Aftonbladet – 26 februari 1850, sida 3

Fagerdahls bestraffaing tillkommit, mins ! förhastande, antingen vid undersökningen om förbållanderne eller vid deres öfvervägande. Denna bestraffning stödde sig således ej på laga skäl, och dess föreskrifvande innefattade derföre ett missbruk af den befälhafvare tillerkända extrajudiciela bestraffningsrätten. Mentistjenstgöringsreglementet stadgas, att för sådant missbrukcskall befälhafvare ställas till laga ansvar, och krigbartiklarne innehålla i 9 kap. 30 , jemförd med 4 8 i kongl. cirkuläret den 26 November 18192, att den, som låter, utan laga skäl afsträffa underhafvande, skall dömmas till embetets förlust eller suspension från tjenst och lön ifrån 2 till 6 månader. Det lärer knappast kunna af någon på allvar förnekas, att rättvisans fordringar skulle hafva blifvit märkeligen för nära trädde, derest för undvikande att låta en uncerhafvande få rätt emot förman, majoren Åkersteins förfarande hade blifvit godkändt, men Fagerdehl i stället för det han tilltrott sig begära laglig pröfning af detta förfarande, ålagd ett strängt ansvar. Det ofvan omförmälta klandret synes dock gå härpå ut. Må man likväl besinna hurusom domaren, om han ej skall göra sig skyldig till åsidosättande af sina pligter, måste vid afgörendet af de till hans urskiljande bänskjutne mål, endast tillse hvad i dem är rätt och lagligt, utan att från tillämpningen deraf få låta afhålla sig utaf några konsiderationer af hvad beskaffenhet som helst, och det kan ej vara tvifvelaktigt, att så snart högsta domstolen, enligt sin på anförde skäl stödda öfvertygelse, ansåg majoren Åkerstein hafva vid sin bestraffningsåtgärd misstagit sig, ett domslut innebärande att Fagerdahl utan anledning klagat öfver samma åtgärd och bestämmande ansvar å honom derför, skulle hafva varit alltför oförenligt med domarens i domareeden gifna förpligtelse, att ej göra den saker som saklös är. Som majoren Akerstein 9:ne gånger tillförene varit för obehörig bestraffning suspenderad, kan det ej heller med något sken af giltighet anmärkas, det hans nu förnyade enahanda förseelse blifvit för hårdt bedömd, då ansvaret, hvilket krigsfiskalen yrkat måtte bestämmas till förlust af tjensten och en militärledamot i krigsbofrätten utsatt till suspension på 6 månader, är vordet af högsta domstolen afmätt till en suspensionstid, liggande emellan den föreskrifna lägsta och högsta graden. — Det torde för öfrigt icke för någon i sitt omdöme oförvillad falla sig så lätt, att i det klandrade utslaget varseblifva hvarken en fara för den militära subordinationen, hvars stora vigt man med säkerhet kan antaga vara af dem, som till detta utslag bidragit, väl insedd eller en väckelse till underlydande oskäliga klagomål emot förmän. Det kan visserligen antagas, att den utgång samma utslag gifvit åt åtalet emot majoren Åkerstein, skall föranleda andra förmän att vid utöfningen af den åt dem uppdragna arbiträra bestraffningsrätten alltid förfara med sans och besinning; men detta skall sparare befästa, än minska förmanskapets makt och anseende. I allmänhet lärer den tro göra sig gällande, att ordning och skick inom militärståndet, liksom mellan andra samhällsmedlemmar, säkrast upprätthålles genom sträng rättvisa emot så väl högre som lägre, och att tvärtom hvarje afvikelse derifrån, till förmån för de förre, alstrande missbelåtenhet med yrket och den underlydande tjensten samt störande det nödvändiga förtroendet till förman, skulle blifva skadlig för den sanna militära andan. Att majoren kersteins tillgörande emot Fagerdah! blifvit ogilladt kan ej heller leda till rubbning af den vördnad han, på sin ansvarsfulla plats, måste åtnjuta af de under hans befäl stående, heldst det bör vara utom allt tvifvel, att majoren, fastän uti det ifrågavarande fallet ett misstag, huru ursäktligt man möjligen än må vilja anse det hafva varit, fått komma honom till last, besitter de för den bonom anförtrodda kommendan:chefsbefattningen erforderiiga förmansegenskaperne. Till deras lugnande, som nödvändigt vilja se krigslydnaden vara svårt hotad genom det ofvannämnda utslaget, må det ej vara olämpligt omförmäla ett kändt yttrande af en hädangången svensk konung, hvilken var noga bekant med vigten af och vilkoren för subordination och militär-esprit. En gång, då i konseljen förevar en fråga af liknande beskaffenhet med. den emellan majoren Åkerstein och sergeanten Fagerdsahi, och betänklighet yttrades om förmanskapets komprometterende, derest den underlydandes klagan komme att för förmannen medföra ansvarspåföljd, sade konungen: il faut commencer par les superieurs, utvecklande i sammanhsng dermed aprgelägenheten, att rättvisa och skyldigheters uppfyllande lika befrämjas alla militärgraderne igenom.