Aftonbladet – 25 februari 1850, sida 2

Art. 55. Armåeen omfattar alla afdelningar af den tående armåen och landtvärnet. -I händelse af krigl an konungen, efter den af lagen fastställda normen, ippbåda landtstormen. Art. 36. Till inre oroligheters dimpande och lasarnes verkställande kan den väpnade styrkan användas endast under de af lagen bestämda fall och ormer samt på reqvisition af civilmyndigheten. I ednare afseendet eger lagen göra undantag. Art. 37. Militärdomstolarnes verksamhet inskränker sig till brottmål och regleras medelst lag. Betämmelserna öfver militärdisciplinen inom armåen slifva föremål för särskilda förordningar. Art. 38. Den väpnade styrkan får hvarken i eler utom tjensten hålla rådplägningar eller församla ig annorlunda än på befallning. Församlingar och öreningar af landtvärnet för att rådslå öfver miliära inrättnivgar, befallningar och anordningar äro ifven då förbjudne, när landtvärnet icke blifvit inkalladt till tjenstgöring. Art. 39. De i artiklarne 5, 6, 29, 30 och 32 anförda bestämmelser hafva endast så till vida tillämpighet på armåen, som de icke strida mot de mililäriska lagarne och disciplinär-föreskrifterna. Art. 40. Upprättandet af län och stiftandet af familjfideikommisser är förbjudet. Redan befintliga län och familjfideikommisser skola genom lagliga förfoganden förvandlas till fri egendom. Detta stadgande har intet afseende på familjstiftelser. Art. 41. Ofvanstående bestämmelser (8 40) angå icke för närvarande thronlän, det kongl. husets och prinsarnes fideikommisser, icke heller de utom staten belägna län och de fordna riksomedelbara besittningar och fideikomisser, så vida de sednare äro garanterade af tyska förbundsrätten. Dessas rättsförhållanden skola ordnas genom särskilda lagar. Art. 42. Rättigheten att fritt förfoga öfver jordegendomen är icke underkastad andra inskränkningar än den som al!männa lagen stadgar. Jordegendomens delbarhet och rättigheten att lösköpa sig från jordservituterna garanteras. Inskränkningar i korporationers och stiftelsers rättighet att förvärfva fast egendom och förfoga öfver den, äro tillåtna. Utan ersättning afskaffas: 4) Patrimonialdomsrätten, gods egarnes polis och förvaltningsmakt, äfvensom de vissa jordegendomar åtföljande höghetsrättigheter och privilegier; 2) alla förpligtelser, som härflyta af nämnde maktfullkomligheter, af skyddsherskapet och det fordna underdånighetsförhållandet samt af den förra beskattningsoch näringsförfattningen. Med de afskaffade rättigheterna bortfalla äfven alla de prestationer och bördor, som i följd af dem ålågo de berättigade. Då jordegendom öfverlåtes medelst ärftligt arrende, måste den nye innebafvaren få full dispositionsrätt öfver egendomen, likväl kan man äfven här förbehålla sig en bestämd ränta, sorh dock kan aflösas. Dessa bestämmelser skola närmare utvecklas genom särskilda lagar. : HI Tit. Om Konungen. Art. 43. Konungens person är okränkbar. Art. 44. Konungens ministrar äro ansvarige. Alla konungens regeringshandlingar behöfva, för att blifva gällande, kontrasignation af en minister, hvilken derigenom öfvertager ansvarigheten. Art. 45. Den verkställande makten tillkommer konungen allena. Hen utnämner och afskedar ministrarne. Han befaller lagarnes kungörande och utfärdar de till deras verkställande nödiga förordningar. Art. 46. Konungen förer öfverbefälet öfver armåeen. Art. 47. Han tillsätter alla tjenster inom densamma, liksom i statsförvaltningens öfriga grenar, såvida icke annorlunda stadgas genom lag. Art. 48. Konungen har rätt att förklara krig och sluta fred, äfvensom att afsluta andra fördrag med främmande regeringar. Dessa fördrag behöfva för sin giltighet kamrarnes samtycke, så vida de äro handelsfördrag elter-om derigenom bördor påläggas staten eller förpligtelser åläggas enskilda medborgare. Art. 49. Konungen har rätt att benåda och att mildra straff. Dock kan denna rätt icke utöfvas till förmån för en för embetsfel dömd minister, utan på hemställan af den kammare, från hvilken anklagelsen utgått. Konungen kan, endast på grund af en särskild lag, förfoga om upphörande af redan påbörjade undersökninvgar. Art. 50. Konungen tillkommer att utdela ordnar loch andra, med inga företrädesrättigheter förbundna utmärkelser. : Han utöfvar mynträtten enligt lag. I Art. 51. Konungen sammankallar kamrarne och slutar deras sessioner. Han kan upplösa antingen båda på en gång eller endast en af dem. I sådant fall måste likväl valmännen församlas inom en tidIrymd af 60 dagar och kamrarne inom 90 dagar efter upplösningen. Art. 352. Konungen kan prorogera kamrarne. .Utan deras samtycke får denna ajournering icke öfI verstiga en tid af 30 dagar och icke förnyas under samma session. Art. 53. Kronan är, enligt de kungliga huslaI garne, ärftlig inom det kungliga husets mansstam lefter förstfödslorätten och den agnatiska successionsordningen. Art. 54. Konungen är myndig vid fyllda 18 år I Han: aflägger i de förenade kamrarnes närvaro edeligt löfte, att fast och obrottsligen hålla konungari-Ikets grundlag och att regera i öfverensstämmelst flmed den och öfriga lagar. Art. 355. Utan båda kamrarnes samtycke kar 3 I konungen icke på samma gång regera öfver främ t mande riken. ) Art. 56. Är konungen minderårig eller af anna flskäl fortfarande förhindrad att sjelf regera, så öfver -Itages regentskapet af den till myndig ålder komn -Jagnat, som står honom närmast. Han bör genas elsammankalla kamrarne, hvilka i en gemensam ses sion besluta öfver nödvändigheten af ett regentskap r Årt. ö7. Finnes ingen myndig agnat och hafv: icke på laglig väg åtgärder blifvit vidtagna för dett Ifall, så bör statsministören sammankalla kamrarne tl hvilka i en gemensam session välja en regent. Til .Idess denne tillträdt regentskapet, föres regeringen a I Istatsministeren. Art. 58. Regenten utöfvar den konungen till -l kommande makten i dennes namn. Efter regent skapets upprättande afägger han inför de förenad kamrarne en ed, att fast och obrottsligen hålla för slfattningen och att regera i öfverepvsstämmelse met den och öfriga lagar. Tills denna ed hunnit afläg rn grn re ne en Tr en OR nn