetter. Vi vilja dock ej medgifva att, hvad vårt land angår, konungamakten är så diskrediterad som Morgonbladet påstår; vi vilja ej medge att svenska folkets sinnesstämning mot sin konung är sådan som Morgonbladet antyder; vi tro tvertom att konungen bland folket äger till och med mycket varmare sympathier, än bland sjelfva — armeen. Svenska folket är konungskt och skall lida mycket innan denna, många gånger hårdt pröfvade, känsla sviker. . Den svenske kovung, som skulle vedervåga sin krona, derest folket blefve beväpnadt,, han vore värd att mista den. Till Morgonbladets tjenst vilje vi, ur en tysk tidERE ERT EN ENE RENEE