Aftonbladet – 26 februari 1850, sida 3

Article Image
Lindgren då på morgonen annu sett kommendanten ute, lärer han trott det vara angeläget, att han uppginge till kommendantshyggningen för att anmäla Fagerdahls ankomst. Åtminstone har ej på riogaste sätt anledning yppats, att detta Lindgrens tillgörande blifvit af Fagerdahl begärdt. Lindgren förfogade sig derpå, före Fagerdahl, genom den ena eller mindre uppgången i byggningen och knackade på tamburdörren utanför majoren Åkersteins sofrum. På Lindgrens, å majorens fråga inifrån tamburen, afgifna svar, att det vore vakthafvande konstapeln, som bultade, blef dörren af majoren, klädd i blotta linnet, öppnad på glänt. Om Fagerdahl, som efterföljt Lindgren, då hunnit uppkomma i förstugan eller ännu befann sig vid uppgåendet, i trap-; pan, har icke bestämdt blifvit utredt. Lindgren har sagt, att Fegerdahl stod i öfversta förstugudörren; men detta har denne ej medgifvit. Knappt hade Lindgren fått tillfälle, att till majoren Åkerstein yttra, det Fagerdahl vore uppkommen för att rapportera 2:ne kronoarbetskarlars rymning, förr än majoren, under det han befallte honom ställa i ordning till larmskotts afskjutande och tillkalla placemajoren, tillslöt dörren. På Lindgrens i detsamma, eller då, såsom han yttrat, dörren tillslöts, utanföre i förstugan gjorda fråga, om ej Fegerdabl äfven skulle inkomma, lemnades blott det svaret: jan. Då Lindgren derpå nedgick, sade han till Fagerdahl, det bäst vore, att han förfogade sig upp i andra förstugån, innanför hvilken ordresrummet är beläget, emedan placemsajoren äfven skulle uppgå och kommendanten troligen öppnade det rummet för begges emottagande. Denna anvisning iakttog Fagerdahl; men som han, hvars uppgift, att han förgäfves knackade på dörren till ordresrummet, icke kunnat vederläggas, der ej vann inträde, begaf han sig åter upp genom den. förra uppgången. Emedlertid hade placemsaijoren redan, i anledning af den utaf Lindgren undfångna kallelsen, inställt sig hos majoren Åkerstein i bans på den sidan af byggningen varande boningsrum, och, när han derifrån bortgick, mötte han, vid förstugudörren i öfra ändan aftrappan, Fagerdahl, hvilken derpå åtföljde placemajoren! in till majoren Åkerstein. Denne tillfrågade genast Fegerdahl om hans ärende och erhöll rapporten. Med Lindgren, tillkallad, och Fagerdahl anställde majoren Åkerstein förhör, huru den förre kunnat först få underrättelse om rymningen och hvarföre han ej genast, efter befallning, uppskickat Fagerdahl. Om deras härpå meddelade svar lemna handlingarne ej upplysning. Af majoren Åkerstein tillsades Lindgren arrest för fel i tjensten; klockan hade då ännu icke slagit sex. Sedermera utfärdade majoren skriftelige ordres, hvarigenom Fögerdahl, för det han, afsänd med mundtlig rapport till kommendanten, hade stället. aflemnat densamma till konstapeln af vakten, ålades 6 dygns arrest å sitt rum utan tjenstgöringsskyldighet. Öfver denna bestraffaing, efter undergåendet deraf, klagade Fagerdahl på den grund, att han, enligt placemajorens bifogade intyg, verkeligen till kommendenten aflemnat rapporten. Sedermera har und:r skriftvexlingen angående det i följd af berörde klagan emot majoren kerstein anställda åtalet, han sökt lägga Fagerdahl till last, det denne ej mindre för Lindgren meddelat rapporten, utan äfven obehörigen dröjt med att inställa sig hos kommendanten och ej inför honom fullgjort sitt uppdrag med rapporten, annorlunda, än på erhållen fråga. Detta är rätta sammanhanget i korthet anfördt,( sådant det genom Fagerdahls förklarande samt placemajorens och Lindgrens vittnesberättelser blifvit utredt. Då Fagerdahl hade sig bekant, att till kom-l, mendantens boning funnos 2:ne uppgångar och ho-, nom kunde synas sannolikt, att majoren Åkerstein, f så tidigt på morgonen, ännu ej hade uppstigit, hvil-l; ket ock var förhållandet, kan Fagerdahl väl ickel, rimligen anses hafva felat deri, att han vid vaktenl, sökt underrättelse huru han snarast skulle kunnalj; träffa kommendanten, hvarigenom ej mera än några minuters uppehåll kan hafva blifvit föranledt; ochl, att Fagerdahl, vid sin fråga i nämnde afseende, upp-. gaf sitt ärende må väl ej eller hafva varit obehörigt, j helst detsamma ej var af beskaffenhet, att kuana anl; tagas böra hållas hemligt. Att Lindgren, i stället att, inskränka sig till den blotta hänvisningen hvarest ma-l, joren Åkersteins sofrum vore beläget och att majoren l; sannolikt vore der, af egen drift sjelf, före Fager-l, dabl begaf sig dit och omtalade hans ankomst, är. också en omständighet, som ej faller denne sednarel, ill last. Det kan vara möjligt, att majoren, under, det korta samtalet med Lindgren, icke förmodade, Fagerdahl befinna sig så i närbeten och derföre ua-, derlät, såsom det ville synas hafva vederbordt, aitl, lemna dörren öppen för hans inträde. Väl skullel, Fagerdahl hafva kunnat begifva sig till den ochl, knackat; men det råd han af Lindgren fick att gå till ordresrummet, hade Fagerdabl destomindre anledning ; l ( L l k I 1 4 1 1 f 1 S 1 f ö 1 Å l -— -— — m— MV PÅ Jc IN OM -— att icke följa, som honom på samma gång tillsades, att placemajoren, i följd af den underrättelse moajoren Åkerstein utaf Lindgren fått om rymningen, skulle af Lindgren tillkallas och förmodades skola der inställa sig, samt Fagerdabl således svårligen kunde inse någon olägenhet deraf, at han, först då han gemensamt med placemajoren insläpptes af maoren Åkerstein i nämnde rum, fick tilirälle afgifva sapporten. I allt fall är här mindre fråga om hvad Fagerdahl kunnat göra, än huruvida hvad han gjort innefattar fel i tjensten. Om ordresrummet vid Faågerdahls ankomst dit, varit öppet; och han der fått .räffa kommendanten, hade ju uppenbarligen någon förebråelse till Fagerdahl för hans vandring dit eller för dröjsmål icke ens kunnat ifrågakomma. Dettal, sednare, eller dröjsmålet, huru högst obetydligt det än må hafva varit, hade sin orsak deri, att dörren till rummet ännu befanns vara tilläst och att Fagerdahl derföre, i stället att förblifva stående vid denna dörr och på den knacka, begaf sig tillbaka till den sida af kommendantsboningen, der han kunde tro, att kommendanten ännu uppehöll sig. Någon drumlighet, brist på eftertanka, söl eller annan för en med rapport afsänd militär oför!åtlig: vårdslöshet ligger väl icke häri. Lika litet rådde Fagerdahl för att majoren Åkerstein, då Fagerdahl trädde inför majoren, icke lemnade honom tid till att göra rapporten, utan förekom honom häri medelst frågan om hans ärende. Att rapporten blef af-1! gifven till kommendanten är ock ostridigt; och således var lika ostridigt det i bestraffaingsordren upp-l tagna enda skälet, att Fagerdehl aflemnat rapporten till konstapeln af vakten och icke till kommendan-i ten, origtigt. Fagerdahls klagan öfver sin, på grundl: af detta skäl undergångna bestraffning, saknede följ-4 sktligen ej anledning. Om majoren Åkerstein gifvitli sig tid att vid förhöret med Lindgren och Fagerdahl noga efterforska förhållandet, hade ham måst få ln upplysning om de här ofvan anförde omständighe-s lerne, och ingen lärer väl kunna föreställa sig, attl majoren, det vaktadt, skulle fuunit Fagerdabl hefvalr genom felaktighet ådragit sig bestraffning. Densamme måste, efter hvad ordalagen i bestraffningsordren antyda, tillkommit genom den origtiga föreställnin-f gen hos majoren Åkerstein, att Fagerdabl med sinlt rapport vändt sig endast till Lindgren och ej kom1 mit till kommendanten, förrän ban blifvit dit kal-c ad.. Majorens bärom i målet gjorda uppgift är full-f ständigt vederlagd. Han uppgaf nemligen vid unlersökningen inför krigsrätt, det en och en half fjer-1 ledels timma skulle hafva åtgått intill dess placema-t oren, tillsagdt att uppkalla Fagerdahl, återkom med!(

26 februari 1850, sida 3

Thumbnail